Christopher Wollter

Och då bör man ju tänka så här, shit, det här för mig var så här, jag känner ner mig i allt. Därför att det var en sån otrolig skillnad från att leva i det där mörka till att våga vara helt ärlig med mig själv. Ärlighet, vilken grej. Och innan vi pratar vidare så ska vi ta en liten paus för några hälsningar. Och nu är ni välkomna tillbaka.

Som du sa med alkoholisten. Det är precis samma känsla. Gud, så skönt. För idag känner jag mig fri. Och jag vet vad jag behöver göra. Det är som två helt olika världar. Men framförallt att få föra det vidare, att bryta det mönstret gentemot sina barn. Som är det viktigaste...

Jag har. Hur har de tagit den här perioden efter boksläppet? Fint. Det har varit otroligt fint att se dem. Och vi har ju pratat såklart, återigen. Nu är det lite tuffare här. Vi kan prata om allt. Det är också den absoluta skillnaden till hur det var innan.

Jag tänker att oavsett om du är beroende eller inte så har du fortfarande 100% ansvar. Ungefär som en alkoholist ute och vevar och ljuger för sin familj. Där det är ghosting och allt möjligt. Det tar inte bort ansvaret. Hon kan inte skylla på alkoholen. Det är samma sak för mig. Jag har fortfarande 100% ansvar. Oavsett om jag har en diagnos eller inte.

Och nu kommer vi till steg två i det. Jag förstod inte själv, förrän jag såg vad jag hade... Alltså när jag läste den här listan första gången på allt jag har gjort... Som du själv behövde skriva? Mot mig själv, och jag förstod omfattningen av det, så förstod jag att det här är så sjukt. En alkoholist måste definiera sig själv för om den är alkoholist eller inte.

Det tar inte bort ansvaret för handlingarna. Och det är samma sak med mig. Säg att det inte finns någonting som inte är tvångsmässighet. Allting bara är aktiva val. Och sen så orkar den personen inte jobba eller vara sån längre och få den hjälp den behöver. Så har den fortfarande 100% ansvar. Och det har den oavsett om den har en diagnos eller inte. Så ser jag det.

Och om man tittar på de här kriterierna och känner att, oh, jag bara fyllde bara i två, yes, då är jag fri, då har jag inget ansvar, då är det ingen fara. Nej, precis. Det finns ju en gråskala i allt det här. Ja, för mig kvittar det vad du är på skalan. Jag har fortfarande fullt ansvar. Och utifrån din fråga innan, alltså det här...

Det är noll synd av mig. Jag tar ansvar, tänker jag, genom att erkänna mina handlingar, ta hjälp, ställa till rätta och inte minst göra allt jag kan för att det inte ska hända igen.

Och jag tror också det är så att på 70- och 80-talet kom ju de första alkoholisterna ut och berättade om sig. Och då pekade ju folk på dem. Du kan ju för fan inte vara alkoholist. Det är ju de som sitter på bänken som är alkoholister. Och jag tänker att det är samma stigma idag med sexens bruk. Att man tänker främst att det handlar om mängd. När det egentligen också enligt kriterierna handlar om konsekvens. Sen är det ju flera saker som korrelerar i detta såklart. Mm.

Men jag tror att jag har fått klä skott för mycket av det också. Här finns forskning och det är egentligen bara ut och googla. Så hoppas jag att det blir en lite mer nyanserad bild av det här beroendet.

Våga be om hjälp och prova att vara sårbar med varandra. Ja, och enligt forskningen igen då, så behöver man kanske veta att det finns någon i er familj. Kanske. Eller på arbetsplatsen. Eller i bekantskapskretsen. Som har det här inom sig. Och det värsta man kan göra är att döma och skamma. För vi har ju pratat mycket om skam här. Det bygger bara på skammen. Mm.

Tusen tack för att du kom. Tack så mycket. Tack så mycket, Kristoffer. Och sen så är det så att du är aktuell nu med någon föreställning här inom kort, va? Ja, just det. Om man vill se dig på scen. Ja, biljetterna har väl släppts nu till Så som i himlen på Lorensbergsteatern i Göteborg. Du spelar prästen. Jag ska spela prästen och det blir... Ja, men det är Marcus Verita som gjorde det. Jag var med i Stockholmsutsättningen. Då gjorde jag Conny, nu gör jag prästen.

Det ska bli hur kul som helst med Sanna Nilsen och Peter Apelgren och Filip Jalmenid och Safong Tuobi Larsen. Ja, det blir Robin Stegman. Det blir ett bra gäng alltså. Det blir väldigt... Och sen ska jag filma i vår. Ja, men det kanske jag kan prata om...