Pontus Frithiof

Det är alldeles utmärkt. Det verkar som att det finns ett hyggligt stort intresse i år också. Det var ju helt sjukt förra året när det var 700 aktörer som var med. Nu får vi se hur många det blir i år men det känns ändå som att det har varit ganska många som har hört av sig sista veckan så jag hoppas på att det blir bra genomslag. Hur har du matmässigt laddat?

Det mesta jag har laddat med matmässigt är att jag prov åt våran äppel med fläsk idag som vi gjorde på fabriken i Nacka. Sedan har jag fått lite bilder till mig från var vi ska servera på olika verksamheter och även i New York.

på torsdag, vilket är superkul. Så att alla våra verksamheter gör såklart någonting. Tänker man då att det här passar bäst i New York eller man tar bara något vrålsvenskt klassiskt? Ja, precis. Framförallt det system där man tar något vrålsvenskt klassiskt. Jag tror att det blir bäst. Och jag kommer faktiskt inte ihåg exakt vad vi satte för meny nu i New York, men jag vet att vi skulle göra en

typ en rimmad lax som fiskealternativ i alla fall och undrar om det inte var någon typ kalops liknande vi satte som kött. Och det är ju roligt att våra amerikanska vänner får äta det också tycker jag. De kommer ju dessutom få väldigt vällagan mat för att både Fredrik och Pelle är ju otroligt duktiga kockar.

Det gör de verkligen. De är helt fantastiska båda två. Och de är några till där i köket också. Så de gör det jättebra. Och jag tycker att det är kul att det är faktiskt därför vi fick det här uppdraget från början. För att man vill någonstans knyta an till de svenska rötterna i gastronomi och i ledarskap. Och i allting som har med den här lilla restaurangen att göra. Och någonstans knyta an till de svenska rötterna. Så det tycker vi är jätteroligt när vi får göra sådana här saker.

Alltså jag tycker ju raggmunt med fläsk är sjukt gott, den ligger alltid högt på min lista. Idag blev jag ändå väldigt positivt överraskad för jag måste ärligt erkänna att det var ganska länge sedan jag åt det, ätte min fläsk och senap och det var så jävla gott. Vet du vad, jag blev faktiskt bjuden på det förra veckan, jag var på jakt och fick det i lunchpausen, det var sjukt gott alltså. Ja det är så gott. Och det var väldigt länge sedan jag åt det också.

Men ärter med fläsk, det är ju liksom man gör som en sås med ärterna eller? Nej men man säger ju bara ärter med fläsk, det är ju liksom ärtshoppa. Den påminner inte så mycket om den man fick i skolan tack vare det. Men det är ju lite därför, det låter ju inte jättegott med ärter och fläsk och det ser ju inte jättegott ut heller men det var det som var så roligt idag att det var så jävla gott. Och senapen till är ju magisk.

och tittar på vilka bilder som läggs upp på Aidas Instagram på mat så är det ju mer fotogenikaktigt men jag kan ju bli mer sugen om jag ser en fläsk med laksås eller en laxpudding än vad jag blir när jag ser en pigensmusseltrill. Ja, jag håller med. Men det är ju fin gastronomi på två helt olika sätt. Håller du med Micke om att få till den där perfekta husmanskosträtten är svårare än fine dining?

Jag håller nästan alltid med Micke.

Jag måste ändå säga att han har faktiskt rätt. Det är ju väldigt mycket balans med sötma och syra och sälta och sådana saker som faktiskt kan bli lite fel. Så absolut, det kräver sin man och det kräver, tycker jag, erfarenhet. Det är svårt att få en helt nyutexaminerad kock att fatta hur man ska göra en kalvidill. Om man har kokat den 50 gånger och lärt sig den här balansen, då är det ju lättare såklart.

Det kanske vi ska ha till nästa år. Ingredienserna hostar en kalvediltävling. Jag tyckte om just det du nämnde med erfarenhet. Jag håller helt med om det. Det är verkligen... Det där är sånt som man lär sig. Hur bra smaklökar man än har så sitter det ändå lite i erfarenheten i min uppfattning. Jag har säkert berättat det en hundra gånger förut men när jag jobbade hos Leif Mannerström så fick jag alltid göra kalvedilsås och han kom alltid fram och smakade och så tyckte han att den var skitgod men han tog alltid i både mer socker och ättika. Hahaha!

Nej, och jag tror inte att vi har serverat det som vi var på Greenhouse heller. Det är ju en ganska begränsad gästskara som uppskattar den typen av mat tyvärr. Och det är bara att konstatera att de är utdöende inklusive en själv. Men det är ju lite synd att det är så. Och det finns en hel del sådana rätter som faktiskt knappt går att sälja längre. Om man tittar på inälvsmat till exempel så kalvleveranglär var ju någonting man sålde till höger och vänster förr i tiden. Det är inte jättelätt idag. Njure, det går ju inte ens att servera.

Det får du ju åka med i Paris, Rytta eller Lyon. Kalvöveranglare funkar jättebra på juli skulle jag säga. Men du ser ju inte riktigt lika ofta. Jag tänker när man själv var ung kockis för 25-30 år sedan då tycker jag det fanns i princip överallt kalvöveranglare. Så det är inte vanligt idag. Det är sant. Det var kul att du serverade det för det är hederbärt tycker jag.

Om man köper kanske färdig saltsillfilé och vattnet ur istället för att köpa hel sill och så vidare. Det är ju väldigt tråkigt tycker jag om den gastronomin skulle försvinna helt. Så är det de krogar som faktiskt serverar det här fortfarande. Fan har inte det lite TikTok-internationell potential ändå?

Det finns ju lite liknande smaker i det asiatiska köket så de kanske skulle gå igång på det. Det blir en låda i Tokyo istället. Exakt. Du får kolla med dina kontakter om vi har en låda i Tokyo på gång.