Björn Hedensjö

Friction maxing, friktionsmaxning eller skavmaxa som det kallades på TV4 där jag var och pratade om det här. Skavmaxa? Skavmaxa. Ja, och det är ju då ett sånt här modernt TikTok-begrepp typ. Ja, precis. Om man till exempel har ett Substack-konto så har det ramlat in många think pieces om friktionsmaxning. Och du och jag Björn, vi brukar ju inte sällan

Jag skulle säga att det här är precis likadant. Och jag säger som jag gjorde i TV4 häromdagen att även om det här begreppet är nytt så är fenomenet inte nytt på något sätt. Det finns jättemycket forskning som anknyter om det här. Jag kommer att referera till kanske tio olika avsnitt vi har gjort

En krönika av en Catherine Gieser Morton. Hon skriver om föräldraskap, skärmar och hur techbolag har lärt oss att se varje liten olägenhet som ett problem som måste optimeras bort. Och istället då så föreslår den här krönikerförfattaren att vi ska göra...

Och då kommer min första referens till ett tidigare avsnitt som var det här det underbara lidandet som vi gjorde kanske tre år sedan. Baserat på en bok som heter The Sweet Spot som handlar om det här. Det är nästan en bok om friktionsmaksning. Paul Bloom, psykologiprofessor på Yale kanske, minns inte.

Han argumenterar i den boken för att ett meningsfullt, rikt och bra liv är ett som kräver motstånd. Ja, vi måste finnas lite möda nedlagd. Yes, av en rad olika skäl. Ska vi dra dem nu? Det är väl lika bra? En sak är att för att bli en robust person som klarar livets ovundvikliga svårigheter-

De kommer jag, vi kommer inte undan dem. Nej, på ett bra sätt. Så behöver man ha varit med om motstånd. Jag satt med den här ljuvliga kollegan Malin Bergström, psykolog, i, vad heter det programmet då, Fatta familjen. Och det var ett avsnitt som handlade om resiliens då, specifikt för barn, och hon pratade om det här.

Sådant enkelt uttryck som jag tyckte var bra som satte sig. Nämligen att, hur man kan tänka i barnuppfostran då, att muskler växer i uppförslut.

Just det. Om du bara gör precis det du gör lagom mycket och aldrig behöver anstränga dig mer. Ja, då kommer du liksom inte få några nya muskelfibrer. Nej, just det. Du behöver ha uppförsbacke. Ja, så vi har ju den grejen då. Och det finns den här studien, jag tror att den är dansk, som man gjorde på man frågade jättemycket folk vad, de fick göra en sån här vad heter det, svåra livshändelser enkät. Det finns en sån, psykometriskt instrument som man kan fylla i.

Och så kan man se hur många svåra livshändelser man har varit med om enligt forskningens definition av det. Och det är ju inte såhär bomat en tenta utan det är ju mer kanske att jag förlorade någon närstående i en viss ålder och sådär.

Och då kunde man se att de som hade varit med om medelmycket var de som var bäst rustade för att hantera stress, motgång och sånt i vuxen ålder. Alltså man behöver vara med om en del svårt för att man lär sig att jag klarar av det här och hitta sätt att hantera sorg och förlust och sådär.

De som hade varit med om för lite, de får aldrig bygga de där musklerna. Och de som hade varit med om för mycket, som var för nedtryckta i skorna, hade svårt att komma tillbaka då. Och då var det mörka trauman som inte hade tagits om hand. Ja, och det finns andra liknande studier. Det finns en på sjukvårdspersonal under covid, alltså när det var som stökast med det. Amerikansk studie, man tittade på folk som hade drabbats av

PTSD alltså sjukvårdspersonal som hade utvecklat PTSD posttraumatiskt stresssyndrom och så tittade man på symptombilden hos alla de här

Och de som hade medelsvåra PTSD-symptom var också de som senare upplevde mest personlig utveckling. Alltså inom områden som relationer, hur mycket man uppskattar livet och sådana grejer. Och precis samma princip där, att de som hade för svåra PTSD-symptom, där skedde ingen utveckling. De var för nedtryckta. Och de som hade för milda, där var det inte tillräckligt omskakande för att de skulle utvecklas som människor. Så vi behöver motstånd för att växa som människor.

Jag sa ju att jag skulle säga några skäl till att det här var bra. Men ett sånt, att man ska bygga resiliens egentligen. Förmåga att hantera svårighetsmotgång. Det är ju också så att du sa ordet mening nu. Och det här är ju också sånt som vi har berört många gånger. Till exempel i vårt avsnitt om typ 1 och typ 2 kul. Minns du det avsnittet? Vi spelade in det när du hade peak minnesförlust.

bada i regnet i den där kalla sjön fast man just där och då bara, gud vad kallt det är och vad blött mitt underställ är och sådär, men sen kommer man tillbaka på det och det var helt fantastiskt att man, sådant som skapar fina minnen eller som gör att man också känner att man liksom utvecklas som person eller fick känna att man var kapabel att klara av saker och sådär och då har man ju sett att typ två kul det hänger samman också med en starkare upplevelse av mening i livet

Nej, just den där grejen försöker jag låta vara en liten guide nu i beslutsfattande. Om du tänker tillbaka på ditt liv, har du tackat... Ja, just fan, du har ju det här... Tackar jag. Tackar jag till allt som är fett livsreglerna, just det. För att jag vet att jag ibland... Du vet att man har fattat så jävla dåliga beslut. Vill du hänga med på den här otroliga resan? Men man får någon slags chans dyker det upp. Ja.

Och man bara, nej men då, jag har ju sagt att jag ska leverera den där texten på torsdag. Alltså man har massor av det här nuets tyngd. Alltså man är så uppe i sådana små vardagliga grejer så att man liksom väljer bort den feta grejen. Så ska jag verkligen inte göra mer. Gud, nu måste jag citera en till sak från tv-serien The Muddy Zone där Kurt Russell säger, blev liksom drabbad för att den säger

Ja, så brukar jag tänka. Du vet, jag har det här sampla livet. Det är mitt lilla motto. Sampla livet. Testa olika grejer. Då tänker jag att då kan man sitta där och återuppleva det där. När man inte har något annat att göra än att minnas. Då kan man återuppleva massa saker. Något att skriva i den lilla privata biografin. Och då ska man inte vilja bort saker för att det är

Oförnuftigt. Oförnuftigt eller inte rimligt. Eller inte passande. Eller för dyrt ens. Är det ett dumt råd att ge? Det beror väl på. Om det står mellan mas på bordet till ungarna. Ja, du har rätt. Det är också en liten disclaimer som jag vill skjuta in nu. Det här med friktionsmax är naturligtvis en medelklass och uppåt greja. Ja, precis. Det är inte den vars tillvaro inte går ihop behöver kanske inte skapa sig en

Mer friktion. Där är det alldeles tillräckligt med friktion. Och ja, det är knappt man behöver säga det. Men det var en sån här grej som jag kom upp också när jag skrev mitt kapitel om att bygga resiliens hos barn. Och det här med att vi karlar för mycket och sådär. Och då Rejane Angaran som jag tog in som... Också barnpsykolog. Hon är barnpsykolog. Som jag tog in som konsult. Eller hon fick läsa...