Håkan Juholt

Jag tycker om så kallade lägereldar. Jag tycker om program som samlar oss över generationerna. Där vi liksom möts, sitter ner en stund och ser någonting tillsammans. Därför vi lever en tid där vi lever väldigt parallella rör.

Jag är i den miljön, jag är i den miljön, jag är i den miljön. Och så möts vi inte. Och jag är så pass gammaldags att jag tycker om de här lägereldarna. Där farmor och farfar och barnbarnen kan prata om samma program eller samma upplevelse. Så när sådana saker dyker upp, då vill jag gärna ge stöd till det. Då vet jag. Masked Singer. Där har vi lägerelden. Masked Singer. Där har vi den. Där har vi den. Vi ska alls komma ut i någon stor kycklingdräkt där och hoppa ut. Kycklingdräkt, ja.

Janne var ett starkt stöd för mig. Jag vet om att Janne sökte upp mig innan jag hade avgått i en väldigt pressad situation där jag inte alls mådde bra. Vi pratade om det också under spelet så det kom inte med.

Min minnesbild är väldigt så här blurrig. Men Janne har skickat exempelvis rosor till mitt kontor varje dag. Stå på det chefen, kämpa chefen. Jag var ute och reste i landet så jag visste inte om det. Till slut åkte vi runt till sjukhus, äldreboende och andra som tog emot blommor och delade ut de här blommorna som kom från Janne.

Så det stämmer att han verkligen var ett stöd för mig och det stämmer att jag mådde väldigt dåligt. Det är riktigt. Hur ser du tillbaka på den tiden nu?

Den ligger så långt bakom mig. Och det är ganska bra att ha sådana olika referensramar i livet. Därför att om vi bara glider på och det bara rör sig ungefär så här, då blir det till stress till slut. Och då kan man också drabbas av väldigt intensiv stress för sådant som egentligen inte är en påfrestning, som inte är svårt.

Men har man gått igenom grejer som är riktigt fruktansvärt svåra, då blir stressnivån lägre. Och jag upplevde det exempelvis i spelet då, där en del var liksom stressade upp på väggarna. Jag sa, men snälla, vi är vuxna människor som sitter i ett rum och spelar ett underhållningsspel. Vi spelar typ Risk in real life. Det här är ingenting att stressa upp sig för då. Bortsett ifrån att man ska stå i en telefonlur och försöka få några...

Som har lämnat spelet och kommit tillbaka. Men det är en annan sak. Men själva spelet som sådant var ju ingen stress. Och det tror jag är en livserfarenhet. Alla erfarenheter där vi blir prövade. I privatlivet, i yrkeslivet, i relationer, i jobb. Där vi åker ner och där vi åker upp. Där det rör sig så. Det tror jag stärker oss som människor. Och gör att det blir lättare att ta sig an uppgifter framöver.

Vad har varit den mest lärorika prövningen för dig? Lärorika prövningen är att efter det att jag hade allt, jag ledde Sveriges största politiska parti, jag var statsministerkandidat, jag hade varit ordförande i riksdagens försvarsutskott, jag hade stab av medarbetare, jag hade talskrivare, jag hade allting.

så kunde jag fortsätta att leverera själv. Jag var alltså inte beroende av att ha allt detta. Jag har levererat som ambassadör, jag har fortsatt som politiker, jag har skrivit tal, jag skriver artiklar. Jag vet väldigt många politiker så när de förlorar allt det här, då försvinner de.

Därför de har inte den inneboende kraften att faktiskt gå vidare själva på egen hand att åstadkomma någonting. Så det lärde mig att jag är inte så tokig faktiskt. Vi sitter här nu du och jag 13 år efter att jag lämnades som ordförande i Socialdemokraterna. Och vi pratar om min tid som ordförande i Socialdemokraterna och vi pratar om den jag är idag.

Och det är inte för att jag har några talskrivare, några PR-människor, för att jag har någon stab som gör det här åt mig. Det här gör Håkan Juholt, jag själv, på egen hand. Och det är en viktig lärdom, för när du är mitt uppe i allt detta, med alla dessa runt omkring, det är rådgivarna, allt som kammar, det tar på dig rätt skjuta, här är talepunkterna, här ska du säga, sminka och allt vad det är. Och sen puff är allt det borta. Och sen ändå kan du fortsätta att leverera. Ja, då finns det en kraft som jag är stolt över idag, att jag har.

Nej, jag skulle vara tuffare naturligtvis. Jag inbillade mig ju att de som var närmast mig stöttade mig. Och det förstod jag ju inte förrän i slutfasen att de i själva verket ville ha bort mig. Och ville ha dit någon annan. Så det är klart att det hade jag naturligtvis varit lite mer syn i skäl. Och sedan så det jag ångrar mest av allt. Det är ju att det fortfarande finns någon form av idé om...

Att jag hade bluffat med någon hyra eller någonting, vilket jag inte hade gjort. Och riksdagen skriver ett brev till mig där de säger att du har följt hela regelverket. Och det brevet var det ingen som publicerade. Jag skulle ha gjort följande. Jag skulle ha tagit det brevet, jag skulle ha åkt till riksdagsdirektören och sagt att du och jag ska ha en gemensam presskonferens.

Där du ska läsa upp det här brevet för svensk media. Som du har skrivit till mig. Där det står att Håkan Djurvård har inte gjort några fel. Det är inte Håkan Djurvård som ska säga det. Det är du som har skrivit brevet. Men jag sa det själv. Och då hade jag inget värde naturligtvis. Det är det jag enskilt ångrar mest. Att jag inte bara satt med en taxi. Åkte till den personen och sa. Nu har du och jag en gemensam presskonferens. Här är ditt brev du ska läsa upp som du har skrivit. Då hade jag kanske blivit statsminister. Ja.

Jag tror också att jag skilde mig väldigt mycket från det som uppfattades vara den politiska normen. Väldigt avskalade politiker. Om man går tillbaka och tittar på vilka som var då, det var ganska färglöst, det var ganska grått, det var återhållsamt, det var väldigt mycket riskminimering, det var inte så personligt någonting.

Och jag inför den i logiskt tänkande, politiska visioner och sen också en del färg och lust och passion in i politiken. För jag tillhör de som menar att om vår demokrati ska överleva, då kan inte politiken vara som en utspädd rosébox. Det måste vara som en droscha vin, det måste pulsera, det måste vara passion, det måste vara glöd, det måste vara lidelse, det måste vara på riktigt.

Politik är ingen administration och förvaltning av nuet. Politik är en kraft för att förändra samhället där man ska berätta vad man vill göra och vad man tror på. En bra politiker ska kunna hålla ett timmar långt tal bara av det som finns i hjärtat, det man själv känner.

Det värsta jag vet är när politiker står och läser upp ett manus som jag vet att en stad på 10-15 andra personer har skrivit. Ta hellre det du själv står för, det behöver inte vara perfekta formuleringar, men jag vill höra dina tankar, dig vill jag höra.

Och det bjöd jag då på och då blev jag sårbar och naturligtvis gjorde misstag. Men självklart inte fler misstag än varken Stefan Löfven eller Ulf Kristersson eller någon annan har gjort. Men jag skildes, min karaktär skildes sig från de politiker vi hade innan och de politiker vi har idag som är väldigt mainstream. De har väl ungefär samma skräddare allihop oavsett vilka de är.