Camilla

Nej, men det beror lite på vilken styrka du tar. Jag har 15 milligram på min penna och jag klickar, som det heter då. Så jag tar en lägre dos och pennan håller i ett halvår ungefär. Och den pennan kostar typ 5 000. Så det blir väl 400 kronor i veckan eller 300 kronor i veckan. Det tycker inte jag är så farligt för vad det ger. Har du haft några biverkningar?

Trevligt fall att höra. Förstoppning i början. Sen lite muntorrhet. Jag dricker tre liter vatten om dagen. Annars inga biverkningar alls. Mindre inflammation i kroppen. Mindre smärta i fot och knän. Mindre smärta i leder. Ingen huvudvärk. Jag kan få lite illamående på morgonen om jag äter kokt ägg. Då kan jag måla lite så här.

Men annars liksom ingenting. Men jag vet ju en del som får jättestarka bivaktningar. Kräks och bajsar på sig eller liksom sådana saker. Men då har de ofta kanske alldeles för hög dos. Alltså att man tar en väldigt hög dos. Jag har ju aldrig gått över fem milligram. För då skulle jag inte äta alls. Man vill ju ändå känna hunger. Och man vill kunna äta. Njuta av typ en...

Men man vill ju kanske inte ha det här ständiga matbruset som du var inne på Camilla. Det är ju helt tyst. Men jag är ändå sugen på, nu är klockan tolv och jag är jättesugen på lunch. Jag tänker på min lunchtallrik.

Matplus. Så det blir för en Daniel. Exakt. Och med de orden. Ha en bra vecka! Hej då!

Allting som smakar körsbär Förutom vanliga körsbär Det är vidrigt Totalt Det här med att jag blir så arg När jag tränar Jag har insett nu också En annan gång som jag blir jävligt arg Det är om jag har varit medvetslös I en kvart och vaknar upp Och personalen i ambulansen Säger att du måste åka med oss Tänker jag inte

Är det så att du bara, nej? Ja, men för grejen var att det sista som jag minns är att jag mentalt bestämde, okej, Sauron och jag ska gå den här rundan. Så när jag väl vaknar upp, jag var ju medvetslös i typ en kvart. När du fick ett epilepsianfall. Ja.

Och det här minns inte jag. Det första jag minns är när jag sitter i ambulansen och vi kör. Och jag frågar, vad fan är det som har hänt? Vad fan är min hund? Då vaknar jag upp i min medvetslöshet. Och de bara, du måste åka med oss till sjukhuset.

Jag försökte rymma från ambulanspersonalen. Har jag fått berättat för mig. Camilla. Krippa kräfta på skit. De fick försöka fånga in mig. För jag låg och ålade på marken. Och skulle krypa iväg från dem. Minns du vad din anledning till det var? Att jag skulle gå på promenad med min hund. Det var min plan. Så då Erik som var den som hittade mig. Han hade sagt det till Magnus.

Fan vad stark hon var. För jag förstod inte. Jag är ju så arg på mina knä nu. Men det var bara så här. I'm not going down without a fight. Så de fick verkligen tvinga in mig i ambulansen. Tänk vad sjukt den då. Så att patienten var agiterad skrev de. Jag var mer än agiterad.

You bet I was, motherfuckers. Så det var också så jävla... Men det är så typiskt. Men det är så i linje med min personlighet. Att har jag bestämt mig för någonting så ska inget jävla EP-anfall få mig att ändra mina planer.

De bara, gumman, det kommer dröja minst en månad. Man bara, okej, då kan jag ligga kvar. Och just när de säger till mig också att din granne har hunden. Jag bara, vilken jävla granne? Jag var ju i skogen. Min granne är Sonja 98. Den där knarklangen som du och Magnus stötte på i skogen. Exakt. Hela den grejen är så surrealistisk. Först och främst, jag får veta också när jag kommer till SÖS till akuten och de sätter en katheter och tar ett urinprov. Det är att ge mig barn.

Han bara, ja, du är gravid. Jag bara, jag kan nog nypa mig i det här. Jag har endometrios och en spiral och äcklig makteriet. Men vadå nu när du åkte in? Det var bland det första läkaren sa till mig. Jag bara, skit i det. För jag ska inte ha någon jävla unge. Camilla, det här har inte du sagt. Kan jag ha med det här? Wait a minute. It gets better.

Och läkaren bara, men vet du, du har tre veckor på dig att bestämma dig. Jag bara, nej men jag ska inte ha något barn. För det första, jag är ju inte gravid. Vem av oss har haft ett EP-anfall? Och så kom han tillbaka. Han bara, jo, det visar fortfarande positivt. Jag bara, nej.

Jag bara, okej, det är skitsamma. Han bara, nej, men för att det avgör ju vilka mediciner vi kan ge dig nu. Jag bara, vet du, fast om det är ett barn i min mage så ska jag inte ha det, så skiter det. Vi kan röka ut det sen, liksom. Men så tar de då massa blodprov och gör ett ultraljud eftersom att, ja...

Ja, nej, du var inte med barn. Alltså, jag sitter stelfrusen här. Och jag bara, okej. Han bara, nej, kan det vara så att du har urinvägsinfektion? Jag bara, nej, men det har jag också haft hundra gånger. Nej, det har jag inte, för jag vet hur det känns. Ja, det kanske var att du var lite uttorkad för att då typ, jag vet inte fan, någonting då i mitt urin gav samma indikationer som om jag hade varit med barn. Är det sant? Ja.

Och jag blev så jävla förbannad. Tänk om jag hade kämpat med ofrivillig barndom. Så jag tänker om det var allt jag ville i mitt liv. Och så slänger han bara ur sig något sånt när det absolut inte är bekräftat. Åh!

Han sa det som i förbegående. Men det här kom också in i min journal. Ja, patienten verkar överraskad över det positiva graviditetstestet. Och säger att det spelar ingen roll, jag ska inte ha något barn. Det låter som att du är Britney Spears. Jag säger till henne att det behöver du inte bestämma nu. Ja.

Så jag sa, det var alltså hela den här, allting var... Du måste ju få en sån jävla... Alltså hur kan du ha låtit en sitta och prata om paus live i 20 minuter utan att säga det här? Och jag sa det till Magnus, jag bara, vad hade du sagt? Om den här jävla simmaren hade tagit sig förbi min endometrios och min spiral och att jag knappt inte har några ägg kvar. Han bara...

Jag bara, okej. Du har redan två barn. Ett tredje gör kanske vacker före eller till. Han bara, ja det hade ju inte varit som vi hade tänkt oss. Killar är så glada. Men det hade ju blivit bra ändå. Krippa kräftor.