Johannes Ksakar

Den här rättegången pågår just nu i USA och handlar om ansvar för digital design. Vem är det som blir stämd och vad är det som egentligen prövas här? Den här kvinnan har stämt flera av de stora plattformarna. Några har förlikats tidigare under den här processen. Vilka då?

Och att vi inte kan ta kontroll på samma sätt. Så det handlar lite om hur man ser på sin agens som människa och hur man kan hantera tekniken. Ja, för när man pratar om skärmtid, det är också ett väldigt brett begrepp. Alltså när vi sitter och jobbar i åtta timmar så sitter man ju oftast framför datorn. Och det är ju också skärmtid, men det är ju ingen som säger att du jobbar för mycket. Nej, det är det väl i och för sig. Nej, men jag tänker att... Precis, det kan det nog vara.

Men behöver det vara negativt att fastna när det kommer till appar? Vill vi inte också ha appar som vi gillar och kan använda ganska mycket?

När TikTok introducerades till världen kan man säga. Det tog ju inte lång tid förrän den var i de flesta, i alla fall unga personers telefoner. Och det var ju också en ganska stor game changer när det kom till hur vi faktiskt konsumerar media i både längd och design och massa grejer. Tror ni liksom nästa TikTok kommer att utnyttja våra sårbarheter ännu mer?

Nej, det är jättesvårt. Men vem bär då det yttersta ansvaret om vi stirrar på telefonen för mycket? Är det vi själva? Är det techbolagen? Är det föräldrarna? Är det samhället?

Tack Alexandra Weilenman och tack Daniel Westman. Och tack till dig som har lyssnat. Om du vill veta mer om hur tekniken fortsätter att påverka våra liv- följ Fabriken i din poddapp. Då får du nästa avsnitt direkt när det kommer. Och tycker du att samtalet är viktigt? Dela det gärna vidare. Vill du komma i kontakt med oss når du oss på fabriken.se. Producent var Clara Wallin. Research och reporter Elina Jalling.

Kalle Nilsson stod för teknik och mix och jag heter Johannes Kjarrar.

Du lyssnar på Fabriken, en podd från UR om hur den tekniska utvecklingen påverkar våra liv.

Har du använt app-dating eller digital-dating någon gång? Ja, det har jag gjort. Själv levde jag i en jättelång relation i 20 år. Sen skilde jag mig och då tyckte jag att det var lite spännande- för jag har aldrig provat på den sortens dating. Men jag tror att det kan vara bra för vissa- och för mig kunde det bli lite stressigt också. Jag skulle säga att det känns lite snabbt. Lite som att man inte ger sin potentiella partner en full chans- utan snabbt går vidare med något annat så att säga.

Jag tror att det är ganska vanligt att träffas på en app och att man dejtar på det sättet. Så då blir det nästan exotiskt att inte att jag har träffat min nuvarande pojkvän på en bar ute på stan.

för att höra varför hon tror att siffrorna ser ut som de gör. Jag tror att hela dejting, att världen upplevs som ytlig- kanske tidskrävande och ibland mentalt belastande- för de som är inne i den. Och fler vittnar om att de vill mötas i verkliga livet- via jobb, studier eller intressen. Men visst har ändå mobilen en stor plats i kärlekslivet ändå-

Ja, men på ett annat sätt. Nu vet vi till exempel att det inte är full tillit till vem man träffar på andra sidan appen. Så många googlar, för vi har tio googla personer. De ska träffa för en dejt som de har träffat i appen. Man vill kontrollera e-personen när den säger hur de är.

Man vill se om bilden stämmer, man vill se om personen verkligen är singel. Man tittar också hur den kommunicerar med andra öppet på sociala medier. Verkar den vettig och verkar den vara den den beskriver att den är när vi pratar i appen. Till exempel googlarna ser ut att ha ökat. Vi vill helt enkelt kontrollera den vi ska träffa innan vi ses.

Tack för att du tittade på den här videon!

Du lyssnar på Fabriken, programmet som undersöker hur vi människor påverkas av den digitala utvecklingen. Idag om sharingting, det där som nästan alla föräldrar ägnar sig åt på sina sociala medier. Och som många influencers tjänar stora pengar på. Men vad har vi för regler kring mindreåriga på nätet? Och finns det några risker när vanliga föräldrar publicerar barnbilder för sina nära och kära? Jag som är med dig heter Johannes Ksakar.

Med mig i studion idag har jag Bingo Rimer och Engla Pendel. Välkomna. Tack så jättemycket. Bingo, du är fotograf, förälder och du har ju ganska många följare på dina sociala medier också. Hur många av dina följare är nyfikna på ditt liv som pappa?

Engla, du är ju jurist och expert i frågor om juridik på internet. Kan du hjälpa oss definiera, vad är sharingting för något?

Det blir ju också att man hamnar lite i ett läge där man, när man läser kommentarer, att man nästan så säger till folk hur man ska uppfostra sina barn, alltså andras barn. Och det är ju lätt att den här debatten ballar ur. Jag reflekterade över en sak som jag diskuterade med min dotter faktiskt, beträffande den här situationen med Brooklyn. Och det var att...

13 procent av de här bilderna som studien tittade på var alltså av pinsam karaktär. Dessutom menar forskarna att de här bilderna blir till ett tidigt digitalt fotoavtryck. Och att posta sådana bilder är väl ändå inte okej? Hur ser regelverket ut där, Engla?

Men hur ser det ut när en helt vanlig familjegrupp bildar digitalt i en stängd familjegrupp? Kan det finnas andra risker att ta hänsyn till då? Tjena Carl, det här är Johannes från fabriken. Tjena. Jag ringde upp Carl Heat, seniorforskare på RISE där han jobbar med digital resiliens för att höra efter. Generellt sett så kan man ju säga att om jag lägger upp en bild på ett barn-