Björn Hedensjö

Beroenden som man kan bli medberoende av i. Och då har du gjort samma resa som ordet självt kan man säga. För att det kom på 80-talet. Man började prata om det i beroendevård och sånt där. Man såg att det fanns den här relationsdynamiken då. Mm.

Men sen har det där begreppet vidgats, precis som du var inne på, till att gälla även andra. Alltså en liknande dynamik, men utan att det finns ett missbruk då till exempel. Att det kanske skulle kunna vara att man är medberoende till någon som är ätstörd eller deprimerad. Varför kan det mer vara?

Ja, lite... Elak. Ja, visst. Exakt. Och om man då ska försöka definiera det lite grann så är det en dysfunktionell relationsdynamik i vilken en person antar rollen av en som ger. Man offrar sina egna behov och sitt eget välmående för en andres skull. Och den här andra kan man då tänka på som tagaren. Mm.

Och det behöver inte nödvändigtvis vara ett romantiskt band mellan de här personerna. Även om det ofta används i parsammanhang. Utan samma dynamik kan uppstå mellan ett barn och en förälder till exempel. Eller vänner. Eller familjemedlemmar och så. Och det är liksom en skev relation. Alltså den är orättvis, eller vad man ska kalla den. Den är liksom...

Vad är en bra term? Det är lite envägigt. Lopsided brukar man prata på engelska. En gungbräda. Obalanserad blir det konstigt. Ojämn. Ojämn, precis. Och man ska säga att det inte är en klinisk diagnos eller så. Även om det finns... Jag vet att det har funnits folk i akademin som har velat få in det i DSM. Den här diagnosbibeln som en personlighetsstörning.

Precis. Plus att det är också ett uttryck för något väldigt allmänmänskligt. Det vill säga att man vill ta hand om andra. Att man är beredd att offra sig själv för andra. Det behöver inte vara något patologiskt så att säga. Så att det blir konstigt att göra sjukdom av det. Exakt. Yes. Är också omdebatterat. Gör ett och annat och säga det.

Kommer göra det under det här avsnittets gång. En del är motståndare till begreppet överhuvudtaget. Jag tycker att det har en plats. Och att det är ganska ofta med patienter så är det rimligt att ta upp det. Har du tänkt på det här i termer av ett medberoende? Jo, men det är det här och det här.

Och sånt som vi kommer komma in på snart när vi kör lite checklistor och sånt där. Det heter ju codependency på engelska. Och det finns också ett begrepp som heter pro-dependency. Som en del tyckare föreslår som en... Vad ska man säga? En vettig hållning. Alltså det är ett slags medberoende där man sätter gränser. Alltså en bra variant av det. Alltså att man inte nödvändigtvis behöver skjuta ut sig ur en sån relation. Utan man kan hitta...

och när blir det i så fall problematiskt skulle kunna vara en av mina frågor och då, nu var inte det en diagnos men om man ska tänka på det som ett problem så måste det ju finnas destruktiva aspekter av det och så tänker man sig då att det ska vara förstås det kan vara att man att givaren känner sig alldeles utmattad och urlakad och har svårt att tänka på sig själv överhuvudtaget

Ja, precis. Alltså det finns ju problem både på så att säga givar- och tagarsidan. Det ena är ju att man tänker sig att den här medberoende personen vidmakthåller det destruktiva beteendet eller bidrar till det. Det vill säga, om jag betalar allt för dig, jag bara ger och ger och ger och du bara tar emot, tar emot, tar emot. Då behöver du inte tjäna in några egna pengar vilket gör att du blir beroende av min ekonomi. Exakt, exakt.

Så det skulle vara en sån sak. Eller om man tar det klassiska medberoendet, alltså alkoholismen. Till exempel att man genom att hyrsa och hålla det hemligt. Och krockkudda och städa undan. Exakt. Och också rädda sin partner från olika generande situationer och sånt där.

så möjliggör man missbruket. Så problem på tagarsidan uppstår, men också problem på givarsidan. Om man aldrig ser till egna behov så blir man utbränd, nedtryckt, tillintetgjord och så vidare. Du har precis definierat kodependens.

Då hade jag ju tidigare kunnat ta min hand bort ifrån dig och inte sjukanmält dig eller baddat din panna. Jag tror man kan tänka så här att den som dricker är ytterst ansvarig för det. Men ta det här hypotetiska scenariot.

Så att du har en familj, du har några ungar som far illa för att det är liksom ett alkoholmissbruk. En förälder alkoholmissbrukar, den andra gör det inte. Däremot så hamnar den andra föräldern i ett medberoende då som innebär att den ser till att inga myndigheter någonsin, skolan får inte veta någonting om det här, grannar får inte veta om det här, inga myndigheter får veta, man polisanmäler ingenting, man orosanmäler ingenting.

Man liksom skyddar. Skyddar därmed också missbruket. Ja, skyddar därmed också missbruket. Och sen så går åren och sen så blir de här barnen vuxna en dag. Och sen så kanske den här alkoholisten dör. Och sen så har du kvar den andra föräldern. Den som var medberoende då och aldrig anmälde, alltid såg till att skydda den sådär.

Och så en dag frågar barnen, mamma eller pappa, vem det nu är som var en medberoende, varför lät du stanna kvar i det där? Det är väl klart att den personen har ett ansvar, eller hur? Jag tycker det är svårt att säga något annat.

Men det är ju fortfarande så att ytterst så är det ju alkoholisten som har ansvaret för sin alkoholism. Den vuxna människan som är en alkoholist har ett ansvar för sin alkoholism men kanske att den här andra personen inte tog sitt fulla ansvar som förälder då.

Grejen i till exempel AA och så vidare, jag har brottats med den under större delen av mitt liv. Jag tror att det är jättebra att tänka att man har ansvar för det som är inom ens kontroll. Man har inte ansvar för att den andra personen dricker. Jag kan tillägga till alla...

Alltså inte ens då har det kunnat göra. Det finns ingenting. Det är väl en jättebra formulering. Man har ansvar för sitt eget välmående och eventuella barns då. Man har inte ansvar för den annars drickande. Inte för femare. Det är väl absolut så. Vad tänker du om den här medberoende föräldern som jag tog upp i det här exemplet? Är den ansvarsfri? Att barnen var i 20 år? Nej, men så här. Det är...

Du är inte ansvarig för vuxna människors känsloläge. Du är inte ansvarig för andra vuxna människors beteenden. Du är inte ansvarig för andra vuxna människors beslut. Om du tar på dig det...