Håkan Juholt

hatande Sverigedemokrater på sociala medier och så skriver jag hej jag heter Håkan jag ser att du har uttryckt hat över detta och den här personen och så och jag undrar liksom hur ser vi på detta och vad vill vi verkligen ha där så jag med viss regelbundenhet min hustru säger varför gör du den här galenskapen, jo därför kritik och i viss utsträckning även den oacceptabla hatet är ändå en öppning att starta en dialog och vägen framåt måste alltid vara dialog

Så jag är så pass nej över att jag håller igång ett antal sådana varje vecka. Och det är huvudsakligen aktiva Sverigedemokrater som attackerar. Hot är en helt annan sak. Hot är ju en brottslig handling. Hat är ju ingen brottslig handling. Hot är ju en brottslig handling.

Hot är nolltolerans. Vi får inte hota varandra. Du får inte hota mig. En elev kan inte hota en annan elev. Vi kan inte hota varandra på sociala medier. Vi kan inte hota varandra i en real life. Det är en brottslig handling. Det är nolltolerans. Det ska alltid anmälas. Och där tror jag vi ska vara hårdare. Vi ska anmäla. Vi ska lagföras. Vi måste lära oss att hota en annan människa. Det får konsekvenser. Jag får böter. Jag kommer i fängelse till och med. Jag anser att hot...

är ett avsevärt värre brott än fotkörning på landsväg. Så sätt samhällets större resurser på att lagföra människor som hotar varandra. Och att också få konsekvenser i skolan. Om man nu inte kan lagföra någon som är mindreårig så ska det i alla fall få konsekvenser med familjesamtal och liknande.

Där måste vi stävla ordentligt. Där måste vi samarbeta allihop. Det kan vara på fotbollsplanen, det kan vara på fotbollsläktaren, man kan hota en domare, man kan hota en lärare, man kan hota en politiker, man kan hota någon på sociala medier. Vi måste gemensamt agera där. Därför att det finns bara en brantare utförsbacke om det här får fester och ännu starkare fester. Så det är väl egentligen det enda jag kan säga att jag själv

Hat och skarp kritik går jag in och tolkar som en inbjudan till dialog, hot, nolltolerans, anmäld, slå tillbaka. Men inte du själv utan se till att det blir utrett och att det på något sätt blir hanterat.

För det underminerar allting. Vår civilisation hela vägen från de gamla grekerna bygger ju på att vi har ett intresse för varandra. Att vi på något sätt sitter i en cirkel, eller som man säger en studiecirkel, eller en cirkel i den gamla greken.

den gamla grekiska demokratin och någon säger någonting som andra lyssnar på och ger sitt eget bidrag till men med respekt. Vi måste återupprätta respekt och anständighet. Det är faktiskt inte speciellt komplicerat för vuxna människor att vara anständiga.

Det finns ingenting av det du säger som jag håller med dig om. Men jag respekterar ju dig. Du är ju som jag en vuxen människa. Du har ju samma rättigheter som jag att uttrycka dig. Varför kan vi inte bara återberätta anständigheten i våra samtal med varandra? Gör oss till människor igen. Vi behöver ju inte agera som rovdjur, rovdjur, rovdjur.

Efter de två första inspelningsdagarna tyckte jag att det var skit. Jag hade blivit lovad ett nytt format, någonting som tittarna inte hade sett tidigare. Någonting som skulle vara något extraordinärt, SVT stora satsning. Det jag hade sett de två första dagarna var ett lyxigt Big Brother. Det var skit.

Så jag gick till producenten och sa, jag går ut imorgon. Ni får hitta på ett sätt att skriva ut mig, för den här skiten sitter jag inte kvar i. Ingenting av det ni har lovat mig är det här. Så jag känner mig inte på något sätt bunden till det här kontraktet. Då säger han, jag respekterar honom jättemycket, du måste tro på mig.

Vi måste ha en uppstart men du måste tro på mig att det jag har sagt det stämmer. Det här är ett format som inte tidigare har visats. Det här är inte bara en lyxig version av Big Brother.

Okej, så gick jag tillbaka till min lilla säng där och så hade jag ett anteckningsblock och det var ganska sent på kvällen. Och så satt jag mig och började tänka, okej, vad är det jag inte ser? För den här skiten vi gör, det räcker inte till en timmars familjeunderhållning i SVT på en lördag. Det måste pågå flera spelplaner. Kan de spelplanerna påverka oss?

Kan vi påverka dem? Kan vi avslöja vilka de är? Är det tre spelplaner? Sitter det några betta där på hur vi ska göra? I det här stället där vi bor som de hela tiden sa sviten, sviten, sviten, sviten, sviten. Var det lägenhet?

Så då kom jag på att i och med att de säger sviten hela tiden- så måste just det ordet ha en betydelse. Lägenhet finns ingen direkt motsats till, men svit. Det finns ju någonting som inte är en svit. Och då sa jag till mina lagkamrater, de säger att vi är i sviten. Det tyder på att det finns en källare någonstans, en skrubb- där andra spelare finns. Vi kommer att mötas. Kan de se oss, vad vi gör? Kan vi på något sätt få ledtrådar? Försöker de kommunicera med oss-

Hur kan vi hitta den kommunikationsvägen? Så då började jag, då blev det kul för mig tredje dagen att försöka komma på vad spelet handlade om. Vad går det ut på? Handlade det om någonting mer än att bara rösta ut den man tycker är duktig? Är det kanske till och med så att vi istället ska vara rädda om dem som vi tycker kan bidra till någonting i spelet?

Jag fick inget gehör bland de andra deltagarna för det här resonemanget vilket är väldigt frustrerande. Och jag sa, de senaste utrustningarna så sa jag också att nu när vi står samman lagen ska vi inte försöka fundera på vilka vill vi ska behövas om vi ser massa linor hängande här.

Kan det vara ett tecken på att gå på lina är en tävling nästa dag? Då ska vi ha kvar den som är bäst att gå på lina. Det är så vi måste tänka. Vi måste hitta ett lag som kan klara uppgifterna för i morgon. Ungefär som samhället fungerar. Och det visade sig också att det där tänket jag hade...

hela vägen fram till finalen så kom man se exempel på att jag hittade de här ledtrådarna men tyvärr så blev flera av de andra deltagarna var jätteglada att vara i tv en stund och var fullt nöjda med att

identifiera vem som var den bästa spelaren- och samla en majoritet för att rösta ut den. Medan jag ville identifiera de kompetenser vi behövde- och slå vakt om dem så att de inte lämnade. Ungefär som jag tycker samhället ska vara. Jag ångrar ingenting. Jag spelade det spelet som jag ville spela. Jag är glad och stolt över min insats. Men jag hade önskat att några fler hade kunnat sitta ner-