Jonas Strandberg

Det är ändå en deep cut, alltså att gilla Mandy och att inspireras av den för något typ av konstnärligt projekt.

Men jag skiftar lite i vilken period och cagefilm man gillar bäst. Just nu kanske jag gillar lite mer såhär, Daniel omfamnar lite sin åldrad cowboy look, typ som i Pig och sådana lite mer samtida. Ja, han har blivit lite lugnare. Jag såg The Carpenters Son, där de spelar Josef, Jesus bonuspappa.

Ja men jag förstår vad du menar och det är så kul också att när Taylor har släppt sitt en liten vattendelare till album Life of a Showgirl det har kommit mycket ur att hon är i en väldigt lycklig kärleksfull relation nu, det är då du börjar Det är ett intryck, jättekonstigt Det är lite otippat för Strage tycker jag

Men vi ska ju snacka om Stephen King idag För det här är Stephen King-podden Och jag tycker det är så himla kul att du är med här Vi har snackat om det ganska länge Jag tittade i dig om Henrik Delacour, tror jag Ja, det gjorde du Och det blev också ett av de mest kontroversiella avsnitten av podden

För att han gillade The Markatornet-serien? Nej, för att ingen av oss gillade raseri faktiskt. Den skolskyttsromanen som Steve King skrev som Richard Bachman. Och det är många fans av den. Jag lägger här The Bachman Books, min fina pocket från...

Jag tror att filmen kom 83 för det gjorde även två andra King-filmatiseringar. Så det var ett starkt filmår för honom. Men jag tycker den filmen är riktigt bra faktiskt. Jag såg om den ganska nyligen.

Är jag på riktigt jätterädd för rabias? Jag läste om det för ganska indepth. Jag har alltid tänkt att det är en knäpp sjukdom att ha hunden tugga fradga och se den lite arg. Sen började jag läsa hur det drabbar människor och då blev jag jätterädd. När jag var i England 1985 så pratade jag med min pappa hela tiden om att här finns det väl rabias? Det finns rabias i England.

Den anses vara en av de sämsta Stephen King-romanerna. Han skrev den när han var stupfull hela tiden. Han minns inte att han skrev den. Jag tycker det är så synd. Jag har en febless för böcker där hunden... Det berättas lite ur hundens perspektiv. Kerstin Ekmans Hunden är en stor favorit i den genren.

För att det är så svårt att göra på ett snyggt sätt. Det är lätt att det blir lite kitschigt eller att man bara gör det lite såhär med vänstranden. Men jag tycker faktiskt att King gör det riktigt bra i Cujo-boken men jag sörjer lite att han inte kommer ihåg att han skrev den.

Men egentligen är ju Djursjukvården som en utbyggd variant av den korta novellen. Ja, jag har gått lite i sko, vad jag känner för Lewis Creed som är pappan i familjen där. Hur rörde man själv, eller hur mycket kan man relatera till hans desperation och sådär. Första gången jag läste den så kände jag bara att, men hur kan du, du har fått alla varningar.

Den är ju ett supermästerverk, särskilt jämfört med Cuyo i Djurgården, helt otroligt. Jag tycker den är så representativ för King. Han har en kärnberättelse som har ett superkraftigt driv och ett tempo och sen så smyckar han ut världen med alla de här grejerna som du nämnde som exempel och det gör att allting känns så mycket mer levande verkligen. Att saker händer, inte bara det som behöver hända händer utan livet pågår.

Men det betyder väl ingen? Eller inget? Nemo, det kanske det gör. Jag har hört det någonstans. Min farfar sa att det betyder ingen eller ingenting. Det spelar ingen roll vem du är. Sen när jag hade läst Djurkyrkogården så började jag själv skriva Stephen King-inspirerade berättelser. Jag skrev jättemycket sånt. Och jag...

Och jag älskade den. Framförallt vargarna i Kaja. Ja, den är min favorit också. Den är så jävla spännande. Alltså alla de här planteringarna i början. Vilka är de här som ska angripa? Och det är ju en remake egentligen på de sju samurajerna. Ja, jag älskar det. Det är så snyggt att de bara... Det här är min take på det.

Men vi ska ju snacka lite extra om Dödzon idag. Lite fokus på filmen kanske, men vi kan röra oss lite lös kring. Minns du första gången du såg den filmen? Ja, jag hyrde den och blev helt förhäxad. Många skräckfilmer åldras. Frågar ni om det är en skräckfilm eller thriller kanske? Ja, kanske.

Men det är inte obehagligt. Nej, men där tycker jag Robert Eggers lyckades översätta den ganska bra. Den senaste versionen? Den var toppen. Den där rösten som Bill Skarsgård har i rollen. Alltså fy fan.

Det var en väldigt lyckad remake. När jag läste den här första gången såg jag boken och filmen ungefär samtidigt och tyckte att de var sjukt spännande båda två. Att det var så jävla tempo i båda.

Och nu när jag såg om det lite inför vårt avsnitt här så kände jag mig att vilken sorglig historia. Alltså den här kärnan att Johnny Smith hamnar i koma och vaknar upp fem år senare och hela hans liv har sprungit till förbi eller bara pågått utan honom.

Det är ju en tragedi. Det är nästan det som är för mig kärnan i den nu när man kommer tillbaka till den. Sjätte sinne tycker jag också har en sån melankolisk kärna att om man har sett den och kommer tillbaka nu då är det kanske det man plockar med sig lite mer att den är så sorglig.

Spelas av Martin Sheen i Dödson. Som sen spelade president i The West Wing. Ja, så varmskådigt tycker jag verkligen. Jag har typ kommit i kontakt med honom i The West Wing ungefär första gången. Det här är ju en sån varm och god människa. En hoppets president. Och han är lika bra på att spela fascistisk galning. Det är så sjukt. Det är något som han stänger av något i ögonen på sig själv. Jag vet inte vad han gör.

Det som händer i dödzon, det är en serie i sin vision. Ett kärnvapenkrig känns plötsligt inte så långt bort. Nej. Jag tyckte verkligen att man blev illa berörd av den när han började etableras. Jag har verkligen knarkat amerikanska nyheter alldeles för mycket, alldeles för länge. Det känns som att man är i det nästan hela tiden. Verkligen en fantastisk skurk.