Björn Hedensjö

Och vi har pratat om negativitetsbias som gör att vi är mycket mer, om vi får tio positiva omdömen, ett negativt så kommer vi fastna i det negativa och så vidare. Vi är ju jättekänsliga för kritik som art. Men titta också då på hur man så att säga beter sig efteråt. Blir man liksom utagerande och sådär? Just det. De flesta som är... Skilja ifrån sig. Lite skilja ifrån sig, ja. Exakt. De flesta som är känsliga för kritik som du och jag då till exempel brukar vända det inåt, eller hur? Ja, precis. Man lägger sig i fosterställning och liksom...

Hela den grejen då. Vi går vidare. Ja, nästa grej på listan över dold narcissism. Använder sig av passiv aggressivitet som en manipulativ strategi.

Det har börjat bli ett obehagligt avsnitt för mig Björn. Det är inte roligt alls. Stäng av. Klipp. Ta ner Jan Elin och gör det nu. Precis. Nej men du är så vansinnigt långt ifrån det här så att du kan sitta där. Alltså Björn, passa din lilla tunga.

Passiv aggressivitet som en manipulativ strategi då, ibland utan att inse det själv kanske. Man använder det som ett sätt för att få sig själv att framstå som överlägsen och så.

Ja, men det kan handla om sånt som att, alltså alla sådana här subtila, små härskartekniker, att jobba med tystnad på olika sätt, bli tyst, liksom undvika ögonkontakt, liksom himla med ögonen. Ge mig kritik så kommer ni få hela floran. Allt det där kommer jag måla upp framför er, men det finns även ett helt avsnitt om det. Just det. Men jag har blivit bättre.

Eller har jag bara blivit singel? Så att jag slipper konfronteras med det. Och det här springer ju ofta då ur... Alltså man tar till det här till exempel när man känner att... Vi pratade om det här med att man har en känsla av berättigande. Att man kanske inte får det man tycker att man ska få på det sätt man ska. Och så fort som det borde gå, eller vad det handlar om. Och så bemöter man det med någon typ av...

överlägsen passiv aggressivitet eller sådär eller om man vill hämnas på folk som man tycker har finns någon känslighet som man tycker har förorättat en på någon vis mm

Återigen, eller med all tydlighet vill jag bara säga att man kan vara passiv och aggressiv av andra skäl. Det vanligaste är väl att man är en people pleaser och rädd för konflikt. Så det här är bara ett kännetecken. Men andra sådana strategier som tas upp är att man levererar syrligheter för att klädas som skämt. Det kan vara kränklimanger. Oj, du sätter verkligen på dig finkläderna ikväll. När man inte gjorde det. Den typen av grejer då.

En sak tänker jag är att döden har blivit så himla osynlig hos oss. Just det, vi behöver inte möta den. Det är väldigt många som aldrig har sett en död människa. Jag har inte det. Precis, det är väldigt vanligt helt enkelt. Vårt samhälle är så kliniskt på något sätt. I väldigt många andra kulturer är det mycket naturligare för att man ser eller påminns om döden ganska ofta. Medan vi kan gå igenom livet och vardagen helt utan att ens påminnas om det.

Det här med undvikande, du har sagt någon gång att det är vad i stort sett alla dina patienter på kliniken ägnar sig åt. Spelar det in här också? Ja, exakt. Att man faktiskt aktivt söker sig bort från sånt som kan vara jobbigt. Prata inte om döden. Exakt. Och i undvikandet så finns ju den här lite jobbiga grejen att sånt som vi aktivt undviker blir läbbigare.

Det finns en sån här ironisk grej med döden som är att det finns så otroligt mycket liv i det. Det är ju vanligt att jag kör övningar på mottagningen som handlar om att man på olika sätt ska börja fundera på döden. En övning fem år kvar att leva till exempel. Man får fundera på

hur man skulle ändra sitt liv om man visste att man bara hade fem år kvar. Och det brukar vara så otroligt kraftfullt. För då börjar man fundera så mycket på hur lever jag idag? Lever jag närmare mina värderingar? Alltså det brukar vara väldigt väldigt bra att göra de där övningarna. Många som har varit med om förlust omvärderar sina liv helt och lever mycket rikare och bättre liv efteråt. Alltså när man får syn på livets ändlighet då brukar man uppvärdera livet. Och liksom...

Alltså man kan ju faktiskt se en film som handlar om döden, det blir ett slags exponeringsterapi då, som typ alltid funkar. Alltså ångest och oro uppstår när vi typ skjuter bort saker eller undviker dem och så, och om man närmar sig det läskigt så blir det mindre läskigt. Så att se någon, det finns gott om...

Fonus har stor samlad erfarenhet av att utforma alla typer av begravningar, borgerliga, kyrkliga eller efter någon annan trosuppfattning. Och de vill göra döden till en mer naturlig del av livet. Tack Fonus!

Det kan vara någon typ av spelad ödmjukhet i syfte att få komplimanger eller att man spelar ner sig själv. Nej, min fula teckning. Gud, det är väl ingen som vill kolla på den som jag har ritat. Så dålig. Så det där skulle vara den dolda narcissisten sett där den grandiosa narcissisten skulle säga Kolla på min teckning! Kolla på min fantastiska teckning! Just det.

Men målet är detsamma. Och sen kommer vi till the hallmark, nämligen en tillbakadragen eller lite blyg nedtonad framtoning, utstrålning. Så en upplev som mer lågmäld, ödmjuk eller liksom...

Och det här har ju då kopplingar till... Jag pratar om den här... Man har någon känsla av att vara speciell och så. Någon typ av upplåst ja på det sättet samtidigt som man är väldigt osäker. Och det här är kopplat till det då. Att man har en stark rädsla för att bara kasta sig ut och då...

avslöja brister eller svagheter, att något ska bli synligt för andra.

Om man tänker sig den lilla motsättningen att man någonstans känner att man förtjänar att stå på Wembley men man har så mycket tvivel och en så skakig självkänsla och i det så blir man lite liksom, alltså man blir inte grandios utan lite tvärtom.

Nej, men den här narcissisten känner ju någonstans att jag är speciell. Men har samtidigt någon typ av osäkerhet och tvivel kring hur den kan uppfattas och vad den har för... Okej, okej. Vi får fortsätta förklara hur den funkar. Den här är mycket mer komplex. Verkligen. Det här är mer en indie-musiker och den andra är Donald Trump.