Björn Hedensjö

Och man bara, nej men då, jag har ju sagt att jag ska leverera den där texten på torsdag. Alltså man har massor av det här nuets tyngd. Alltså man är så uppe i sådana små vardagliga grejer så att man liksom väljer bort den feta grejen. Så ska jag verkligen inte göra mer. Gud, nu måste jag citera en till sak från tv-serien The Muddy Zone där Kurt Russell säger, blev liksom drabbad för att den säger

Ja, så brukar jag tänka. Du vet, jag har det här sampla livet. Det är mitt lilla motto. Sampla livet. Testa olika grejer. Då tänker jag att då kan man sitta där och återuppleva det där. När man inte har något annat att göra än att minnas. Då kan man återuppleva massa saker. Något att skriva i den lilla privata biografin. Och då ska man inte vilja bort saker för att det är

Oförnuftigt. Oförnuftigt eller inte rimligt. Eller inte passande. Eller för dyrt ens. Är det ett dumt råd att ge? Det beror väl på. Om det står mellan mas på bordet till ungarna. Ja, du har rätt. Det är också en liten disclaimer som jag vill skjuta in nu. Det här med friktionsmax är naturligtvis en medelklass och uppåt greja. Ja, precis. Det är inte den vars tillvaro inte går ihop behöver kanske inte skapa sig en

Mer friktion. Där är det alldeles tillräckligt med friktion. Och ja, det är knappt man behöver säga det. Men det var en sån här grej som jag kom upp också när jag skrev mitt kapitel om att bygga resiliens hos barn. Och det här med att vi karlar för mycket och sådär. Och då Rejane Angaran som jag tog in som... Också barnpsykolog. Hon är barnpsykolog. Som jag tog in som konsult. Eller hon fick läsa...

Vad kallar man det? Kompislektör. Hon fick läsa det kapitlet. Och då hade hon den synpunkten. Jag vill bara påminna dig Björn om att det finns mycket fler barn där ute som behöver mer curling och inte mindre. Och det är helt sant. Det är mitt medelklassperspektiv bara. Så två små disclaimers.

Ja, så vi har det här med att skapa mening då också. Bygga resiliens, skapa mening. Och till det här med mening kan man ju knyta också att om vi investerar mer i någonting, vad händer då? Tycker vi mer om det? Vi tycker mer om det. Alltså det här vet alla som någon gång har istället för att köpa ett fotbollsmål på Byggmax bara nej, vi ska snickra ett själva så står man hela sommaren. Ja.

Men de där gubbarna är så fina. De är så otroligt fina. De funkar kanon. Om vi investerar tid eller ansträngning i något så kommer vi att tycka mer om det. IKEA-effekten. IKEA-effekten, ja. Precis.

Jo, Effort Paradox, Michael Inslicht och kollegor har skrivit om detta. Och själva paradoxen här då är att ansträngning är något vi spontant ofta undviker.

Just det, vi vill ta enklaste vägen. Vi vill ta enklaste vägen. Det är sin uppförsbacke och nerförsbacke så vill vi ta nerförs. Japp, och det är tillbaka till den energisparande inre grottmänniskan hos var och en av oss. Det här är det mänskliga tillståndet då, så att säga. Att nästan allt jag behandlar är kopplat till det. Undvika obehag, undvika jobbigt, undvika bö. Precis, alltså välj en diagnos och det är i regel själva liksom, det är det som ligger i botten där.

Och det böket vi vill undvika är böket som är nu. Obehaget som är nu. Obehaget som är nu, ja. Även om det sen faktiskt leder till mycket större obehag sen. Och det är det som är paradoxen då. Eller snarare att man får en belöning när man väl gör det. Att det lönar sig i långa loppet att göra den här ansträngningen då. Just det.

Och ja, det är väl ytterligare en grej att ta upp på den här listan, för det kan vara bra att skava maxa, eller friktionsmaxa, som är den här marshmallow-test-grejen. Alltså att det lönar sig ofta att stå ut med lite obehag. Vänta på något gott, etc. Mm.

precis, och jag menar utbildning är ett bra exempel att man bara 16 år på läkarprogrammet från första dagen tills dess att jag plockar ut min specialistexamen men det är ju fett att vara specialist man ser inte specialistexamen man blir specialist jag vet ingenting om något av det här som du sa men jag är jätteglad att några gör så men jag är också glad att inte alla gör så

Nej men hundra procent. Och ett litet reglage där. Verkligen. Och lite spridning i befolkningen. Ja, jag menar det finns ju gott om folk som behöver, alltså som friktionsmaxar för mycket. Ja, exakt. Och som har regida livsregler kanske. Att man alltid behöver...

på något vis piska sig själv. Ska jag säga en kort sak om dem? Jag ska bara säga att det är mitt största problem med det här begreppet ändå. Det är att det är så himla inexakt. Det beskriver allt från... Alltså om man fjällvandrar så ska man maxa man. Frampårsdeget vin...

Precis, fast i den breda kyrkan, friktionsmaxen, så ingår ju också att inte göra någonting. Jag menar, hennes ingång, det hade ju jättemycket med skärmar att göra. Att vi hela tiden distraherar oss med skärmar. Som ju på ett sätt är att söka korta kickar. Ja, just det.

Så att friktionsmaxa skulle ju vara att lägga bort skärmarna och bara sitta. Just det, just det, för det är mer obehagligt. Och då har vi det här, vad heter den där, du har någon favoritpsykolog som du brukar prata med ibland. Daniel Gilbert. Ja, just det. Jag tror att det är han som inte har det här, a wandering mind is an unhappy mind. Alltså att man har kikat på sån forskning att vi väldigt lätt, om vi typ inte gör någonting, så kan vi ganska lätt hamna i negativa loopar då. Just det. Det här med att vi hela tiden...

Jagar, kortsiktiga, kickar. Det är det man ser i ett exempel på varför det möjligen kan behövas en sån här friktionsmaktning. Om man tittar på vårt uppmärksamhetsomfång. Den här studien har jag tagit upp i något avsnitt någon gång. Hon Gloria Mark som var någon forskare kanske på Stanford eller UCLA, något amerikanskt. Västkustuniversitet, jag minns inte vilket.

Hon kollade på vilken tid som vi kan titta på en och samma sak på skärmen utan att vilja byta, kolla nästa klipp eller vad det är. Det har gått från 2 minuter och 47 sekunder till...

Eller två och en halv minut till 47 sekunder tror jag det var. Mellan 2002 och 2016. Så att alltså radikal förändring. Vårt tålamod har blivit så mycket kortare tack vare att techbolagen vill att det ska vara så och hur vår hjärna funkar så att säga.

Gud vad många du hade i huvudet. Eller hur? Nej, men karriärsdagens syfte är ju att stoppa folk från att fuska och stanna hemma när de skulle orka att jobba. Men eftersom den är så dyr, en heldags lön, så jobbar många kontorsarbete hemifrån med förkylning till exempel. De slipper alltså undan självrisken, kan småjobba lite och det blir inte ett stort ekonomiskt problem.