Håkan Juholt

Men jag ska inte stå kvar, men jag ska gå som tvåa alldeles oavsett när den går ut. För då tänkte jag då kommer jag hamna i någon form av mitt och så kommer det vara några som kommer långt efter. Så det var en strategi jag hade. Men sen så räknade jag ju fel, jag räknade ju bara upp nio av minuterna, inte tio. Sex var det faktiskt. Sex till och med, jag räknade ju sex istället för tio.

och så visade det sig då att Paris han var ju där för att sabotera så han gick ut medvetet på galen tid och jag hade då räknat fel sekunder och så gick ju han och då tänkte jag då är det nog rätt att gå ungefär nu

Det var rätt roligt faktiskt. Är det något du ångrar med din medverkan? Nej, absolut inte. TV-tittarna får se mig. Det är den jag är. Jag spelar inte. Jag ville kliva in i det här spelet för jag tänkte att man måste kunna genomföra sin insats där utan att blåljuga människor. Om jag ska ljuga dig rakt upp i ansiktet, då kan jag åstadkomma vad som helst. Men kan man spela ett sånt här spel utan att ägna hela tiden åt att ljuga?

För till slut tror jag det blir ganska tröttsamt för tittarna, vilken nivå på lögnen som kommer. Det kan vara kul att se någon ljuga vid ett tillfälle kanske, men om man upprepar det hela tiden, varje dag i varje program, det är inte speciellt uppmuntrande. Så min utmaning var att jag ska ta mig igenom det här utan att ljuga någon i ansiktet.

Lyckades du med det? Nej, man kan väl konstatera, nu är det väl ingen spoiler, jag lär ju inte vinna det där. Men jag lyckades att under min tid inte behöva ljuga. Men sen var det ju stundtal som en psykakut där inne. Med folk som gapade och skrek på varandra på sätt som gjorde att jag på får mig grän. Och då insåg jag att det var väldigt svårt att få till samtal om strategiskt tänkande. Mm.

Så när SVT hade lovat att det här ska inte bara vara ett Big Brother där jag ska sitta på en sängkant tillsammans med en influencer och diskutera vilken youtuber som ska röstas ut, vilket jag var helt jävla ointresserad av. Då försökte jag komma på vad går det här spelet ut på? Kan man finna ledtrådar? Kan man förbereda oss?

Jag kom på det här att det fanns parallella spelplaner. Kan de se oss? Kan de påverka det vi gör? Kan vi identifiera vilka de är? Finns det en tredje spelplan? Det gjorde det ju sedan med de här kommentatorerna. Men jag trodde att det var ett gäng som också kunde påverka spelet. Kanske genom att ge ett grönt kort om någon är schysst. Rött kort om någon är oschysst. Så att det fanns flera spelplaner.

Tyckte jag var intressant att komma på. Och sen började jag leta ledtrådar i lägenheten för att se. Vad kan morgondagens tävling handla om? Och så visade det sig ju att i lägenheten hittade man ju de ledtrådarna. Och då kunde man träna lite på det dagen innan. Det kommer visa sig mer framöver. Så jag spelade spelet mot spelledningen som satt där på någon annan våningsplan. Det var dem jag utmanade. Inte de andra youtubers och tiktoksen och trevliga människorna.

Spännande. Kan du tänka dig att vara med inom er? Fräderna exempelvis? Jag har tackat nej till en del program här måste jag säga. Jag tror inte att jag är en lekledare. Men om det är en utmaning

Och jag tycker att det kan ge mig något. Och det är någonting som jag tycker om. Så hoppas jag absolut kunna få göra det. Men ni kommer inte se mig dyka upp i allting framöver här nu och springa och krypa och hoppa och skutta och löjliga mig. Nej. Inte Robinson.

Jag tycker väldigt illa om värme. Jag avskyr sand. Jag tycker om att äta gott. Jag känns inte som om jag skulle må bra i Robinson. Date naked då? Det är ju helt sjukt program. Det är väl den enda jag i så fall överväger. Naked attraction och date naked. Naked attraction.

fundera på dem. Jag ska prata med... Någon av de två. Jag ska prata med hustrun, men betta lite grann på att jag dyker upp till någon av dem så kan du bli jävligt rik framöver. Ja, satan alltså. Ja, det är nog ganska många gånger pengarna. Förrädarna då? Hiss eller diss? Jag tycker det är bra program. Det är väldigt många bra program. Jag har sagt nej till förrädarna tidigare och jag tror inte du kommer få se mig där. Men jag ska sitta och gissa olika program man kommer medverka i. Jag vet om att...

Jag tycker om så kallade lägereldar. Jag tycker om program som samlar oss över generationerna. Där vi liksom möts, sitter ner en stund och ser någonting tillsammans. Därför vi lever en tid där vi lever väldigt parallella rör.

Jag är i den miljön, jag är i den miljön, jag är i den miljön och så möts vi inte. Jag är så pass gammaldags att jag tycker om de här lägeräldrarna där farmor och farfar och barnbarnen kan prata om samma program eller samma upplevelse. Så när sådana saker dyker upp då vill jag gärna ge stöd till det.

Janne var ett starkt stöd för mig. Jag vet om att Janne sökte upp mig innan jag hade avgått i en väldigt pressad situation där jag inte alls mådde bra. Vi pratade om det också under spelet så det kom inte med.

Min minnesbild är väldigt så här blurrig. Men Janne har skickat exempelvis rosor till mitt kontor varje dag. Stå på det chefen, kämpa chefen. Jag var ute och reste i landet så jag visste inte om det och till slut åkte vi runt till...

sjukhus, äldreboende och andra som tog emot blommor och delade ut de här blommorna som då kom från Janne. Så det stämmer att han verkligen var ett stöd för mig och det stämmer att jag mådde väldigt dåligt. Det är riktigt. Hur ser du tillbaka på den tiden nu?

Den ligger så långt bakom mig. Och det är ganska bra att ha sådana olika referensramar i livet. Därför att om vi bara glider på och det bara rör sig ungefär så här, då blir det till stress till slut och då kan man också drabbas av väldigt intensiv stress för sådant som egentligen inte är en påfrestning, som inte är svårt.

Men har man gått igenom grejer som är riktigt fruktansvärt svåra, då blir stressnivån lägre. Och jag upplevde det exempelvis i spelet då, där en del var liksom stressade upp på väggarna. Jag sa, men snälla någon, vi är vuxna människor som sitter i ett rum och spelar ett underhållningsspel. Vi spelar typ Risk in real life. Det här är ingenting att stressa upp sig för då, va?

Bortsett ifrån att man ska stå i en telefonlur och försöka få några som har lämnat spelet att komma tillbaka. Men det är en annan sak. Men själva spelet som sådant var ju ingen stress. Och det tror jag är en livserfarenhet. Alla erfarenheter där vi blir prövade i privatlivet, i yrkeslivet, i relationer, i jobb. Där vi åker ner och där vi åker upp, där det rör sig så.