Björn Hedensjö

Jag har liksom varit på någon sån resa verkligen och det limmar ju så himla bra med också min terapeutiska verksamhet. Det är så tydligt för mig hur mycket kroppen betyder och kroppskännedom då. Till exempel, det är ganska vanligt att jag har patienter, dels sådana som har beskrivningen som jag tog upp i något tidigare avsnitt och som du kände igen dig i, nämligen att det är som att jag slutar under halsen. Det är bara som att jag har ett huvud som går runt. Vad som pågår där nere, I have no idea. Ja.

Ibland kan jag känna mig hungrig typ. Men kanske det är knappt inte ens det. Att man kan komma på sig själv med att gå på ett konstigt sätt. Det är för att jag har haft ont i foten så länge jag kan minnas men jag har bara inte varit uppmärksam på det. Det är avstängt. Och det kan väl i sin tur ha förklaringar. Kanske att man har varit en person som har levt väldigt mycket för andra och sett till andras behov. Det kan finnas massa olika förklaringar. Men kanske också att man aldrig har

bara ägnat sin kropp någon uppmärksamhet och så. Så sådana patienter händer att jag stöter på som beskriver det på det sättet. Jag stöter också på patienter som inte kan beskriva... Jag sa ju att tänk om man bara har två känslotillstånd, toppen eller kass, men som typ inte ens kan skilja mellan dem. Fattar du? Alltså ja, jag vet inte om det här är eufori eller ångest. Och som ibland kan...

alltså det kan vara att de är i en positiv situation men tycker att den är obehaglig för att det här som händer i kroppen uppfattas som ångest fast det kanske är liksom någon helt annan signal som kroppen försöker ge till den här stackars illiterata hjärnan som inte kan ta emot det så att nu ber du mig om något härligt det här är liksom ett pirr för att den här killen är het men du uppfattar det som obehag för att det är bara du får lite påslag i nervsystemet, fattar du?

Fantastiskt. Och nu en liten paus för hälsningar från våra samarbetspartners. Välkomna tillbaka. Så att vi har ju det då att panikångestpatienter, jättevanligt där, de är liksom alltid skraja för påslag. Mm.

Men påslag får man ju i tusen olika positiva situationer. Just det. Men de är ju ofta då livrädda för allt som ger påslag i kroppen. Alltså typ, det kan ju vara upphetsning till exempel. Eller ett väldigt starkt intresse. Att ge sig hän. Att ge sig hän och sådär.

Så att de brukar ju ofta då få öva på att få påslag i ofarliga situationer. Det blir lite så här banala och knasiga övningar. Men det kan vara så här, liksom drick kaffe och gå i trappor. Just det. Så att man bara ska vänja sig vid att det inte är farligt att ta puls. Just det. Ja, och så. Nej men det är verkligen, har man sån låg body literacy alltså det brukar vara så jävla tydligt för mig för att man så här, liksom hur känner du? Och personligen så här jag bara så här, får du puls?

Jag vet inte. Det känns annorlunda. Eller det känns konstigt. Det blir den typen av ord. Okej, kan du liksom elaborera? Konstigt säger du. Vad menar du med det? Är det liksom...

och ofta är det då att man får något typ av påslag det sympatiska nervsystemet bara jobba och det brukar vara vissa grejer man kanske får lite stickningar, man kanske blir lite varm det kan bli lite svettigt, det kan bli puls och sådär, men de har inte tillgång till det, utan det är såhär nej jag kan liksom inte, det är bara konstigt jag kan liksom inte svara på det det enda jag har haft tillgång till om det inte är liksom sådär panikångest eller liksom livrädd, det är ont eller inte ont, ont eller inte ont, ja

Kan du hitta platser i kroppen för känslor? Ja, nu kan jag det. Jag håller ju på med mina patienter hela tiden. Det blir ju automatiskt att man gör det. Ja, visst, visst. Jag kan i varje givet ögonblick beskriva nu hur det känns i kroppen. Vad jag känner...

Jag övar med mina patienter. Det vore ett underbetyg för mig som yrkesperson om jag inte kunde det. Det är inget skryt här. Det här var någon hygiennivå för att jag skulle kunna ha mitt jobb. Om du skulle fråga mig just nu, då kan jag beskriva vad som pågår i min kropp. Vad som känns lustfyllt och bra och inte. Och hur det kopplar till mitt känslotillstånd i stort. Alltså de känslor jag har just nu, jag kan säga vad de har för korrelater i kroppen. Ja.

Wow! Shit, vilket skifte. Ja, men grejen är att det är inget stort avstånd däremellan. Nej, okej. Men så ser loopen ut. Från kroppen och ut till dagen. Och omständigheterna och så.

Och då är poängen med att göra den här förflyttningen är då ett underlag för beslutsfattande. Yes, precis. Underlag för beslutsfattande, det har vi varit inne på lite grann. Att såhär, okej, pirr i magen för att den här dejten känns spännande och intressant och jag vill veta mer om henne, jag blir nyfiken på henne och

Ja, ungefär så. Det blir en dejt till. Mitt hjärta bara slår lite snabbare och det är inte för att jag har ångest utan för att jag tycker att hon är het. Jag undrar om jag får beslutsfattande. Ringa syrran, inte fyra glas vin. Just det. Well, your head and body are still not one.

Tidiga signaler och sådana saker. Tidiga signaler på skam är att jag börjar skylla på andra och då är det dags att stanna upp. Det är därför så många hemuppgifter som man skickar med klienter. Det finns alltid en sån här, hur känns det i kroppen när... Gud vad jag har skippat dem. Fiff. Oj, oj, oj. Ja, du känner igen dem. Alltså 20 år av olika komputervarianter där det är såhär följande och vad gjorde jag då? Hur kändes det då? Man bara...

Alltså, va? Var i kroppen kände du dig ensam? Nej, ingen jävla stans alls. Det är någon sån här terapimeme. Har du sett den? Var på dockan gör det ont, Kalle.

när jag säger det här. Man förlöjlar lite det här. Men det finns ju sådana, vem var det då? Någon sån berömd psykolog, Zimbardo eller någon sån här som lät folk peka på dockor för att hjälpa dem med det här. Var gör det ont när vi pratar om? Där, att det kunde vara lite lättare om man

Men är inte allt i magen hjärtat? Ofta magen och sådär. Men det är bara bra att börja, alltså jag tror att det allra viktigaste är att bara tänka på kroppen. Att börja liksom bara försöka se samband mellan känsla och kropp och så. Ja.

Vad är det då? Vad är det rent biologiskt? Det är väl att lära känna nervsystemet. Det är nervsystemet. Sympatiska nervsystemet som jobbar uppåt och parasympatiska som jobbar neråt. Lugn och ro-systemet och aktiveringssystemet.

Och det reagerar på olika platser i kroppen? Ja. Så att när man får påslag, som vi brukar säga då, det är liksom aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Massa olika effekter. Alltså det här jag nämnde det nyss. Puls och svettighet. Olika hos olika personer. Men liksom puls och olika framträvande hos olika personer. Till exempel om man har en panikångestpatient brukar man köra en sån checklista. Mm.