Gunilla Persson

Hur väljer man vad man ska plocka med sig när man har den här korta tiden? Man kan inte tänka. Man är väldigt, väldigt... Man kan inte tänka efteråt. Så tänker man, jag skulle ha tagit det, det, det och det. Dokumentärfilmer jag har gjort i min ungdom. Douglas Fairbanks som jag intervjuade och gjorde en 30 minuters film. Den är forever gone. Och sådana saker som jag inte har...

Kopierat, det är det som är så jobbigt för mig. Och samtidigt fotografier som jag inte har kopierat, det gör jag hårdast. Och det tänkte jag inte på så mycket som jag kanske borde ha gjort. Så det brann ju upp då. Allt brann upp? Ja, allting. Allting brann upp.

Ja, det ser man ju också i din datingserie du har också. Avsnitt tre om inte jag minns. Ja, avsnitt tre är väldigt emotionellt och väldigt bra avsnitt. Jag är tacksam över att fotografen fick åka till Los Angeles och dokumentera detta för att jag hade inte velat göra några intervjuer. Det var många som var ute efter mig i Expressen, Aftonbladet, alla stora tv-kanaler och även i Norge.

Ute efter mig och ville ha mina kommentarer. Jag vägrade. Men nu känns det rätt att ha det dokumenterat på tv. Genom min egen show då. Och hur var första gången när du åkte dit och såg att hela ert livsverk och alla minnen har brunnit ner och ni går runt i askar?

Det är hemskt. Det tär i ens själ och det gör någonting med hjärtat som brister. Det brister. Men tänk dig, det finns de också som kunnat gått och

ser kvar eleverna av sina älskade ligga i öskan. Det var tolv stycken i Pacific Palisades som dog. Och det var framförallt sådana som inte flydde i tid. De kvävdes av röken.

de brann nog inte upp förrän senare utan de levde ju fastän de det var ingen som kom och räddade dem det var ingen som ens försökte släcka elden i Pacific Palisades så vi stämmer för hundratals miljoner kronor alltså vi talar om ja

Megabucks alltså, nu. Därför att branden hade kunnat vara så mycket enklare om man bara haft vatten att släcka med. Det var inte någon idé för brandmännen att ens åka dit, för det fanns inget vatten kvar i slangarna eller i reservoaren, det var ju tomt.

Och det är en dödssynd som de måste betala väldigt mycket för. Det är gruppstämningar då alla går emot. The Fire Company. Förhoppas ni lyckas få någonting där? Hur mycket liksom...

Hur mycket tappar ni på det då? Får ni ett nytt hus av försäkringsbolaget? Jag kan tänka mig att försäkringsbolagen måste ju bråka allt de kan för att man inte ska få saker ersatt nu också. Jag har inte sett en krona ännu. Noll kronor. Utan det är alltså långdragna kamper vi har med försäkringsbolag och The Water Company The Electrical Company som vi stämmer.

Var bor du nu någonstans då? På Storyhotell Riddagatan 6 i Stockholm. Jag har bott där sedan i slutet av juni. Det är bra. Story brukar käka middag eller lunch där. Jag tycker de har jättetrevliga luncher faktiskt. Ja, och frukostarna.

Ja, det är jättetrevligt att bo där. Man blir omhändertagen. Och jag hade brutit handleden strax efter midsommar. Och jag har ju åkt mycket till sjukhuset och sjukgymnastik och så vidare. Så de har ju hjälpt mig med allt. I början var det verkligen viktigt för mig att bli omhändertagen. Och Erika var med också och hjälpte mig. Och hon åkte tillbaka till Los Angeles i september.

Jag har inte känt det som något negativt. Det är aldrig att jag får något hat eller någon säger något ofördelaktigt till mig i ansiktet. Däremot så är det ju sådana nättroll som är förfärliga. De vet inte hur elaka de ska vara. De vet inte hur mycket hat och djävulskap de kan skriva. De är ju sjuka i huvudet och jag bryr mig inte om sånt. Det är bara att blockera.

Blockera, blockera. Läs inte ut en negativ kommentar. Det är det jag säger till Rika. Det är bara bullshit. De är sjuka, de är inte friska människor. De har gått på din dotter också? Ja, och det är då som jag tänder till. Jag blir bara verkligen arg när det gäller min dotter och tidigare min mamma. Vad har de gått på dottern för?

Ja, det var ju det här med att hon kräktes när hon var åtta år gammal och man stod och filmade på en stängd dörr. Jag var inte medveten om min första säsong av Svenska Hollywoodfruar och jag var inte medveten om att ljudet togs upp.

Så jag försökte trösta Erika då hon kräktes med att det var Jesus som jag hade bett till som såg till att hon fick upp det otäcka slämmet som gjorde att hon inte kunde sjunga.

Och det här stod de och gottade sig i och filmade på dörren i smyg. Och jag vet inte om det finns några lagar emot det, men jag tror inte att det är lagligt att göra det. Det är ungefär som om man går på toaletten själv och sätter sig där och så ska de stå och filma när man är på toaletten. Det känns inte prosigt. Vidrigt, vidrigt. Och sen så blev det efter det då...

Så hade man mycket conveniently glömt bort att säga att Erika sjöng som en näktergal. Hon gick vidare i sångtävlingen och blev succé av det hela. Det har de klippt bort. Det var inte the story. The story var att jag tvingade min dotter att inte vara klok. Helt enkelt. Ibland är det en Gud och Jesus som de inte alls förstod. Mm.

Erika är ju uppvuxen du hade en tidigare fråga om hur jag uppfostrat henne hon är uppvuxen med att Gud och Jesus kan gripa in i våra liv och göra mirakel jag tror på mirakel

Och när man ber en bön så kan man få svar. Jag fick bönesvar direkt när hon kräktes upp det här otäcka hon hade i halsen och inte kunde prata knappt. Sen blev hon ju mycket bättre och kunde sjunga. Det är det enda som jag är verkligen arg på i produktionen. Att det blev så fel. För det blev ju mediastormar i Sverige och man skulle befria Erika från monstermamman Gunilla och