Emil Hansius

Nej, men jag menar någon som inte förväntar sig eller tror att det kan vara vi. Vi behöver någon som vi inte kan backtracka till på det sättet riktigt. Alltså någon som du har flyttat in hos eller någon jag har haft med i. Skrattar du? Betalar du? Eller någon? Ja, det måste vara någon som skäms väldigt mycket för sånt här också. Edvard Blom. Vad i hela saltfacillens havsorkan? Mycket persbrant. Vad fan är det här?

Det var min impression.

Fredrik Skavlan. Den var lite av en surprise. Jag hade inte den förvaltningen att den skulle vara så stor. Men en tagare var en havu. Man ska ju ta någon som det finns en liten procentschans att de hade kunnat ha gjort köpet själv. Så att det inte blir för tydligt att oj, det här är ju ett skämt. Utan det ska vara såhär, oj, jag trodde ju det, men jag trodde ju inte det om den. Just det.

Sampe V2. Han känns som så privat, tror jag. Det är väl precis det man är. Man är väl väldigt privat om man köper sådär. Men som du säger, människor som går den här längden för att köpa sådana här produkter som är större än en halv meter...

Jag förstår inte vart de gör av grejerna. Har de liksom ett till rum? Eller har de liksom... Kommer du ihåg när Fifty Shades kom ut på bio? Nej. Det var liksom hysteri. Alla var såhär, åh det är så busigt att gå på den här bion. Och oj, han har det här röda rummet. Wow. Vilken man. Han är en man man vill ha. Han är en drömman. Miljardär. Och han har ett rött rum där han gör busigheter. Wow.

men förstå förstå om du kom hem till någon på en dejt för första gången och han såhär här är köket här är sexrummet va förlåt och så går man in där och det liksom hänger skruvar i taket och liksom massor med skåp och grejer och verktyg och det är ju också om man har en sån samling man kan ju inte byta ut det efter varje ny gäst nej men då är det ju liksom inte begagnat men det måste ju diskas står han där och det är ju en ick att stå med förkläde och diska sådana grejer för hand efter ett besök

Alltså på riktigt liksom Du vet när man går såhär, nu ska vi på nattklubb och ha lite kul För jag tycker inte det är roligt Jag tycker inte det är skoj Och jag tror det kom någon gång där vid 25-26 För att jag såhär, nej men nu är jag för gammal Det är liksom såhär, men det blir lite Det blir lite pinsamt Du vet när man ser någon som är lite för gammal Som går på nattklubb och ska hoppa upp och ner Och ha lite skoj Jag tycker det är skämskudde på det

I fredags så var vi ett gäng vänner. Och så käkade vi lite middag och tog in de här... Du vet de här jag bjuder dig på, de här frozen margaritas. Mycket bra. Ja, det är en bra start liksom. Och vi hade en trevlig kväll. Och det är vänner som är noga för mig att umgås med. För att man måste i vuxen ålder ta hand om sina vänner och umgås mycket. För det är lätt i vuxen ålder att det blir liksom... Ja, men det blev det här i vägen. Eller jobb, eller vad fan det nu är. Ja...

Så den här kvällen går vidare till, ja men du kan ju gissa vart steg två var. En nattklubb eller? Nej, nej, nej. Steg två sa jag. Nej, vad är det för något?

Jottluckan. Usch, vilken misär. Ta mig aldrig mer dit, Hampus. Vad du än gör. Jag följer dig hellre till Mordor än att följa dig till Jottluckan igen. Ja, men det blev så i alla fall. Och sedan så vart det gröna jägaren där i karaoke och sedan så slutade det med ska vi gå på klubb? Och då kände jag att det skar i mig, verkligen. Jag sa nej, jag är snart 30. Vi allihop börjar närma oss. Inte ska vi dit och skämma ut oss.

Men så blev det någon nerv i mig som såhär... Vi ser vad som sker! Vi kör! Jag vet inte vad som hände. Ta mig dit. Och allt är helt förändrat. För jag insåg nu att nu har det gått så långt så det har slagit hela varvet runt. Nu är det inte längre, tror jag, att folk tittar på en och tänker... Gud vad sorgligt att den där gamla farbror är här.

nu har det gått så långt i åldern så det är mer men gud vad roligt att till och med en sån är här och är här och unnar sig och hade liksom mina egna lilla världar där man dansade på sätt som inte kidsen gör idag det är liksom nästan som att ta fram där det är cool rytmerna och jag känner nu att nej jag är här inte för att jag är för gammal jag är här för att jag är så gammal nu så att det blir mer gud vad kul att du är här och unnar dig vad kul att farbror får vara med

Fy fan vad hemskt. Och du vet, jag hade det rövkul. För att allting när det handlar om att bry sig om rummet var helt borta. Nu var det jag och mina polare som dansade i ett hörn i timmar och hade jätteroligt. Och verkligen dansade som jag tror folk känner när de går på Golden Hits. Vad är det för något nu? Golden Hits är en plats du går på nattklubb när du är 45 plus. Just det, ja.

så du känner att du är för gammal det är mest typ tonåringar där eller vad är det för något ja men du vet alltså vad fan nattklubb det är liksom 18 till 24 typ och när jag kommer nu dit då då är det såhär ja lite skämdes när jag gick in men jag insåg att jag kan bara jag bryr mig inte längre nu ska jag skoja med mina kompisar och dansa i ett hörn så jag dansar på jag kör mina moves jag liksom tar full frihet och vi liksom snurrar runt varandra och vidrar vi har liksom kul där och stänger stället

Vaknar upp dagen efter. Som en vägg. Som en jävla vägg, Emil. Emil, jag har inte varit ute på ganska länge. Och jag vet inte om det är åldern eller om det är formen. Jag låg i ett dygn. Med vem? Nej, i soffan. Alltså, kräktes du nog?

Nej, nej, nej, nej, nej. Bara du vet så här, kroppen har helt lågat ut. Går man ens dåligt om man inte kräks? Jo, Emil, jo, Emil. Du vet huvudverken. Man känner bara, vad är det här värt? Det gör ont. Varför gör det ont i benen? Varför gör det ont i min nack? Har jag handledsbrott? Vad fan har hänt med handleden? Man försöker ställa sig upp och man säger, nej, jag har ont i nyckelbenet. Vad fan är ont i nyckelbenet? Ingenting går. Är det värsta huvudverken alltså?

Var det en sån? Det var en sån. Och jag kände när jag var där att det här var sista gången nu. Jag har nu gjort den sista. Så när jag på dagen låg där, då sa jag det till mig själv. Vad roligt det var att få göra det här en sista gång. Men aldrig igen. Jag är nu klar. Jag gjorde det. Jag hade kul. Morfar fick gå på klubb och fick göra det en sista gång. Det är som Filip och Fredriks den sista resan.

Någon tog med honom till Frankrike och fick få honom att uppleva sina glansdagar. Var han för gammal? Ja, det var han. Var det säkert? Nej. Kunde det ha skett lite benbrott? Högst troligtvis. Men jag stod där nu, morgonen efter, i lägenheten. Personerna neddragna. Hämtmaten var beställd. Och så kände jag mig som Philips pappa som stod där på stranden i Nis. Och kände, nu är jag klar. Nu är jag redo för att dö.

Som håller koll. Har koll på EKG. Nej, nu börjar pulsen gå över 255 här. Ja, jag är på. Det är också ett bevis för att vi blir gamla när vi ska planera en utekväll ett år fram. Ja, det är faktiskt. Men det behövs. Behöver göra mig redo för det.

Ja men okej. Jag stannar här då. Det kanske var min sista resa nu för nu. Men jag är på en sista fest i livet. Vill du ta den med mig? Det tar jag. Gärna. Någonstans på något. Vart vill du vara? Antingen Kalles i Piteå eller någon äckelställe i Stockholm. Ja men man kanske kan göra en tvådagars av det. Det fick jag ihåg var det sista vi gör.