Björn Hedensjö

Ja, precis. Det ska då kontrasteras mot blindoptimism. Blindoptimism är att man tänker att... Det regnar nog inte. Ja, alltså man vägrar se några som helst utmaningar, problem, bekymmer. Och realistisk optimism är då när man erkänner utmaningar, svårigheter och bekymmer. Men man har fortfarande en typ av grundmurad tro om att saker och ting...

ändå kan bli bättre. Det kanske kommer regna, men i sådana fall ställer vi oss under ett par. Ja, det blir kul. Ja, det blir kul ändå. Det blir bra. Och också viktigt att man tänker att man själv har en roll att spela. Man har själv agens. Jag kan påverka det här utfallet. Och realistisk optimism är ett begrepp som den här forskaren Martin Seligman har myntat. Den positiva psykologins nästor.

Och den här blindoptimismen, det är ju kusin med toxisk positivitet då. Det är ett sånt begrepp som hon tog upp här i brevet. Och även det har vi gjort ett avsnitt om som heter toxisk positivitet, rakt upp och ner tror jag. Och det finns ju en rad problem då med toxisk positivitet. Toxiskt positiva personer, precis som blindoptimister, vägrar se några som helst problem någonsin, någonstans med någonting. Mm.

Och det finns lite oblägga problem med det. Och ett sånt är ju att man får en informationsbrist och blir en dålig beslutsfattare. Eller hur? Om du säger till mig att det regnar ute och jag säger äsch, det kan du inte göra. Då kommer jag inte ta ett paraply när jag går ut och så blir jag blöt. Om man är en toxiskt positiv vd på ett företag och så här...

De här siffrorna vänder vi. Gänget, vi är bäst. Det löser sig. Eller vägrar se konkurrens. Då kommer man inte att kunna göra rätt grejer för att möta den konkurrensen och så går företaget i putten och så vidare. Dels det och sen så blir man också man kommer gå runt och förelämpa folk på lite olika sätt.

Alltså man blir okänslig i kontakten med människor. Just det, jag har brutit benet. Tur att det inte var nacken. Ja, exakt. Precis det. Jag kommer till dig så att jag har blivit dumpad. Och då säger du, tänk vad kul det är att vara singel kanske. Alltså man kommer att inte...

Ovalidera folk. Folk kommer känna sig osädda, obekräftade. Idiotförklarade. I kontakten. Det blir oempatiskt. Exakt. Om mamman och syrran verkligen är toxiskt positiva.

Då förstår jag att brevskrivaren kan störa sig på det, känna sig förelämpad, inte sedd och så vidare. Eller att de bara fattar massa dåliga beslut som kanske också drabbar henne.

just det, vi kunde ju välja ett bättre bagageställe än det här en sak som realistiska optimister är väldigt bra på och det är att se en silver lining att se något positivt även i det svåra och det man kan tänka på då är ju att om du kommer till mig och är jätteledsen och jag kan se en silver lining i situationen då kanske inte jag behöver alltså det kan vara lite okänsligt att pracka på dig den

Alla nya killar du kan ligga med nu, det kanske du väntar med? Ja, det väntar jag lite med. Och tillbaka till den här enkla regeln för mänskligt samspel. Enkla i teorin i alla fall. Möt personen där den är. Möt personen där den är. Hur ska man bete sig med folk i sorg? Möt personen där den är. Alltså så här...

Den personen kanske är redo för, den kanske har kommit så långt så att den är redo för så här, men ska du inte hänga med på en fotbollsmatch ikväll? Eller så kanske den är så nere i skorna, nedtrampad i skorna att man är så här...

Har du kommit får du en kram. Eller ännu bättre, ställ en fråga. Vad behöver du av mig nu? Exakt, exakt. Så att mötpersonen där den är. Att man ställer en fråga till sig själv och så frågar den andra personen vad den behöver av en just nu. Och så kan man reglera det där. Är den här personen redo nu för att få den lilla silver lining trösten? Eller är den kanske någon helt annanstans där den bara behöver valideras i sin känsla? Det avgör lite grann om du blir toxiskt eller inte.

Jag har också några saker att säga, tipsväg då och då. En grej hon kan göra är ju att om det verkligen är en toxisk positivitet så att säga, att de är helt oförmögna att tänka, att se svårigheter och sådär. Man kan ju faktiskt säga det om det är nära relationer och sådär att...

Vet du vad? Om det skulle vara ett sådant exempel att hon kommer och är ledsen över något och får någon sån där... Tur att det inte bryter nacken. Då kan man faktiskt säga att jag känner mig inte lyssnad på när du säger sådär. Vi har kommit till dig nu och beskrev något som jag tycker är svårt för mig.

Det känns som att du bara försöker sopa det under mattan. Jag vet att det är lättare i teorin än i praktiken, men att kommunikation är ofta en väg framåt om det är nära relationer med folk man måste göra med ofta. Bara förklara att när ni gör sådär så känns det jobbigt för mig.

Det är en grej jag tänkte på och en annan grej jag tänker på som jag typ använder mig själv av lite grann i motsvarande situationer det vill säga när andra vuxna människor beter sig på ett sätt som inte jag gillar, det är lite såhär lätten.

I det här så är hon ju bara irriterad för att det faktiskt skulle kunna bli stupet får man inte ens prata om. Jag brukar faktiskt tänka så att det här med när man ibland kan känna att behöver jag vara personen som ska reglera den totala mängden av ett visst beteende. Ja, exakt.

Alla andra i den här gruppen är så slarviga så då måste jag gå in och reglera genom att vara extra ordningsam. Alltid när någon sån frågeställning dyker upp hos mig så brukar jag säga okej, är de här personerna sex år gamla? Nej, de är vuxna människor.

Jag är inte ansvarig för deras stämningsläge. Jag är inte ansvarig för deras udda temperament eller quirks. Utan jag är vuxen och ansvarig för mitt eget stämningsläge, mina egna beteenden och sådana saker. Och då kan det ju handla om att i praktiken om såhär... Ja, okej hörrni. Jag kommer att lämna mitt bagage på hotellet istället. För att det här verkar vara lite bättre i ordning. Men kör ni på det här. Så att man inte behöver bli den där...

Alltså att man ansvarar för sitt eget. Och att man behöver inte reglera. Alltså man behöver inte minska den totala mängden positivitet. Det är inte din uppgift. Sådana är de och det finns jättemycket bra med det. Och det som inte är bra kan man välja och bara ha ha.