David Gunnarsson Lorentzen

En köttetal man måste steka ganska försiktigt eller vara väldigt varsam med i sin tillagning. Det är svårt att se att någon skulle tycka att det är supergott med att döna in den där och bara kremera den och sen få den torr. Då har man nog ganska mycket senap eller annat gojsigt på för att det ska svara upp mot den torra grejen.

Men sen själva grejen är väl den egentligen i att nästan överallt vi pratar om det på på NK häromdagen liksom vi har en sån liten julgrej och alltså egentligen alla tycker väl att skinken är som godast när den är nygrillerad och som väldigt sällan så äter man den ju så när det väl är dags utan det är kanske dagen innan julafton eller något annat du vet såhär och det är då det är som bäst och det är egentligen så man borde äta själva grilleringen men sen är ju grilleringen helt fuckad när den har varit i kylen så det är ju bara glöm den alltså det är ju såhär det finns inget mer det kan man bara skrapa bort egentligen det är ju bara en smet Ja

Den är bara god när den är gjord och varm. Ja, och det är det man är sugen på just nu. Den här nygrillerade. Jag äter inte skinka på jul. Efter det kan man bara skrapa bort det där och skiva upp den. Rent krasst. Absolut. Hur ser en perfekt matmässig jul ut för dig?

Jag är ju sill och lax kille egentligen. Fiskdelarna och Jansson är väl där jag går. Har du finska element på ditt? Ja, varannan år är jag hemma hos mamma. Hon gör ju lådor och hela den grejen. Det är morotslåda, kolåslåda, levelåda. Det är inte så att jag...

trycker i mig, men man äter det för traditionen och för minnenas skull på något sätt, det är att det skapar någon form av varm känsla inombords inte att jag längtar efter det på det sättet men att det är många igenkänningsfaktorer så kan maten också skapa någon form av känslomässigt tillstånd i form av att man bara får doften och känslan av det sen kanske smakmässigt inte är det man drömmer om men hela, jag tror att julmat och många andra har väldigt många sådana saker som man kanske egentligen inte bryr sig om till vardags

Men när det är väl jul så skapar de någon form av inre välmående som man inte ska underskatta. Det som jag har lärt mig gilla med de där lådorna, framförallt Morot och Holrot, är...

Jag vill ha potatisgratäng. Perfekt, då gör vi det. Vi brukar faktiskt också göra det där för att ha gratäng och Jansson. Då kan man ju bara välja. Jag tycker det är ändå ganska stående faktiskt. Då kan man äta revinspel och gratäng. Bara. Där är nattviktning också. Kanonrätt att värma på.

Jansson är ju en stänkare Det är så jävligt Jag tycker det blir godare och godare Gudvarningen Extra mycket Det är alltid slut först Det är alltid så Men nu kan man ju äta Ja det är så gott Men jag tar Jansson på första talikan

Jag gillar att äta traditionellt på julafton. Absolut. Så är de i fyra med familjen. Nu har jag varannan årsliv. Så det blir lite olika. Men med barnen och alla de grejerna så gillar jag själva traditionen. Jag är nog en sån.

Det slog mig också lite grann i vår intervju kring nordisk mat och så vidare. Vi pratar väldigt lite om det. Vi har Nobelfesten som en enorm... Nu har Magnus på Färviken och René på Noma påverkat världens syn i vad nordisk mat är.

Men om man tittar tillbaka på det, vad vi har för traditioner, sen kanske de inte är uråldriga för de har ju kommit genom olika århundraden. Men, kollar man på våra fester så är de ju allt annat än sparsmakade och beiga. Kolla Nobelen, kolla julbordet. Färg. Mastodontbord. All in. Frist. Missommar.

kräftfesten. Allt är ju bara all in. Men vi marknadsför väldigt lite. Och jag tror att Sverige och framförallt Sverige där vi har väldigt starka sådana traditioner. Vi ska ha mycket att vinna på och vara ännu stoltare över de grejerna och lyfta det också i den färg och form och design och kolla liksom alla de här julborna. Vad fint det är. Pampigt. Det är ju liksom du vet såhär...

Något helt annat. Sen gillar jag det nordiska minimalistiska också. Vi får inte glömma det här andra som egentligen är det självklara vi har framför ögonen. Och som vi inte i många kanaler lyfter alls som nordiskt. För det är en jävligt lyxig... Man börjar se...

Hur mycket mat man vill i en vecka. Sen har vi ju midsommar, sen har vi kräftskor, men vi har ju allt det här. Jag menar också formmässigt, färgerna till jul. Vi bara matar ju på. Det är ju traditionellt. Och sen har vi blivit... Den nordiska bilden är en karg fjälltopp med en stuga på en sten och knappt någonting att äta. Mm.

Så är det ju inte riktigt. Jag håller med, jag tycker det är skitintressant. Jag uppskattar ju det andra också, det är inte det. Men det slog mig när man stod på Nobelfesten och man ser den här dukningen och det är ju såhär, du vet, så. Jag tänkte det på kanon direkt, för Nobelmiddagen kanske skulle ha varit med där alltså.

Det var kanske då tidigt 90-tal och sen kom erskotten. Kör du väl kristarna? Ja, jag kör väl. Men det är man vill lägga något fint grönt på. Varför har det blivit erskot? För den är tålig. Den tål mycket värme, den tål stryk. Den viker inte ihop sig direkt av värme utan den är ganska kraftig. Går att kasta på allt bara.

Det är ju så man har tänkt uppenbarligen. Men jag kan hålla med om, den har ju en väldigt grön karaktär som är ganska tydlig och som kan slå igenom i en lite finstämd rött så kan ju ärtskotten verkligen bli så här, man har ju själv varit i Bovin och till och med i några tävlingssammanhang kan man ju plocka ner de där lite olika variabla liksom så ligger de på någonting som är väldigt så stilistiskt bara för att det ska vara någon grej. Men ni har ju själva ragbunker flest, det ska inte vara ärtskott på. Nej. Det behöver vara något eller? Nej, där ska man ju bara ha en safe i att fan vad gott det här är. Ja.

Ingenting. Ta bort det bara. Det är bara att låta dem prata. Våga inte ha toppar med grönt. Det är 2026. Det är enkelt. Brun mat. 30 öre där. Det ligger mycket i den där grejen. Har du gjort en biff och sen styckat den bra från början stekt den fint och

Om du trangerat den bra och lägger ut den, då behöver du inte lägga något grönt på den. Sen kommer den se väldigt fin ut i sig själv. Verkligen. På den typen av restaurang. Det där handlar väldigt mycket om ängslighet och ett slarv redan från början. Där man döljer ett misstag man gjort tidigt i processen medan man lägger något i slutskedet. Verkligen.

Ja, det är sällan man använder det. Syfflesmeten brukar jag ha ibland. Ja, absolut. Jag tror att alla har ett sådant gammalt paket i skafferiet som är 25 år gammalt. För jag har också det nämligen. Ja, statismjölare i rulltårta för att få det lite fluffigare. Så kan det vara. Sen blir det lite lättare liksom.