Filip De Giorgio

Varmt välkomna till Succépodden, Sveriges största matpodd. Ingredienserna med Filip Dioro. Sitter här som vanligt med krögaren och den kreativa ledaren Jesper Kvarnufelt. God dag! Och vår egen superkock från Tjejuli, Micke Einarsson. Hur mår ni grabbar? Mycket bra. Micke, nyss hemkommer vi från New York. Ja, typ. Hur var det? Jättelagg. Jag läste inte nyss. Nej, men jag var ju där förra veckan. Jag landade i Sverige förra torsdagen.

nästan en bra tips för svensk att åka till New York riktar in dig på minus tvåsiffrigt minus uthärdar kylan men du slipper stå i kö för länge

Om jag ska testa någonting som jag kanske aldrig ätit. Låt oss säga att jag ska testa den här mackrillsförrätten. Så ibland, ni kanske inte vet det här, men ni tillåter mig att smaka och uttala mig innan er. Ja, jag har inte tänkt på det, men det stämmer. Ibland är ni lite så...

Jag tror att det kanske är undermeter. Vi väntar och ser så att Filip får smaka. För att annars kan det ju vara, om man aldrig har ätit någonting, att någon pressar till. Du måste smaka det här. Det här är så jäkla gott för att ABC. Eller visst kände du ABC när du smakade nu. Så hinner man själv inte tänka vad man precis har ätit. Och att gå på en egen lunch, eller som ni gör då, att avvakta lite när folk ska testa.

Man är intresserad av att vara i tugga. Men ni hör ju själva hur ofta. Om det kommer in mat på ett bord. Du måste smaka på den här. Den här chillen är så jävla god. Så vet man så här. Jag har ju inte ens hunnit. Men lite så. Ibland ser man ju. Det är skönt också när man har tagit en riktigt god tugga.

Och så ser man att den man äter mer- nu är den på väg att ta den tuggan. Så sitter man och väntar lite och tittar. Ja, bara smilar. Det här är bra. Då kan man landa i det tillsammans. Det är jävla härligt. Men den lunchen var då topp. Ja, men- om jag måste välja ut- någonting så- så var det väl kanske den. Vi måste, har jag märkt- och jag ska på något sätt försöka göra det- men våra DMs-

Vi får mycket DMs nu när andra människor bokar resor. Jag ska till New York. Vad hette de där restaurangerna nu? Vi måste snart... Vi har ju en hemsida. En liten lista kanske. Om ni har varit duktiga genom året och skrivit ner. Då skulle vi kunna ha ingredienserna.se slash resor eller resemål.

Så kan vi lägga in en liten lista. Jättebra. Då kan vi hänvisa, för idag var det någon som frågade om Jesper, vad vill du göra? Amsterdam? Han åt ju något, sa han. Fotspår kan vi kalla det. Jag var ju på ett par trevliga diners också. Men det var ju frukost där. Suho Diner och Golden Diner.

Sen hinner man ju som sagt tyvärr inte med så mycket som man skulle önska. Men då får man ju åka tillbaka. Det är det som är gudomligt. Just det är det du sa nu. Städerna står kvar. Allt som oftast. Och de utvecklas. Jag har ju dock varit i en stad i södra Kambodja. Senokvil heter den. Var där tidigt 2012. Mm.

Och sen visade det sig att fem år senare hade vi blivit uppköpt av i princip kinesiska staten. Gjort det till en kasinostad. Sen drog sig Kina ur och lämnade hela med en nybyggd... Så nu är det en ghost city. Så nu har jag sett på... Jag bara...

Inget finns kvar. Alltså inte en grej av det jag har sett när jag var där finns kvar. Det är ju riktigt sjukt. För där hade jag också några så här fan vilken god måltid här och du vet man fick äta kambodjansk mat första gången. Men New York löser kvar. Det behöver vi inte oroa oss. Bra idé där. Vi får skriva ner...

Där vi har varit. Stingredeserna, Fotspår. Jättebra. Så kan man ha en liten... Vi jobbar inte i graderingar och sånt. Nej, för fan. Det är en bra restaurang förmodligen. Ja, 100%.

Det är bättre än tuggaren. Ja, 100%. Jag hade ett sånt riktigt njutläge här för ett par veckor sedan. Det var ju när det snöade som absolut mest. Man kände sig lite insnöad. Jag hade storhandlat, så kylen var liksom full. Och när jag såg, jag såg också hur grannar kämpade ute med att skottas där. Du höll dig inne? Ja, jag höll mig inne, jag tittade ut. Sen tänker jag, det var ett tag sedan jag slipade mina knivar. Mm.

Så jag började redan där. Jag plockade fram överallt. Letade fram grönsakskniv, kniv i kniven, alla knivar. Det var ju tolv knivar kanske. Och sen började jag bara slipa kniv efter kniv. De blev ju sylvassa såklart på min Tormek T1. Och sen började läget där du kommer till njutet inför. Plocka fram alla grejer till en mustig glas. Ja, det är underbart.

Och sen hacka. När kniven går igenom högreven. Missnöjd är man inte. Nej det är man inte. Förutom att de blir sylvassa så finns det ju en usp tycker jag med Tormek T1. Och det är att man köper den till sig själv. Men den är ju egentligen inte bara till alla. Jag hade ju kunnat gå ut till grannarna. Sagt såhär, nu har ni varit jätteduktiga och skottat här ute. Jag kommer ut med min bil. Låt mig vässa era knivar.

Det hade varit en fin gest. För T1 är inte bara till sig själv. Man slipar sina föräldrars, grannars, kanske kompisarnas knivar. Det ger ett otroligt mervärde. Och med rabattkoden TORMEC10 ger dig som lyssnare 10% på valfri färg av Tormec. T1-koden är giltig till 8 februari. Så är det. Så in på shop.tormec.se nu. Vi säger stort tack till Tormec för att ni är med och gör den här podcasten möjlig.

Är det någon som har lagat något kul i veckan?

Jag måste göra det. Jag har kanske gjort det max två gånger i vuxen ålder. Eller från att jag flyttade hemifrån. Det är ju på tio år då.

Det måste man hemma kunna göra på en plåt bara på samma sätt. Ja, kanske två korvar. Två ringar. Ja, och du kan ju ha en mindre form såklart att göra så att det blir lite... Hur gott det är, alltså gratulerar Falkorv, mot hur svagt gratulerad det var i skolan

När de hade skivat upp. Så la de dem på en sån rad. Sen var det bara en brun kant. Som en liten halvmåne upp. Och sen kokt i sin ljus. Ner till. Det var sjukt konstigt. Det var så jävla konstigt. Man bara fick ta åtta bitar. Vi hade nog fritt blås. Det tror jag de aldrig. Nej men på någon rätt. Nej det hade inte vi. Vi hade alltid. När det var bra grejer.