Christian “Chippen” Ahlgren

Som restaurang kunde du ju ha bara viner som inte gick att hitta på bolaget. Och den frågan dyker ju ändå upp i nio fall av tio idag också. I systembolaget, så är det ju liksom.

Men då har vi ju serverat den, så det är ju inte att luras. Men det som är skönt, för nu snöade vi in lite på det här, men grejen är ju att just prissättning av vin, för att jag har ändå jobbat ett tag och jag gillar hur vi ändå tänker nu kontra faktiskt 20 år sedan. För att för 20 år sedan så var det ju ganska tydligt, det var det bara som en liten räknesticka, så ja, husets eller billigaste gånger fem.

och sen så du vet x momspriset gånger 5 och så lägger man på momsen så fick man helt plötsligt ut det ja det ska vara dyrt liksom men även de dyra vinerna oavsett pris ja gånger 4 och då innebär det att okej ett vin som kostar ja men du vet 500 spänn då x gånger 4 ja det är 2000 så lägger på momsen så här 2500 spänn ut det var ju där det låg då liksom så var ju hemult dyrt att dricka vin då

På den tiden. Nu har det ju ändå blivit lite skönt för att visst, bread and butter är ju fortfarande de billigaste vinerna där vi tjänar pengar och de snurrar runt och det volymerna ligger där.

Men när vi säljer någon lite dyrare flaska så är det lite ett skönt påslag. Oftast är det ett fixerat påslag. Jag vill tjäna, hur mycket vill jag tjäna? 500 spänn x. Okej, köper du för 500 spänn, gå med 500 hunkar, 1000, momsen, 1250. Och det är fler som jobbar ju så. Och jag tycker det är skönt. Ja, jag tycker också det. Du säljer mycket mer vin och det blir mycket roligare att dricka.

Sen är det svårt att sälja en flaska Romani Conti för att lägga på 500 spänn. Det blir lite jobbigt. Ja, om du tar köpt en extra. Rent

Ja, vi byter betydligt oftare och så. Betydligt oftare, ja. Men om man tar den stora hela... Största biten är ju egentligen två, till och med upp till tre. Så vårkanten, framförallt våren, är ju kännbar efter att ha varit i Mordor i sex månader, tänkte jag säga. Iskallt och mörkt. Den här vintern var ju för jävla liksom. Och så fort solen tittar fram, det är ju då man vill ha...

lättare grejer. Lättare mat. Lättare viner. Crispigt. Solbrillorna på. Allting är lite skönt. Man börjar säkra sig ut mot utserveringarna. Så att vår sommar vinmeny är ju oftast du kanske ökar andelen vita viner på glas. Faktiskt. Kontra röda. Och tagga ner lite på de röda vinerna. För att du säljer helt enkelt mer vita viner. Mm.

Älskar Portugal. Inte för minnet, utan jag älskar Portugal. För landet och maten. Allt. Jag tycker Portugal är kanonland. Och turistaj, ska jag säga. Jag har aldrig varit där. Jag måste dit. Och då satt krispiga Alvarinho-viner från Portugal. Supernice. Oekat. Jätteskönt. Charmigt.

Albarino från Spanien. Nästan samma område men du vet, spanska sidan. Jättegott. Riesling med lite skönsyra i österrikiska du vet, nu har det dykt upp en druva som du börjar använda. Råtevetliner.

skitgott. Och återigen fortfarande krispen i sig. Det är där vi tittar. Kanske inte så fullt så mycket ekade grejer. Utan mer krisp. Lite skärmig frukt. Har du en topp fem vårviner i dig?

Jaja, absolut. Är det stil? Din högst personliga. Dina topp fem vårens bästa viner. Okej. Helt oberoende prisklass. Och färg. Och också oberoende placering. Jag tycker det är skönt trenden nu att till exempel Toskana. Och det här är också en trend där man helt plötsligt hur kan vi utveckla vinvärlden? Hur kan vi göra nya grejer? Jo, men vi tar

Vi tar våra blå druvor och sen gör vi vitt vin. Vad händer då? Ja, det blir skitgott. Och då finns det ett ganska billigt vin. La Bestia Sandiovese. 100% Sandiovese, fast vinifierat som vitt. Inga pengar alls. Och jättegott bara. Nej, det är inte speciellt lång eftersmak och det är inget stort vin. Men det är bara gott i stunden. Men det är jättegott.

På Grogiserna var vi inne på det där bubblet, men även en jätteliten producent, Quintas de Melkaco, som gör grymma Alvarinho-viner. Han gör ju bara vita viner liksom, på Alvarinho. Superkrisp, gott.

Frasse, det vill säga Frans Lett, Österrike, Göran, Råte, Vetliner. Allt är ganska rimliga pengar. Jag kan ju nämndropa vad som helst som kostar jättemycket pengar. Men det smartare är att hitta grejer. Din kunskap visar något annat. Så Råte, Vetliner är jättegott. Var vi uppe nu? Tre. Men du är en vit kille, det hör man.

Ja, nej. Han fick ju vår fråga. Nu kommer det. Sen så tycker jag att en skön, lite lättkyld borgerle är gott.

Faktiskt. Vad tycker du om buschlönen vår då? Nej. Nej, bra. Nej, men det är bra. Vi skippar det. Hoppar vidare. Just att det sammanfattar till en dag. Totalt kaos. Haft de här flaskorna en vecka. Du får inte öppna. Du får inte öppna dem.

Men framförallt dagen efter, de är ju helt osäljbara. Men Beaujolais, inte Nouveau, men Beaujolais som ändå vi kan sälja året om, är jättegott, lite lättkylt. Och sen måste jag välja kanske någon pinne, pinot noir vill säga, och då går jag till, alltså let's face it, ska vi gå till en pinot noir från Frankrike, från Bourgogne, så börjar det bli sjukt ut.

och kolla eller till och med hänga och ta en fördrink eller liksom det är ju men då det handlar ju om vad man har för lokal men om man helt skulle kunna välja sig i det som en gammal servitör när någon säger det och man vet att källaren är åtminstone tio minuter bort du vet om man sitter lite i prutten du vet man är inte skitnöjd med att man bara oh god ja du ska ha det absolut men hade man dessutom lite så är det nice

Ja, eller en trappa ner. Lättillgänglig och i ordning gjord. Grejen är ju att vi märker det i nyöppningen av restauranger. Vinrummet, vinhanteringen, var man förvarar viner, synbarheten är ju viktigare än vad det har varit någonsin förut.