Björn Hedensjö

Då är det liksom, det går inte. Alltså ingen orkar vara den personen. För att du kan inte kontrollera det. Du har ingen kontroll över det. Det är hopplöst liksom. Och det är klart att det kan vara lätt att säga. Och sen så kanske man har den här ovillkorliga kärleken till en missbrukare då. Men at the end of the day, du kan inte, precis som du sa, att...

Är medberoende. Jag kan varje dag välja att göra på ett annat sätt. Ja, precis. När man läser om medberoende så förekommer ibland ordet möjliggörare. Ja, det blir jag här på om. Jo, avskäl som framkom nu i samtalet här. Men jag tror att du hittade en så bra formulering som det går att hitta där. Som är liksom att...

Den personen är ansvarig för sitt missbruk eller vad det nu handlar om. Och jag är ansvarig för att exempelvis stanna kvar i den här situationen och så. Alltså det man själv kan kontrollera. Och grejen är att jag förstår ju också potensen i den där typen av uttryck, möjliggörare. För då använder man lojaliteten och kärleken till en person som en nästan trojansk häst. Mm.

Vi kan börja med att ta en sån lite tyngre forskningsbaserad ingång. Just eftersom det här ämnet är så jävla laddat och skuldtyngt så tänker jag att det kan vara bra att börja. Är du med? Ja, jättebra. Och ni lyssnarna som inte håller med eller som har kloka kommentarer kring det här. Skriv på Instagram, let's keep this conversation going, för jag vill verkligen inte att...

Jag har sett så mycket collateral damage från medberoende. Alltså som inte bara är den medberoende personen själv utan till exempel barn som har fått stanna i missbruk. Eller en sån situation som jag stötte på i något sammanhang som var en medberoende person som för att skydda sin dysfunktionella partner var väldigt elak med massa vänner.

Det här provsociala som riktas mot den dysfunktionella partnern kan resultera i massa antisocialt som drabbar andra människor. Så därför vill inte jag heller frånta den medberoende personen ansvar. Förstår du vad jag menar?

Absolut. Jag vill inte ge den personen ansvar för missbruket hos partnern till exempel. Men jag vill ge den personen ansvar för att den kanske stannar i en sådan relation och att det drabbar andra. Jättebra. Där har vi en bra... Jättebra. Okej, då tänkte jag att vi ska börja med... Det finns en forskare som heter Sean Megan Byrne. Hon är professor i psykologi på California Polytechnic State University at San Luis Obispo.

Mm, rinner ur munnen. Ja, San Luis Obispo. Jag tror det finns en bra låt som heter så. Hon har en sån forskningsbaserad lista på lite mer seriös, eller vad man ska kalla den.

För det här är precis som många andra diagnos, Instagram-terapeut-ord, så är det här något som slängs lite till höger och vänster. Jag har en annan lista som vi kan kika på sen som är lite mer lightweight kanske, men den här är...

Lite seriösare. Kriterier för att. Kriterier för att, ja. Some hallmarks of codependency. Som de flesta terapeuter brukar hålla med om. Man har en överdriven och ohälsosam tendens att vilja rädda och ta ansvar för andra människors situation. I can fix him or her. Den grejen. Förstås. Ja.

Det vill säga, vi tycker ju, du och jag vill ju uppmuntra folk att känna att de kan hjälpa andra, kan göra skillnad för andra. Men någonstans där med reglaget så går det för långt. Och hur vet man när det är? Precis, alltså jag tänker mig att vi har en genast aspekt i det här. Eller hur? Och nu får du, om du tycker att jag är ute i tass i marken här så får du säga till

Men det finns ju ganska många kvinnor som nästan har en, vad ska vi kalla det, sexualitet som är omvårdnad. Ja, exakt. Jag tycker att jag har dejtat många tjejer som aldrig mår bättre när de får laga en böffborgignon till mig. Och det är ju härligt.

Man får en känsla av mening och man får också ett lyft i sin självkänsla genom extrem självuppoffring för att tillfredsställa andras behov. Den här tycker jag är så bra.

Att man regelbundet försöker ge sig på projekt där man förändrar folk med problem, beroenden, dålig funktion vars problem är mycket större än ens förmågor att få till det så att säga.

Den här kanske blir lite besvärlig då ur den här ansvars... I will brace myself. Den filosofiska ansvarsfrågan. Den här högriskpersonen då verkar attrahera lågfungerande människor.

Som behöver någon som tar hand om dem så att de kan undvika vuxet ansvar eller att ta konsekvenserna av sitt beteende. Eller attrahera folk i evig kris som är ovilliga att förändra sina liv.

Jag fattar vad du menar. Det är klart att om man är en sån extremt självuppoffrande om vårdsprogrammet mätaren är på hundra av hundra. Ja, då är det väl klart att man blir en lämplig... Alltså det blir någon slags match där. Och det där tror jag sker så himla mycket snabbare och...

Trots. Och sen så fortsätter det. Och sen så kommer vi till den här sista punkten som vi redan har berört och som är lite svår och körig. Man har ett mönster av att engagera sig i well-intentioned but ultimately unproductive unhealthy helping behaviors som att möjliggöra.

Nej visst visst men om man drar det till andra extremen då hamnar man ju i det här just world fallacy prylar nästan det vill säga att folk är hemlösa för att de inte har jobbat tillräckligt alltså den typen av otäcka slutsatser. Vill de inte vara hemlösa får de väl lösa det?

Ja, just det. Som ju på ett sätt kan vara motsatsen till det här medberoende. Och det är ju inte heller så härligt. Och det är ju det som gör det här begreppet så komplext. Att det är inne för att det är massa naturliga, fina, mänskliga, medmänskliga impulser så att säga. Som blir dysfunktionella för att det blir för mycket av det. Eller fel situation och sådär. Du måste stoppa. Stoppa? Ja, du måste stoppa att försöka rädda henne.