Andreas Johansson

Du har ju inte samma press eller så utifrån. Och sen så... HBK är och har alltid varit en väldigt familjär klubb. Vi är kanske inte lika många runt omkring klubben. Utan man får göra rätt i sin egen roll. Man får hjälpa till lite här och var och sånt där. Och det är väldigt familjärt. Det är lätt att säga och det är många som säger det. Men oavsett de här som kommer från olika länder...

Vi har lite afrikaner nu. Vinicius och Brasilien. Och olika spelare från olika länder. Och när de lämnar så har de... Det är ju det de vill. De vill ut och spela i Europa. Men de lämnar med tåra i ögonen. För de har blivit omhändertagna. Och så vidare. Och här får man... Man får chansen. Så länge du presterar och du... Det är inte det jag pratar om. Du stoppar in rätt karaktär. Så...

den här lite lagspelaren, men du ska ändå ha din X-factor och kunna slå ut din gubbe till exempel offensivt och sådana här grejer. Så får man möjligheten i Hamsta. Och det är ju där vi började samtalet, att det är där vi måste ändra approach kanske och bli lite mer, få ett annat...

andra ögon på oss och inte det här lågt försvarande och kontra utan vi har andra ögon på oss för att locka hit de här spelarna för vi behöver också spetsspelare såklart för att lyckas och att de kommer till oss och kan få chansen och sedan flytta vidare

Alla klubbar har varit väldigt fina människor i och runt klubben. I Tyskland var det såklart allt mycket större.

organisationsmässigt så var det klart att Halmstad mindre, Norrköping däremellan och Borsholm var såklart större med allt runt omkring. Men jag har blivit väldigt väl omhändertagen i alla klubbar och inte minst när jag inte är från Norrköping, där hade jag ju fantastisk tid. Det var min bästa tid i karriären där jag fick...

spela min bästa fotboll. Och Janne sa alltid att jag skulle bli mittback. Jag önskar han gjorde mig mittback tidigare om jag ska vara ärlig. Men jag tror det är ju där jag har varit. Jag tror jag hade väldigt mycket med mig som mittfältare att gå ner som mittback. Men jag tror inte jag hade lyckats som mittback om jag hade blivit så mycket tidigare heller eftersom vi var inne på det här. Det var en annan typ av mittbacksspel då. Så konstgräset tror jag hjälpte till

Jag vet, vi förlorade en jättedålig match borta mot Falkenberg så hade vi hemmamatch sen. Och då sa jag till Janne, ja men jag måste träna hela veckan. Och det är klart att man är osäker när man aldrig spelat mittback på det sättet på en hel match från start. Och då vet jag att jag var så otroligt fokuserad och det var inne i straffrådet och jag kände att nu går jag upp och bara manglar på. Hoppa före motståndaren, häng på honom och bara...

köta på. Och där och då, ett par minuter in som du sa, då bara kände jag, yes, första riktiga aktionen, den satt liksom. Det här lyfte vi med. Och det gav mig en boost istället för att

Jag får ju inte de kickarna nu. Jag blir inte det minsta nervös när vi går ut i en allsvensk match. Jag sitter där på bänken och bidrar. Jag tror det har varit en annan anspänning och på ett annat sätt om man kanske har varit första tränare. Men samtidigt så har jag varit med så länge så att jag vet vad det innebär att spela en allsvensk match. Sen är jag rätt så enkel utan...

Jag vet vad jag kan påverka. Och det gör jag till hundra procent. Och det jag inte kan påverka finns ingen del att lägga energi på. Jag kan stå där och skrika direktiv och försöka hit och dit. Men samtidigt så vet jag också att på vissa arenor så hör du inte ett enda ljud heller vad du skriker utifrån. Du måste hitta ett annat sätt att kommunicera på. Till exempel. Så det var ett enkelt till viss del att bli det.

Men det svåra har varit att jag inte får vara där och sparka på bollen. När jag väl slutade så tyckte jag att det var helt rätt beslut. Men sen så första veckan var det rätt skönt att inte köpa för säsongen och kalta upp på det hårdkonskapsplanen. Men ju närmare man kom så kom suget tillbaka faktiskt att spela. Det går emellanåt. Man är väldigt avundsjuk på spelarna. Att de får spela de här fina matcherna som vi har i Allsvenskan.

Alla har pratat med och träffat några äldre rävar i Malmö FF på vägen ner i flyget. Mitt enda råd är att spela så länge du kan.

Jag har aldrig tänkt på att sluta. På fullt allvar. För jag tror jag har varit så målmedveten. Dels för att hjälpa klubben. Dels för att jag tycker det är kul. Dels för att kroppen känns bra. Men även för att jag hade det här rekordet som jag ville slå. Det är ju skitfett att vara den spelaren som har gjort flest matcher i all svenskan. Det går ju inte att säga något annat än att det är helt otroligt.

Ja, det är häftigt. Sen så är jag rätt säker på att det någon gång kommer att slås. Men det är ändå coolt att ha det. Eller nu att man har det. Men det var en drivkraft. Därför blir jag rätt så...

Jag trodde vi aldrig skulle spela så länge. Men det var Superettanåren som förlängde det. För de var inte roliga. Så jag ville ha det roligt sen. Jag fick göra tre år i Superettan med Hamsta. Så det har varit 90 matcher till annars. Så det var lite synd. Det hade varit det svåra ju. Att slå rekordet liksom. Men... Ja. Jag tappade din fråga men...

Gör inte det också rekordet finare? Att du slog det trots 90 matcher i Superettan. Det är ju... Ja, men den gjorde du i början med 2018. Det var en otrolig, härlig match sista. Vi spelade ju faktiskt för guldet 2018. Borta mot Brovida. Och behövde vinna. Som vi lyckas göra. Vi vinner med 1-0. Men AEK... Då slog de Kalmar, tror jag. För de tog guldet. Och det sura på den säsongen nu är att vi...

Förlora två matcher mot Trelleborg som är dyngsist faktiskt det året. Ja, det behöver du inte berätta för mig. Nej, det gräver mig ändå. För annars hade man lyckats avsluta med ett guld i Norrköping. Det hade varit häftigt.

Det är väl tack vare att man har varit den spelaren och människan som man har varit. Och genuint gett allt vad man kan. Som jag har sagt tusen gånger, jag har inte varit den bästa. Jag har överstegsfint och drar ner applåder på det. Men jag har gett någonting annat som båda de här klubbarna har uppskattat. De här supportrarna har uppskattat. Och det har väl alltid varit en ömsesidig kärlek till båda supporterskarorna.

Det svåra har väl varit egentligen att... När jag kom tillbaka till Hamsta och...