Danyel Couet

Nej, 80. Jag är äldre. 87 kanske? 87 tror jag var första stjärnan kom. Om det var första stjärnan så tror jag det var 87. Ja, jag visste vad det betydde. Men jag började jobba där inne när jag började restaurangskolan för att jag behövde ett extra jobb. Det var tack vare Edsback egentligen som jag

halka in på att jag ville göra det här och det var väl mycket också för att det var ju en kväll när man stod där i Kallis och då kom gidden dit och då sa Christer Lindström till mig du som snackar franska kan inte du visa runt dem jag bara ja okej vad ska jag göra visa runt dem och bara förklara vad vi gör här och sådär

Okej, så jag gick runt där och hade guidad visning på Edsbacke. 16 bast på franska. Visa vinkällan och visa allting. Och sen så kom ju stjärnan. Och det var ju otroligt att ha fått vara med om det i den åldern. Och det gav mig blodad tand. Då bestämde jag mig att jag ska också ha en stjärna. Någon gång i mitt liv. Det var mitt mål.

så att jag visste ju vad jag ville bli för typ av kock och det är klart när man är ung så vill man ju man tror alltid att man är bäst eller kan bli bäst på allting så det var väl det som var målet då och nu så tittar man tillbaks lite mer med nostalgi på det och tycker att det var en, ja men

klappa mig själv litegrann på huvudet mitt lilla jag liksom att man tyckte så men det var ju roligt och det var ju i samma veva som man kom i kontakt med Bocuse d'Or också där när Frankrike vann den här tiden också en rolig grej man såg på tv och hemma hos mig så hade vi ju

fransk tv också så man såg alla nyheter på franska och alltihopa och det var ju mycket om Bocuse d'Or när han hade vunnit jag kommer inte ihåg vad han hette men det var en yngre kille där var ju slutet på 80-talet började på 90-talet och det var ju någonting också såhär wow liksom men det var väldigt långt bort och sen när Merkel frågade mig 95 om jag ville vara med som kommer då som assistent till Bocuse d'Or 95

Hur länge jobbade du där då? Var det som en plantskola för vägen in i fine dining någonstans? Ja, det var nog plantskola. Jag gick där hela skoltiden. Och sen efter det så jobbade jag väl runt på ganska kort tid i Stockholm. På lite olika ställen. Inga prestige ställen så. Men jag gav mycket erfarenhet. Jag kände då som många idag...

I den åldern som jag var då. Som är i den åldern nu. De tänker lite fel. Många tänker att de vill jobba på bra ställen. Och det är det sämsta du kan göra. När du är oerfaren.

för att dels så får du en helt fel blick av vad branschen handlar om plus att du har inte den erfarenhet att kunna axla en roll och ett ansvar på ett bra ställe eller på ett stort ambitiöst ställe så att jag och jag

Fattade väl det då. Och jobbade på. Jag jobbar på stora restauranger. Jag jobbar på Aquarium. Som nog är i Kungsträdgården. Vi gjorde väl typ 2-3 tusen mat om dagen. Hamburger och biff och allt möjligt. Vi hade en sån här.

En stor sån här biffstekare som... De rullar på. Ja, de rullar. Snyggt. Då ska man trycka in liksom en mediumtuck. Eller så här. Jo, men det var en... Skitvars. Jag blev inte en fantastisk matlager på det. Men jag kan ju säga att jag...

jag fick en växel till att du måste bli en jävligt bra linjekock ja man fick liksom en man kunde förstå just det här planera ett arbete det är ju bland det viktigaste man kan göra har man inte det i sig

Så kan du sitta i skiten på 20 gäster. Så det här var ju liksom att. Man var ju tvungen att planera. För att du visste ju liksom. Det kommer ju vara fullt. Från klockan elva till klockan ett i natt. Så det var bara att växla upp. Och ha det i sig. Hade man inte varit tvungen att lära sig. Så det var en bra erfarenhet.

Det var en sommar och samtidigt så höll jag på och åkte till Paris hela tiden för att jag försökte komma in på stjärnkrogar i Paris. Det var det jag ville göra. Jag kommer ihåg att jag skickade brev till alla tre stjärnor i hela Paris och alla två stjärnor också. Så fick jag ett svar. Du är väldigt välkommen, det kostar 7000 franc i veckan.

Jag bara va? Vad då kostar? Ska jag betala? Då var man tvungen att betala för att komma och jobba hos dem. Och det var väl sådär. Så det gjorde jag inte. Så därför åkte jag dit. Fick lite kontakter. Till slut så hamnade jag

hos en man som heter Jean-Claude Binoche i samma familj som Juliette Binoche, den här skådespelarskan. Han har gjort amerikanska filmer också. Min reaktion var bara, jag har ingen aning om vem det där är.

Jag försökte spela det snyggt. Du gjorde inte det för det var oha. Nej jag fattade verkligen ingen. Jag ville försöka hitta namnet. Hon är känd och han är väl inte så känd men han är väldigt förmögen och han har ett eget auktionshus och har gjort en massa pengar på auktionsföremål och sådär. Bög och gillade mig på något sätt så att jag kom i kontakt med honom via en annan och

Han hade alltid middagare hemma hos sig. Så han kunde ju ringa mig en torsdag i Stockholm och säga kan du komma ner på lördag och göra en middag? Jag tror att det är bra kontakter för dig. Jag ville ju hitta någon som hade en stjärnkrok. Och jag bara kom ner. Så jag var ju nere flera gånger. Bland annat så var det ju

Pierre Cardin där, det vet du inte. Vet du inte? Nej. Designar ju kläder. Jag är så jävla svag i Frankrike ska jag säga. Till att börja med. Överlag. Det är därför den här podden är bra. Det är ändå ganska skönt att du inte vet. Louis Vuitton, nej. Det vet jag inte. Det här är ungefär typ same same.

Jag åkte ner och gick på marknaden med hans valet som en betjänt. Så gick vi där och köpte en massa grejer. Sen upp till det stora townhouset som han hade lagat mat. Samtidigt så kom gästerna och du ska sitta till bords.