Philippe Di Giorgio

Ja fan Sen går det ju inte att torka Jag måste uppdatera hemmaköket Ja det kommer Jag vet inte hur jag ska få bort Men risgokare ja Och

det som jag tycker vi pratar om mycket på något sätt och framförallt mot middagar när man ska bjuda någon men även göra någon typ av hemmalyx det strukturerade arbetet där man kan ta bort moment om det tar 40 minuter att koka ris i den här riskokaren

Börja med det. Då har jag en setting att gå efter. För det är det man är dålig på innan. Så börjar man med någonting. Hur långt kommer det här ta? Eller man börjar hacka den så fattar man typ inte hur långt kommer den här preppingen ta. Så vet man så här. Jag har någonting att förhålla mig till i alla fall. 40 minuter så kan den stå och värmehålla och ånga lite. Då har jag någon måttstak att gå efter. Och annars har jag ingen. Så det är kanon. För att bli bättre.

Ja, också få det klart till den tidpunkten man vill. Ja, det kan man ju tävla om man gillar matlagnings. Vi är klara med maten innan 40 minuter innan riset är klart här. Sätt upp en sån här schysst klocka digital som man kan köra på. Exakt. Jag har ju sett Culinary War Class som det heter. Sydkoreanska matprogrammet på Netflix. Som Jenny Valdén är med i. Ja, jag såg det. Det är liksom inspelat i typ nu, eller hur?

Det måste ju ha varit inspelat under året. Det är så satsigt. Det är så satsigt så att det är inte sant. Är Jenny kvar? Nej. Spoiler.

Har man inte sett det? Det är... De är uppdelade i två kategorier. Så det är de kända, stora, Michelin... Det är det bästa Sydkorea har att erbjuda i kockvärld. Möter då det näst bästa de har att erbjuda ungefär. Delar sig de upp i de svarta och de vita. Och sen ska de tävla...

Men från början är det ju kanske 50 stycken svarta som ska kokas ner till 20 för att möta de här 20 vita. Och sen kan vem som helst vinna i slutändan. Jag har inte sett klart den. Men de är så jävla duktiga. Och programmet i sig är så jävla satsigt. Men det som det skiljer sig från från andra mat-tv, för jag har ändå sett ganska mycket mat-tv, det är att

Det tar så lång tid. Avsnitten är 1,20 långa. Men de går igenom exakt hur de gör. Lite nördigt. Ja, inte den mat-tv där de snabbt bara klipper upp och bara, oj vilken fin rätt. Utan här är det så här...

Okej, den här personen ska göra nudlar från grunden. Så får han berätta exakt hur han gör, hur han går vidare, hur han ska smaksätta och sen är det ju såklart kockar från olika regioner och även då sydkoreanska kockar som sen har jobbat runt om i världen. Mm.

Så då blir det så här, han jobbar ju på Perseo och han jobbar på den där trestjärniga och den här personen är en fransk skolagd kock. Så han lagar fransk-koreansk mat. Och här kommer den som har jobbat i London, då är han istället lagar den här typen av mat.

Så det är faktiskt jävligt kul att titta på. Och då blir man noga när man gör sin orange chicken sen efter man har bränt av fyra timmar Sydkoreansk Mat-TV. Man läser ett recept på Facebook lite med ingår. Det tror jag jag skulle bli bättre på. Att faktiskt följa recept. Jag har typ aldrig gjort det.

Det är ju januari som sagt och januarimaten. Vad tänker ni på? Typiskt vinterkök. Vinterkök? Jag har ju ätit så extremt mycket fisk så jag får väl säga fisk då.

Nej, men det där är klassiskt. Det är väl därför alla känner... Alltså jag är väl någon typ... Det är ju den mainstream-känslan ju. Att det här med godisskålar som står framme kring jul och nyår. Det ska värmas lussekatter och det ska ätas pepparkakor bara för att man dricker kaffe. Plock bort med det bara. I januari. För att sen hitta det hållbara. Har ju lärt mig av min PT. Dietist-PT. Jessica. Men vet ni på vad ni har i frysan?

Jag tror att det här bara kan vara en grej för mig av oss tre. Men ibland kan jag känna när jag tar fram någonting från frysen att det blir lite så nu är det dags att tina något igen. Att det inte känns lika fräscht. Det känns lite ofärskare just bara för att det är fryst. Och att det kräver någon typ av tining. Det börjar bli lite järnmarksdotter här nu.

Så tänker jag mycket också. Att jag har mycket köttförsås eller kycklinggryt eller någonting som blir som jag har. Så då kan jag ta fram. Det är snarare vardagslyx för mig. Det är inte ofräsat. Det är såhär fan vad skönt. Idag behöver inte jag laga mat. Jag behöver bara koka pasta eller koka ris. Sen har jag en middag klar. Det här är mer så att ta fram en bit av någonting. En protein. Och så känner jag såhär...

Nu lagar jag ju allt för det tyckte jag var så jävla skönt förra gången och jag vet inte om någon sitter i samma sits men lagar riktigt mycket mat så allt jag lagar nu lagar jag för mycket medvetet för att nu väl de första veckorna kommer med ett nytt barn ska jag typ inte behöva laga mat på fyra veckor. Det är helt perfekt. Återigen, förpackar man det bra och fryser in så är det ju värsta lyxan. Sådana...

Så är det. Jag har lite, för nu blev det när jag letade, jag har tre olika pennor också. Så jag är lite sugen på om jag ska köra färgkoordinerat. För jag började så, jag såg att köttfyrsåsen var i svarta påsar. Och sen bara, nu vart det kycklinggryta, kör jag gula påsar på dem. Snart ska man kunna liksom bara, det kanske ska vara sån blind skrift till slut. Ska bara kunna i mörker plocka.

när det var stormar vi skulle åka till några dagar till Åland så hade man ju börjat läsa att det kommer bli storm och allting vi ska åka tidigt tidigt på morgonen och när jag ska gå och lägga mig så bara fan det blinkar från frysen

Så är man såhär Det är en pajad frys Fem timmar innan man ska åka iväg Det är inte det jag vill Så då började jag mixa med det där Och så var jag så jävla Och då slog det mig först Vad ska jag göra Och då hade det inte blivit de här minusgrader Snö Jag kan ju inte bara ställa ut en hel frys

Så jag var riktigt orolig den natten. Men till slut så blev det så här, jag får ringa grannen, ger dem en nyckel, ni får gå in och kolla. Och sen hade det slutat blinka när vi hade dragit. Men det var, där stod jag anfallen och tänkte, jag vet inte vad jag ska göra. Ja, det är lite ångest. För det finns väl inget? Jo, med två frisörer.