Björn Hedensjö

har gett den här typen av varningssignaler i oss eftersom det har varit så viktigt för att vi ska överleva. För annars blir vi utstötta ur en flock och ensamma och dör. Och de där resterna finns liksom kvar i oss. Så då undrar jag, är jobbprestation en förlängning av den här sociala bedömningen?

Då skulle det vara tungt för min självkänsla. Men det skulle vara mycket värre om Breakit skrev en artikel om att mitt bolag har haft ett dåligt år. Tänk om någonting blev ett jättemisslyckande för dig jobbmässigt. Men ingen vet om det. Ingen får veta det. Säg att du skrev en bok under pseudonym och den blev jättesågad.

Ingen kommer någonsin få veta att det var du som skrev den. Jämför en sån smärta med en smärta som är att folk vet. Då får vi ju fatt i det som är social bedömning. Den delen av det som är liksom... Och den har ju inte... Jo, i... I förlängningen så är ju det också trygghet.

Eftersom ensamheten är motsatsen till den här tryggheten. Om jag blir utstött så lever jag inte längre. Så här tänkte jag när vi spelade in det största rädslan av snittet. Det är något gulligt över att... Det handlar inte i första hand om...

status att folk ska tycka att jag är ball eller att jag är fin utan det handlar om en rädsla för att bli ensam det är mycket gulligare än det där det är så jävla viktigt vad folk tycker det är viktigt vad folk tycker för att jag är en liten grått människa som tror att jag ska dö annars den vill man liksom krama medan den här status bekräftelse, törstande delen av den där vill man ju bara inte kännas vid nej exakt så

man behöver tjäna pengar men jag menar vi om man jämför hur det skulle kännas för dig med vänner vi har som om de skulle bli av med jobbet så bara hopp deras identitet rubbas inte det är enbart en fråga om försörjning och de kan hitta ett annat jobb

jättebra att du sa det för det var mitt tips också brevskrivaren skriver ju att den driver eget och det kan man ju säga, det är ju extra vanskligt för personer som oss eftersom om det är viktigt att vara hur det går för ens jobb och så är det bara man själv som bestämmer så kan det ju liksom gå över styr med det här engagemanget och hur viktigt det är men å andra sidan så är ju vi som anställda så är det ju

jättemånga andra som tjänar på att vi vill vara så himla himla duktiga på jobbet vi har varit toppen att ha som anställda för att man levererar jättemycket för att man dör hellre än att vara dålig på sitt jobb då är det en smartare investering av tid att starta eget och bara få liksom blåsa på med det där engagemanget men för att det inte ska bli för mycket av det det jag hade när jag startade eget det var att jag gjorde som en tallriksmodell

Vad gör jag med min tid? Jo men de här grejerna gör jag för att tjäna in pengar, det är den här tårtbiten. De här grejerna gör jag för att jag känner att det är viktigt för världen, det är den här tårtbiten. De här grejerna gör jag bara för att det ska vara kul. Och så hade jag liksom hela tårtan där, där jobbet var en ganska stor del av det. Det var både pengar in men också lite kul och lite stolthet och lite sånt där.

Men sen var det faktiskt en massa andra grejer som var viktiga också. Och att se till att den där hela... Att det var quattro stadioni och inte bara capricciosa. Att det var de här olika årstiderna och olika bitarna var viktigt. Så att det inte var så här, nu är det jobbigt, den är så stor. Så att den äter upp hela tårtan på bekostnad av vänner, familj. De andra sakerna som är viktiga, som jag gömmer mig med tid.

Så tips, ha koll på tallriksmodellen. På dina tårtbitar. Och nu en liten paus för hälsningar från våra samarbetspartners. Och välkomna tillbaka, säger vi.

Innan vi avslutar så vill jag bara säga en kort sak om engagemang. Att vara engagerad i något är att bli ledsen när det går dåligt och glad när det går bra. Det gäller oavsett om det handlar om att heja på Djurgården eller vara engagerad i sitt jobb. Så länge vår brevskrivare upplever båda de här grejerna, det vill säga röda siffror, fan hur ska jag vända på det här? Men wow, jag vände på det, det blev skitbra!

Så länge det finns båda grejerna så är det här engagemang. Ja, visst. Och det tycker inte jag att man per automatik ska se ner på bara för att det är jobb. Nej, verkligen inte. Men däremot kan jag också förstå att det skulle kunna vara så som det har varit för mig i perioder. Att det blir för mycket. Man ser bara när det går dåligt. Men när det går bra så ger det inte en glädje. De negativa bitarna får så oändligt mycket större plats än de positiva. Och så tenderar vi människor att vara. Ja.

Beroenden som man kan bli medberoende av i. Och då har du gjort samma resa som ordet självt kan man säga. För att det kom på 80-talet. Man började prata om det i beroendevård och sånt där. Man såg att det fanns den här relationsdynamiken då. Mm.

Men sen har det där begreppet vidgats, precis som du var inne på, till att gälla även andra. Alltså en liknande dynamik, men utan att det finns ett missbruk då till exempel. Att det kanske skulle kunna vara att man är medberoende till någon som är ätstörd eller deprimerad. Varför kan det mer vara?

Ja, lite... Elak. Ja, visst. Exakt. Och om man då ska försöka definiera det lite grann så är det en dysfunktionell relationsdynamik i vilken en person antar rollen av en som ger. Man offrar sina egna behov och sitt eget välmående för en andres skull. Och den här andra kan man då tänka på som tagaren. Mm.

Och det behöver inte nödvändigtvis vara ett romantiskt band mellan de här personerna. Även om det ofta används i parsammanhang. Utan samma dynamik kan uppstå mellan ett barn och en förälder till exempel. Eller vänner. Eller familjemedlemmar och så. Och det är liksom en skev relation. Alltså den är orättvis, eller vad man ska kalla den. Den är liksom...

Vad är en bra term? Det är lite envägigt. Lopsided brukar man prata på engelska. En gungbräda. Obalanserad blir det konstigt. Ojämn. Ojämn, precis. Och man ska säga att det inte är en klinisk diagnos eller så. Även om det finns... Jag vet att det har funnits folk i akademin som har velat få in det i DSM. Den här diagnosbibeln som en personlighetsstörning.

Precis. Plus att det är också ett uttryck för något väldigt allmänmänskligt. Det vill säga att man vill ta hand om andra. Att man är beredd att offra sig själv för andra. Det behöver inte vara något patologiskt så att säga. Så att det blir konstigt att göra sjukdom av det. Exakt. Yes. Är också omdebatterat. Gör ett och annat och säga det.

Kommer göra det under det här avsnittets gång. En del är motståndare till begreppet överhuvudtaget. Jag tycker att det har en plats. Och att det är ganska ofta med patienter så är det rimligt att ta upp det. Har du tänkt på det här i termer av ett medberoende? Jo, men det är det här och det här.