Christian “Chippen” Ahlgren

Och det är ju framförallt för att det finns en smidighet i det naturligtvis. I hantering. Oftast kommer de på 20 liters key keg, det vill säga PET keg. Och du kopplar in det i ett befintligt ölsystem. En liten lösning så att det röda vinet håller. Alltså olika temperaturer och lite sådär. Så det är fantastiskt. Det funkar bra. Det som är den stora skillnaden hur man jobbar med den här typen av produkter nu är att

Man tar kanske inte det absolut billigaste som man hittar på marknaden, bulkvinet, och lägger i de här key cakesen. Man tar hyfsade bra grejer. Oftast finns det motsvarighet på flaskar. Det kanske inte är den billigaste lösningen, men det är den mest praktiska lösningen. Sen är det en massa spärrar som man måste komma förbi genom att jag fick mitt vin upphällt.

från ett app och sen fick jag det i glaset. Det löser ju vi med karaffer och sådär. Och det är också helt festligt för då har det börjat såhär

Och det är ju lite kul, yngre människor tycker helt plötsligt att det är lite kul, småkul och festligt att köpa vin på halvkaraff och helkaraff. Ja, det är det vi gör. Det kan jag köpa rakt av. Jag tycker det är mys på något sätt. Ja, men det finns en liten charm i det. Det känns som att man sitter på en grekisk taverna. Ja, men exakt. Men sen också när det handlar om volym. Alltså om man har ett vin som vi då fullt nu kallar huset står och

på en öppen kika i ungefär en månad. Det är ganska bra siffror. Det är en ganska bra lösning.

Om den passar själva konceptet. Om den är adekvat eller någonstans lirar med det man gör. Och framförallt prisnivån, om den lirar med...

Priserna på maten. Alltså balans är ju hela grejen. Helheten liksom? Ja, men balansera din lista. Den behöver inte heller vara så stor. Den behöver bara vara genomtänkt. Ordet balans tyckte jag om. Hänger ni med där? För det är ju inte bara en lista någonstans, eller? Den ska väl rimma med restaurangen? Verkligen. Eller profilerna.

Kristan, hur tänker man kring klassiken husets röda, husets vita? Är det där man kan vara lite smart som krögare? Det där har ju förändrats lite faktiskt. Man har ju ändå försökt genom alla år och jag har försökt och restaurangvärlden har försökt att få bort hela husets benämningen inom citatecken husets. Och det är klart att man alltid försöker belysa, okej, ska vi kalla ens någonting för huset? Och då borde ju huset kanske ligga

Tre, fyra, fem steg ifrån.

än den nivån som man lägger sig på bara för att säga okej men det här är någonting vi är stolta över och som vi vill servera som vi reagerar och inte det billigaste men nu har det blivit så så nu är det billigaste som är grejen så att ja huset är egentligen alltså entry level det billigaste det är ju det som egentligen styr hela hela hela konceptet vad du har för restaurang det är ju där du lägger ribban på vad du vill göra och

vilken nivå du vill lägga dig på helt enkelt för att jag menar om du tar om du har en fantastisk vinlista som är magisk på alla sätt och vis hur många artiklar som helst och sen lägger du något riktigt riktigt billigt som

Alltså vi ser ju en trend rent generellt sett att flaskförsäljningen på krogen har ju minskat. Och det är ju de tiderna vi är i just nu när folk har det lite tajtare i plånboken så är man mer benägen att köpa glasvis då istället. Sen kanske man ändå sluttampen kommer upp i samma sätt. Summa för att man har feeling sen efter två glas vin. Men det är ju det vi ser. Gör det någon skillnad för restaurangen?

Det är ju det, om du väl har öppnat en flaska så vill man. Men det här är ju också så intressant för hela grejen är att nu snackar vi ju en ganska förhållandevis liten restaurang, det är 40 sittplatser. Alla blir omhändertagna. Alltså vi trimmar personalen. Mat, dryck, alla har koll. Man byter lite viner, man byter meny och någonstans genomgångar och alla är med på resan. Och då finns det ju också förmodligen lite mer tid att också

sälja in grejer och prata lite om mer grejer för det är det vi gör på den här stället. Vi har en lista på kanske fem glasviner, fem vita och fem röda till exempel. Om vi tar ett ställe med 200 sittplatser och du vet det är krig varje kväll och det är kaos.

då måste det finnas en supertydlighet vad de här fem vinerna är för någonting. Så de i princip, visst förstår man rätt nu, säljer av sig själv. Att de nästan så står under rätten. Nej, men så behöver det kanske inte göra. Men du vet, det måste gärna finnas en igenkänningsfaktor då. För annars är det så mycket att säga att, okej, tar vi in någonting riktigt nördigt där och inte pratar om det, då kommer vi inte sälja ett skit av det. Eller så kommer det 200 frågor. Alltså varje gäst frågar om samma sak.

Man kommer till en restaurang och så ser man att maträtter ligger på en viss prisnivå. Och så ser man att vinpriserna inte alls livrar med det. Det kan ju vara för billigt eller så kan det faktiskt vara för dyrt någonstans. Och så tycker man, ja men vänta ett tag nu. Om huvudrätten här kostar 300 spänn, ta det som exempel. Och så kostar helt plötsligt vinarna...

vinerna kostar från tusen spänn uppåt. Då är det ju inte balans. Då blir det ju jättemärkligt. Alltså procentuellt sett hur mycket har jag lagt på mat kontra vin på den här notan. Så det gäller ju att hitta någon form av det. Sen är det ju återigen som vi var inne på. Någonstans måste man ju börja. Och det vi kallar för fullt av huset eller entry level. Jag tycker snarare tvärtom. Jag tycker huset ska hyllas. Det känns fan mys på något sätt också.

Jag gör extremt mycket vinlistor åt restauranger i mitt jobb. Eller vinförslag. Det är ganska många som har en liten kamp med det här. Det första man också frågar är vilken nivå vi ska lägga oss på någonstans. Om vi är någonstans och de säger att husets billigaste ska kosta... Vi säger nu som exempel.

79 spänn. Fett glas. Ja, då vet vi ju det. Det innebär ju också att nästa vin kan ju inte gärna kosta 150 spänn. Då blir det ju också obalans. För då känner man ju också, jäklar vad billigt det första var. Eller hur äckligt är det? Eller så tänker man bara, oj jäklar vad dyrt nästa vin är. Det finns liksom ingen balans i det.

Sen har man gjort andra försök, jag vet på Kroga där man har okej, fem röda, fem vita, där man har köpt in vinerna för ungefär samma pengar och så lägger exakt samma utpris mot gäst. Det hade hellre funkat hundra procent. Nej, jag har ju kört nu ett tag med samma påslag på alla viner.