Emil Hansjös

Det var sjukt länge sedan. Jag ser fram emot att se Gällivare. Alltså, vilken grej. Du reser ju otroligt mycket. Gillar du ens att resa? Det känns ju inte som det. Jag gillar ju att resa med nära och kära när man ska vara ledig. Jag reser ju väldigt mycket i jobbet och lite för mycket just nu tycker jag. Och det är ju någonting som jag får...

Alltså varför det blir ganska mycket så här intens som det blev nu, nu är det lite väl, men det är för att jag försöker maxa det. Alltså om jag vet att jag har tre grejer som jag ska göra i Stockholm som kan hamna på olika datum så försöker vi få till det till en dag där jag gör allting och så åker jag hem samma dag för att jag vill inte vara borta från...

barnen och Josefin så mycket Josefin gör ju ett fantastiskt extra jobbigt lass att hon får vara hemma när jag åker iväg så att det är jobbigare för Josefin skulle jag säga än vad det är för mig som åker iväg och bor i en stuga i Gällivare så att det är hon som är den riktiga stjärnan men som sagt vi försöker effektivisera det där men just de här två veckorna har det blivit lite too much

Så det ska bli spännande. Men samtidigt kul att se Sverige. Kul att träffa många människor. Det är lite roligt när man jobbar med det man gör. Att jag kommer vara i Gällivare nu. De kommer förmodligen träffa någon som känner till en. Och man har sina egna internt skämt med dem. Och kan träffa någon i Skåne som bara... Ja, men hur mår Milo? Mår han bra? Då kan man i en millisekund bara... Hur fan vet du vad min hund heter? Men det är jäkligt mysigt. Eller vad säger du? Ja, sen skulle jag inte riktigt hålla med om att det är jobbigast för Josefin i det här.

Jag tycker det är mest synd om mig. För hon vet alltid att du kommer hem. Och jag vet aldrig när du kommer tillbaks. Fan, det låter jädrigt illa. Vi har ju livepodden här. Ska vi göra mycket tillsammans? Jag vill inte jobba. Nej, det är sant.

Åh fy fan vad hemskt Åh fy fan vad vidrigt Åh fy fan Nej han Fy fan alltså Sorgligt Åh gud Åh Åh vilket fantastiskt läge jag fick Jag har skrivit upp det på min lista Och säger att det är slut att ta podcast Men jag fick så bra läge här

Så fy fan. Jag tänkte det. Undrar om han märker nu. Jag har ju missat din. Vi har ju berättat någon gång när Hampus fyllde år. Då ringde jag han och han trodde att jag skulle grätta honom. För han svarade på ett sätt som man gör när man fyllde år. Man sa, hallå! Hej! Och så säger jag bara, tjena du. De här nya amerikanska skatterierna...

Vad skrev du? Och så pratar han på sig för mig jättesnällt i kvart 20 minuter. Och sen inser jag på kvällen att han fyller år. Så jag har gjort bort mig mest. Du har inte gjort bort dig särskilt mycket tycker jag. Men det var bara lite roligt här i sammanhanget. Fan vad skönt det var. Det var det sjukaste. Jag vet inte om man fick min reaktion på kamera här. Men det var det vidligaste.

Men jag har ju en sån skräck, nästan PTSD från det här att glömma bort folks födelsedagar för att folk fyller år hela jävla tiden. Och för vissa är det skitviktigt och det är trevligt att komma ihåg någons födelsedag. Det är trevligt, absolut. Men i mitt fall så, eftersom att jag vet hur svårt det är att hålla koll på allt så är jag ingen som skulle ta hela upp. Alltså skulle Josefin glömma min födelsedag så skulle det kanske vara lite trist. Men det skulle vara...

Men som sagt, jag är fortfarande den värsta som ringde dig på din födelsedag om amerikanska skatteregler. Den var fan vidrig. Jag ligger fortfarande på minus trots att du missade den här. Men du caught me in the act. Du såg till att ha mig inspelad. Ditt jävla svin.

Det här var min plan. Jag sa det så här till Elias igår. Jag ska spela en podcast imorgon. Jag ska inte säga det till Hampus. Om han är missad nu ska jag säga det i slutet av podden. Få honom att riktigt skit. Nej, sorry Hampus. Jag har full förståelse för att man inte kan ha koll på allt. Inte ens sina närmsta vänner tydligen.

kanske inte gör en så stor grej av det exakt och sen är det ju det är ju något heligt med födelsedagar och jag kommer på mig själv att tänka att jag tycker att den här födelsedagen som jag har nu jag fyller 31 år eh

Förlåt! Det är nog den minst magiska födelsedagen jag har haft. Och jag gjorde den ännu mindre magisk. Och du gjorde den ännu mindre magisk. Men jag känner som ingenting, förstår du? Ibland kan man som känna att... Idag är en liten... Man känner något i magen. Jag känner det nu pyttelite, men absolut minst hittills. Det är lite sorgligt på ett sätt, och sen...

Sen vet jag också att den här dagen är ganska, ja, jag ska spela in det här med dig, sen har jag en massa möten och sen ska jag köra i mörkret till Gällivare och sova själv i en stuga. Den känns inte så födelsedagig. Födelsedagarna blir ju sämre och sämre också. Eller inte sämre, men de blir ju liksom, ja du kan ju fira med ett gäng vänner eller du kanske fyller jämt och sådär.

Och inte ens ens närmaste vän har grattat en om man åker ensam upp till Gällivari. Ja, det är kontrasten. Man minns ju verkligen det där. Jag kommer ihåg att man låg på morgonen när man vaknade tidigare än tänkt. Och man hör hur ens familj håller på att förbereda grejer där nere och sånt. Om man har tur nog att ha det. Jag kommer ihåg en födelsedag när jag fyllde typ tio eller någonting. Då kom pappas...

arbetskompis hem till oss på morgonen och stanna hur jävla länge som helst och satt och pratade och jag vet, jag låg där skitlänge och väntade, det var tortyr alltså och sen också det här med födelsedagar som du säger att man bjöd till kalas och sånt där, det var ju jättefint och jag kommer direkt på att tänka på när jag var liten så var det en person i min skola som som bjöd folk på den här, sin födelsedagsfest och

Den genomgående känslan hos alla var ju att ingen kommer komma på det här. Ingen kommer komma på det här. Vilket är så fruktansvärt sörligt. Och det gör så ont i hjärtat bara jag tänker på det här nu. Fast ändå är det 20 år sedan kanske drygt. Så minns jag att mina kompisar, många av dem sa att nej men de kommer inte gå. Och jag var ju liten och hade känslan också att då vill inte jag heller gå om ingen jag känner ska gå dit.

Och jag kommer ihåg att jag sa det till mamma, att jag vill inte gå. Och mamma kände ju till att det kanske inte är så många som kommer gå. Och min mamma blev så jävla arg på mig och sa, du vet vad, du går. Du går dit och tvingar mig dit, för min mamma är en fantastisk människa. Och hon förstod att det kanske inte kommer vara så många som går på det där. Men min son ska fan gå på alla kalas han blir bjuden på. Och då åkte jag dit och det var bara jag där.

Jag tror att det var ganska väntat även för han tror jag. Jag blir fan rörd när jag tänker på det men jag vet att han hade ju, som man gjorde på kalas att man hade någon jävla tårta och man hade jordnötsringar i någon skål och chips och sånt.

riggat för att det skulle komma kanske 20 pers så att fy fan vad sorgligt alltså ungjävlar men framförallt ungjävlarnas föräldrar som inte gjorde som min mamma det är skamligt och de borde skämmas i efterhand men jag är väldigt väldigt väldigt stolt över min mamma att hon gjorde sådär och otroligt sorgligt när jag tänker på det jag blir faktiskt tarög nu när jag tänker på det för det var riktigt riktigt sorgligt det