Snorre

Jag gillade den. Jag tyckte den var fin. Den svarta var inte så bra. Ja, hemma-drakten tycker jag inte. Jag tycker inte att det är det snyggaste jag har sett. För det första, det som är bra med drakten i år, det kunde jag ha tagit på positivt egentligen, är att det är riktig farge. För den där burgunder-fargen som vi hade i den Minecraft-drakten med pixel-upplösningen som var...

En PC från början av 90-talet. Det gillade jag inte helt. Den traktan var förfärligt stygg. Det är på grund av att det inte är den norska rödfärgen som dominerar traktan.

Den har vi fått tillbaka, syns jag. Och det är bra. Och man har prövat sig på en sån variant med flaggor. Jag sköner var de vill den. Inte den styggaste, inte den kulaste, men jag kan leva helt fint med att vi ska spela ett mästerskap i detta. Det kommer att gå helt bra. Men prisen, det är ju galskap. Alltså här sitter man faktiskt med möjligheten till att lage... Alltså det kommer att bli en eller annan form på Folkefest, uansett. Men han har haft möjligheten att pusha ut trakter i storskala och klädd upp

Både Ola Karin Orman och det som är från ung till gammal i de nya drakterna. Men den möjligheten, den...

Den väljer du att se lite bortifrån när du sätter prisen på den autentiska eller player version-drakta till 1850 kronor styck. Det är för tryggt. Om du la Håland 9 på ryggen så mår du fort upp på över 2000 kronor. Det är gavskap. För det första så glömmer NFF helt vem fotbollen är till för. Den är till för alla. Då snackar vi högintäktsfamiljer men också lavintäktsfamiljer, åpenbart.

Jag visar mig en lavintäktsfamilj som väljer att bruka 2 000 kronor på fotbolldrakt. Det är helt förbannat av galskap. Jag syns det är illa att bruka 1 000 på en drakt. Ja, och vi har sett det. Det har varit en trend i egentligen alla klubbar att drakterna blir dyrare och dyrare. Och ting blir dyrare och dyrare, det är grejt nog.

Men la mig nog understräcka att jag köpte drakt i år. Detta Falk och Fattern-projektet. Jag tänkte att jag skulle ha drakt till mig och Falk. Så jag har investerat i drakter till oss två. En vuxen vårdingadrakt. Autentiskt. 1250 kronor. Det är dyrt. Men det är faktiskt 600. Alltså det är 50% upp därifrån. Så att säga. Vi skall på den landstingsdrakten. Jag sköner inte varför den norske drakten är så mycket dyrare att producera. Att du måste ha 600 kronor mer för att sälja den. Det kommer som slut.

Ja men de kommer ju också att sälja en massa fler drakter på våldingar, har ju begränsad marknads- sammanlignande med Norge, de kan sälja till alla. Så du har råd till att ha mindre margin på drakterna och lika väl dra in stora summor i överskudd totalt sett. Så detta förstår jag inte. Jag har också försökt undersöka lite med folk som jobbar i branschen och de säger att det är leverantörerna. Alla leverantörerna har drakterna, bara pushat priserna upp.

Men det är det väl förbundet som kan säga nej, det finner vi oss inte i. För då finner vi någon som lagar billigare. Vi måste inte ha Nike, eller vi måste inte ha Adidas, vi måste inte ha det. Vi måste ha drakter som folk har råd att köpa drakter. Det är det vi måste ha. Vi kan inte finna oss i att bli pushade runt av leverandörerna. Hvis alla förbund hade sagt, ja men det är för dyrt. Vi vill ha drakter till folket. Ja, då hade prisen plötsligt blivit nedan. Det är jag helt säker på. Det ser lite solidariskt ut. Ja.

Nej, det är galskap. Det är en av de största minuserna. Jag kan tänka mig. För nog en gång så visar NFF att de glömmer lite vem detta folkrösten är till för. Det är inte för de som sitter på loll. Det är för alla som älskar fotboll i Norge. Och då skulle det varit möjligt för absolut alla att köpa sig en drakt utan att lura på om de faktiskt har råd. För detta är galskap. Ja, stöttes 100%.

Det hörs riktigt ut. Vi får vara färdiga med de positiva och negativa bidragen. Och så tar vi Torstens favoritspalte. Nämligen musikjörnet.

Och VM-låten Viking Blod, framförd av Petter Katastrofe och Olle Berger, får blandad respons. För vi tar responsen så kan vi ta en liten titt, eller lytt, på hur det hörs ut. Vi är Norge, vi vet, vi är inte störst. Men Odin vet att vi bara är först. Vi kommer över dammen och dit ska vi rulla.

Och då kan vi ta responsen iföljande Aftenposten som har hämtat in följande reaktioner. Vidare i sig menar jag att låten träffar gott. Var det en VM-låt vi hörde nu? Det var det, vet du. Jag trodde det var den hylleste Olav Tufte.

Ro, ro, ro, ro, ro. Vi kan vänta lite med din värdering då. Jag är helt påbörjad. Jag trodde det var Olof Tufte vi skulle vilja. Ja, men redaktör Berna Elvesen kallar den pinlig och ländig. Lars Wävlar är också skeptisk. Historiker Jon Vidar Sigurdsson pekar på fler historiska fejl i låtens text. Ja, då börjar vi gå djupt i analysen.

Men Norges fotbollförbund önskar låten välkommen men vill inte knyta sig till en sang. Så det är inte en officiell VM-låt beställt av Norges fotbollförbund. Det kan vi väl säga. Det är rätt och slett bara att gå rätt på sak. Deras värdering, mina musikanmälare vänner. Jonas.

Grejen är att detta är en låt som jag hör med en gång är producerad för att fästa sig på hjärnan. Detta är det Petter Katastrofe är en mäster i. Det är att laga sådana där catchy låtar som biter sig fast och blir en del av ett sådant, jag kallar det den där rölpe-party-musikkulturen som har vuxit våldsamt i Norge med Staceman och Carina Dahl som jag ser överallt, Haggle och sådana där som lagar låtar som rätt så fäster sig hos folk.

jag vet inte om jag är helt enig i att det inte har något allsagspotential för det tror jag den har jag tror den är designad för att ha det att när du har hört den några gånger så klarar du att la dig riva med det är inte min favoritlåt men det som är grejen är att jag egentligen la mig riva med av sånt genre jag är lätt på verkligen du finner mig garanterat i sommar på ett eller annat sånt VM event där du ser kampen och sånt och den sätts på och så blir jag med

Men då har du över 1,0 promille. Jag behöver inte det. Jag gör inte det. Det ena jag drar för dig är lite lite munharpe, men det är mycket fel. Det är inte min favoritlåt, men jag hamnar lite så att som en VM-låt, som en sån, okej, knyta detta till mästerskapet. Om vi får några goda upplevelser, och den här kommer på om fyra år, om tio år och så vidare.

garanterat att den kommer att ta mig tillbaka. Så... Jag likte den lite, men inte helt. Är det lov att säga så? Ja. Ja. Då får vi höra vad Torstein har att säga, och så får vi han också avsluta med att säga sin karaktär. Det blir spännande att se hur på 70-talet han lägger sig. Ja, då är det ändå den nya...

Det blir liksom inte detsamma i musikerna utan Torstein men vi har fått hans mening och han skår på 77 och då kan vi ge vår skår också, Jonas. 54. Frank? Det var nära mig för jag hade sagt 52. Det var väldigt nära mig för jag la mig mitt på 50.