Björn Hedensjö

Jag vet inte. Det känns annorlunda. Eller det känns konstigt. Det blir den typen av ord. Okej, kan du liksom elaborera? Konstigt säger du. Vad menar du med det? Är det liksom...

och ofta är det då att man får något typ av påslag det sympatiska nervsystemet bara jobba och det brukar vara vissa grejer man kanske får lite stickningar, man kanske blir lite varm det kan bli lite svettigt, det kan bli puls och sådär, men de har inte tillgång till det, utan det är såhär nej jag kan liksom inte, det är bara konstigt jag kan liksom inte svara på det det enda jag har haft tillgång till om det inte är liksom sådär panikångest eller liksom livrädd, det är ont eller inte ont, ont eller inte ont, ja

Kan du hitta platser i kroppen för känslor? Ja, nu kan jag det. Jag håller ju på med mina patienter hela tiden. Det blir ju automatiskt att man gör det. Ja, visst, visst. Jag kan i varje givet ögonblick beskriva nu hur det känns i kroppen. Vad jag känner...

Jag övar med mina patienter. Det vore ett underbetyg för mig som yrkesperson om jag inte kunde det. Det är inget skryt här. Det här var någon hygiennivå för att jag skulle kunna ha mitt jobb. Om du skulle fråga mig just nu, då kan jag beskriva vad som pågår i min kropp. Vad som känns lustfyllt och bra och inte. Och hur det kopplar till mitt känslotillstånd i stort. Alltså de känslor jag har just nu, jag kan säga vad de har för korrelater i kroppen. Ja.

Wow! Shit, vilket skifte. Ja, men grejen är att det är inget stort avstånd däremellan. Nej, okej. Men så ser loopen ut. Från kroppen och ut till dagen. Och omständigheterna och så.

Och då är poängen med att göra den här förflyttningen är då ett underlag för beslutsfattande. Yes, precis. Underlag för beslutsfattande, det har vi varit inne på lite grann. Att såhär, okej, pirr i magen för att den här dejten känns spännande och intressant och jag vill veta mer om henne, jag blir nyfiken på henne och

Ja, ungefär så. Det blir en dejt till. Mitt hjärta bara slår lite snabbare och det är inte för att jag har ångest utan för att jag tycker att hon är het. Jag undrar om jag får beslutsfattande. Ringa syrran, inte fyra glas vin. Just det. Well, your head and body are still not one.

Tidiga signaler och sådana saker. Tidiga signaler på skam är att jag börjar skylla på andra och då är det dags att stanna upp. Det är därför så många hemuppgifter som man skickar med klienter. Det finns alltid en sån här, hur känns det i kroppen när... Gud vad jag har skippat dem. Fiff. Oj, oj, oj. Ja, du känner igen dem. Alltså 20 år av olika komputervarianter där det är såhär följande och vad gjorde jag då? Hur kändes det då? Man bara...

Alltså, va? Var i kroppen kände du dig ensam? Nej, ingen jävla stans alls. Det är någon sån här terapimeme. Har du sett den? Var på dockan gör det ont, Kalle.

när jag säger det här. Man förlöjlar lite det här. Men det finns ju sådana, vem var det då? Någon sån berömd psykolog, Zimbardo eller någon sån här som lät folk peka på dockor för att hjälpa dem med det här. Var gör det ont när vi pratar om? Där, att det kunde vara lite lättare om man

Men är inte allt i magen hjärtat? Ofta magen och sådär. Men det är bara bra att börja, alltså jag tror att det allra viktigaste är att bara tänka på kroppen. Att börja liksom bara försöka se samband mellan känsla och kropp och så. Ja.

Vad är det då? Vad är det rent biologiskt? Det är väl att lära känna nervsystemet. Det är nervsystemet. Sympatiska nervsystemet som jobbar uppåt och parasympatiska som jobbar neråt. Lugn och ro-systemet och aktiveringssystemet.

Och det reagerar på olika platser i kroppen? Ja. Så att när man får påslag, som vi brukar säga då, det är liksom aktivitet i det sympatiska nervsystemet. Massa olika effekter. Alltså det här jag nämnde det nyss. Puls och svettighet. Olika hos olika personer. Men liksom puls och olika framträvande hos olika personer. Till exempel om man har en panikångestpatient brukar man köra en sån checklista. Mm.

Och då ska det vara ett visst antal sådana symptom som man känner igen och det brukar vara lite olika. Det kan vara stickningar i fingrarna, det kan vara strupen snurps åt, hjärtklappning, svettningar, jag blir kall, jag blir varm. Men alla de kan förklara oss med aktivitet i det sympatiska nervsystemet.

Och hur det jobbar uppåt och ner och att förklara så himla mycket av våra känslor och det vi upplever i vårt mående. Det är därför det är så otroligt tjat om nervsystemet hos alla Instagram-psykologer. Ja, jävlar vad de håller på. Ja, men for good reason då. Är det där känslorna sitter? Och sen så hittar hjärnan på en berättelse? Eller börjar det i...

Alltså det är ju också mycket biokemi, alltså det är mycket signalsubstanser och så. Men aktivering i sympatiska nervsystemet frisätter en cocktail av hormoner och signalsubstanser i hjärnan som påverkar ens upplevelse då.

Och hur man tänker kring saker och ting. Och det är därför som, minns du den här studien som visade att man, om man kör fysisk aktivitet, om man joggar på en dejt, då får man ju påslag. Och då kan ens tankar om den här dejten påverkas av påslaget. Och vad tänder jag på den? För jag har puls, tänker jag.

Alltså vår känsla. Så det kan ju vara det jag vet att vi tog upp till exempel i vårt avsnitt om höstdepp och sådär. Att om man tänker nu kommer vintern och snart kommer det bli el. Och då börjar vi gå långsamt och dålig hållning och då säger vi till kroppen att vi är depp.

alltså det kan gå åt det hållet också alltså det är den här heliga treenheten kropp, beteende hjärtörn och sen så känsla och så tanke, alltså de tre samkör men kroppen är så viktig i det där och därför är det så viktigt att man behöver liksom och ja, kropp, känsla är så intensivt förknippat också och hänger ihop så nära jag är lite, jag spjärnar emot lite jag vill göra avsnitt, men jag spjärnar också emot ja

There is no life in this body. Bra beslutsfattande och bättre känsloreglering. Om man tidigt upptäcker de här ilska signalerna så kan man agera på ett sätt som när det börjar tingla i mina fingrar förmodligen ett tecken på ett påslag då är jag på väg att explodera.