Björn Hedensjö

Så jag märker att jag är lite tvångsmässigt så här. Jag undrar om det kan ha att göra med det här. Att man har det samtalet för att bara förstå. Du vet när vi har pratat om det här med att sätta gemensamma normer i arbetsgrupper. Självkännedom. Att någon säger så här. Åh hörrni jag vill bara att ni ska veta att om jag blir stressad så börjar jag skicka en massa mejl på kvällarna. Ni behöver inte läsa dem. Jag vet mer med att jag är sån här. Jag ska försöka att inte göra det.

Då slipper de kollegorna tolka nattmejlen som uttryck för att de inte har gjort tillräckligt. Alltså det finns en massa glapp i kommunikationen. Och att hitta sin egen rot till rigid livsregel kan hjälpa andra att ha överseende typ.

Ja. Ja. Vad kort jag resonerade. Är vårt avsnitt slut nu? Jag tycker att det får vara. Vi har blivit på jävligt länge. Fan vad roligt. Det här är ett avsnitt vi har längtat efter att göra. Och då passar vi på att säga dels tack till Vattenfall för den otroliga jingeln initialt. Och tack till Peter Malmqvist som klipper vår podd. Och tack till ACOS där vi spelar in på mycket snart återhörande. Hej då!