Danyel Couet

Samtidigt skulle jag laga mat. Jag var ju 18 bast. Man skulle ju. Förverka sig själv. Det var ju så sjuk mat man skulle göra. Samtidigt som man skulle sitta till bords. Vilket var i princip omöjligt. Men det löste på något sätt. Och den här Pierre Cardin. Han ägde då Maxims.

Som hade en stjärna. Kanske inget ställe som jag egentligen ville jobba på. Men jag tänkte. Det var en bra början. Men han tyckte då eftermiddagen. Ja men jag förstår att du vill ha jobb på stjärnkrog och sådär. Men Maximus är alldeles för dåligt för dig. Du ska inte jobba där. Jag bara ja.

Men jag vill verkligen jobba där. Nej det går inte. Ja då var den borta och sen kom jag tillbaka någon annan gång. Och då fick jag kontakt med en kille som var direktör på en teater på Avny Motäng. Alltså deras stora teater där de också ger ut den här César som är deras...

Deras, vad heter det där, Oscar-statyn. Den franska varianten. En tjusig gata, en tjusig teater och en väldigt tjusig restaurang. Eller vad då i alla fall. Och han sa, kom in så ska jag presentera dig för köksmästaren. Så ser jag till att du får jobb där.

Så jag kom dit, jag hade klätt upp mig i kostym, jag var knappt 18. Han hade pratat gott om mig för han hade varit på middagen och jag hade lagat mat så han tyckte att jag kunde laga mat.

Så jag fick ju jobb och skulle jobba veckan efter skulle jag börja. Så det var ju bara att säga upp sig och be och böna att man fick gå. Och det fick jag. Kom man dit och då blev jag ju käfteparti. Alltså man blev ju ansvarig på en station det första man blev. Vi hade ju trott och hoppats på att man skulle få bli liksom, ja men börja längst ner liksom som kom ju då.

det var ju så jävla svårt även fast jag pratar franska så är det ju svårt att när du aldrig har jobbat på ett språk att hamna i en hel service nu var det här en enskärnekrog då och det var sjukt tufft och att hänga med också hela tiden och jag stod där, jag hade ju

kött spisen liksom vilket var helt vansinnigt skulle jag pomsufflera till 200 personer om dagen man bara stod och man hade gjort man fick ju gå på timmar om man ville men det gjorde jag aldrig

Utan du stod där på timmarna när det var tomt i köket och du stod där och bara körde pomseflé i de här jävla två fritösen och liksom bara stod och körde. Och tyckte att nu, nu täcker det liksom för ikväll. Togs det ut varje kväll. Och jag stod där alla minut liksom och körde. Och du vet, och det skulle vara så här nio stycken per skalle också. Så det var ju inte så här två eller en liksom. Det var nio stycken, du vet. Och jag fick panik varje dag liksom. Och jag visste ju liksom, och du vet,

Man hade ju så mycket brännmärken och det hade stängt upp. Gör du en sån pomseflé så är det ju först typ 130 grader olja som du ska ta med vokpanna så ska du stå och rulla den här för de ska alltid vara i fett. Och sen har du bredvid så har du en jävligt het panna med olja. Och den kanske ligger på 190-200 grader. Ska du upp med de här

Och så ner direkt där. Men kort som fan. Så att den bara sufflerar. Då tar du upp dem. Smörjpapper. Och så får de svalna sig in i kylen. Det är preppen. Sen är det dags igen. Då ska du ner med de här.

I den här 130 gradiga oljan som sakta ska bli varmare och varmare och varmare och varmare. De får inte bränna sig. Och de måste ju bli helt krispiga rakt igenom. Jävla meck alltså. Idiot som sätter upp en sån grej på en sån krugg. Men du vet allting går. Det är väl det som är mentaliteten också. Men det var rätt tungt. Så det var ju där ett år och sen så blev det två år till på lite andra kruggar. Så hela grejen är ju i Frankrike att

Du måste ju bekänna färg. Första tre månader var ett helvete. Folk skreker på en och man blir förelämpad. Köksmästaren gick på min fot och fick en jävla lavette i bakhuvudet. Stå inte så jävla bredbent. Det är så här sjuka grejer. Galen gallring för att få ut dem. Som alla säger också. Bryta ner, bygga upp. Det var precis det som hände också.

Jag skulle säga matfilosofin låter pompöst. Men ja, den är ju absolut mest fransk naturligtvis. All grund i allt jag gör har botten i det franska köket på något sätt alltid. Alltså om det är en teknik eller om det är en smak eller vad det nu kan vara. Sverige finns ju med på en stor del också skulle jag säga.

Kanske tyvärr till alla finska lyssnare då. Eller tittare. Att den är väldigt liten. Den finska. Blir memma på påsk eller? Ja det blir det. 100%. Det är så jäkla gott. Varje gång det nämns. Iskall ovispad grädde på. Jag kör till och med kaffegrädde.

Ja, du körde kaffe i dag. Ja, men det är så jäkla gott. Nej, ingen socker. Behövs inte. Men det kan vara gott med lite knaster på. Ja, men det behöver ju det där knaster och socker. Ja, men det är inte så gott. Men sen har de ju så här finska piroger och det ser ju godare ut än vad det är. Det är inte så gott alls. Nej, jag har gillat det heller. Men sen har finnarna någonting som är som vi inte har i Sverige och det är mojko. Det är

Jag tror att det är typ en siklöja. Som är en sån här liten fisk. De brukar stå på marknaderna. Och så har de så här stora. Som enorma vokpannor. Liksom med smör. Och så bara. Mjödar de här i rågmjöl. Och så bara ner. Och så bara står det bara. Och friterar i smör. Nu lyfter de upp det här. Häller av det. Så får man det i en skål. Och så får man gå runt. Liksom på marknaden. Och äta det där. De är så jättegoda. Och det.

Det känns ju liksom lite mer medelhav. Ja, verkligen. Men svingott. Ja, det kändes mer som att man gick runt i hamnen i Marseille. Ja, precis så. Kanske därför jag gillar svingott. Men om du lagar mat hemma då? Det gör du ju inte. Du gillade ju inte mat, men... Lagar du någon mat hemma? Ja, men jag gillar ju att laga mat. Vad är en hemmaklassiker då? När jag har tid eller när jag har snabb? Nej, men du får ha lite tid. Ja, men...

Jag gillar att göra grytor. Ja, gott. Eller ragu. Jag gillar mat som smakar mycket och djupt. Och det får bara när du gör det på rätt sätt och länge. Det är väldigt svårt att göra en snabb mat som får ett ordentligt djup i om du inte ska färdiga grejer. Ja, jag ser det om man inte har gjort det innan. Just att om det är kött

Just det där guber älskar jag. Jag brukar faktiskt göra någonting på vilt eller på något annat kött. Typ som en buff på guber. Den tekniken lite grann. Ibland är den ljus, ibland är den mörk. Ibland rödvin, ibland vitt vin, ibland tomat.