Fredrik Strage

Han är också... Ja, eller Bruce Dickinson i Iron Maiden. Det är också relativt lätt att få hit stora... Så artister, men inte PR. Ja, men det som är nästan omöjligt är ju jättestora kvinnliga mainstreamartister. Som...

Tates McRae till exempel. Det har jag inte ens frågat faktiskt, för jag vet att det går inte. Kanske är det det, jag har ingen aning. Det känns bara helt hopplöst. Ja men jag förstår, de är nästan helt oöppnåd. Robin var med nu senaste avsnittet. Det var ju svinfett. Jag är ju jätte-Robinist. Senaste albumet, det tycker jag är superbra. Har du lyssnat på Really Real, första spåret? Ja, det har jag gjort.

Jag vet, jag vet. Det är så synt. Men du erkände också på den här British Nights att du tyckte att Style hade någonting. Den har jag lyssnat svinvikt på. Verkligen. Jag har även lyssnat på lite Taylor Swift-kopior. Holly Humberstone. Brittisk sångerska. Hon har gjort en skiva. Det låter ju inte exakt som Taylor Swift, men man hör ju vad det är hon...

försöker uppnå. Och sen var Taylor Swift-koncernen mäktig faktiskt. Ja, verkligen. Sen tror jag också generellt att hon är, jag kanske tycker att hon är lite tråkig och normal, men när världens alla ledare har spårat fullständigt, när politiker är fullständigt galna, vilket vi kommer att prata om i det här poddavsnittet tror jag, då behövs det en superstjärna som är genuint vettig person.

Man behöver kanske inte Lady Gaga som spelar vampyr som käkar upp barn i American Horror Story. Vi behöver normalitet för det blir nästan något exotiskt över det.

Du har ju samlingsutgången som innehåller Rage. Den här är tryckt 1986. Då var jag som mest intensiv. 1986-87 så läste jag Stephen King hela tiden. Rubbet. Jag läste allt. Men jag upptäckte honom 1983. Mm.

Cuyo var min första Stephen King-roman. Jag var väldigt intresserad av rabies av någon anledning. Jag är så rädd för rabies. Det gick en tv-serie som heter Dödens käftar. Det var i och för sig 1985 som den gick. Så det är möjligt att jag läste Cuyo 1984 faktiskt. Den kom väl 1983.

För då hade vi sett dödens tjaftar i den här tv-serien då. Folk smittades och låg och tuggade fradga i sängar och sen dog. Men Cuyo var...

Intressant att han valde en Sankt Bernads hund som hund också, för de är ju ganska stora och gosiga. Knattarna brukar väl ha en Sankt Bernad ibland? Just det. Var det en Karo? Nej, jag minns inte. Men en annan detalj i Cuyo som jag minns att jag hängde upp mig på lite var att det finns en bifigur i handlingen som trakasserar

kvinnan, huvudpersonen men den här killen som trakasserar henne bryter sig in i hennes hus och går fram till hennes säng och så står det i boken att han drog ner byxorna och tog fram sin penis som alltid var hård och sen så slöt han handen om penisen och drog förhuden fram och tillbaka och sen kom det säd över hela sängen och sen gick han därifrån

Jag läste det här och tänkte, sad? Hur kunde det komma sad ur hans snopp? Jag begrepp inte det där alls. Jag kan ha frågat mina föräldrar och de bytte samtalsämne med en gång. Då förstod jag att Stephen King är verkligen kontroversiell. 1984 kom Djurkyrkogården.

Och den köpte jag när han kom ut. Och min pappa började läsa den. Och blev alltså provocerad. Han tyckte bara att det var vidrigt och äckligt. Och så sa han till mig Fredrik, jag tror inte att den här Stephen King känner någon person som har avlidit. För då skulle han inte skriva en sån här bok. Om man har gått igenom den sorgen då skulle man aldrig kunna skriva en sån här bok. Men det är ju det boken handlar om. Det är en bok om att vägra acceptera döden. Att vägra...

Ta in att personen är borta Att istället gräva ner Den döda personen På en gammal indiankyrkogård Så att den kommer tillbaka Och det ännu sjukare är att min pappa Älskade den här gamla novellen Apanden, jag minns inte vem som har skrivit den Just det

Hur kan du ändå göra det här? Och sen så tror jag det var när jag fick typ hund eller någonting. Du vet när man börjar ta hand om ett annat liv och sen när jag fick barn så blev det ännu värre. Så nu är jag liksom, jag förstår dem till 110% nu. Jag tycker den känns väldigt tydlig i vad den vill berätta och vilket budskap den har. Familjen heter Creed som kred, alltså tro. Och de har väl förlorat sin tro på

På det goda, på nåt vis. Men jag tycker det är så... Och sen de där bigrejer som... Victor Pascoe med sitt utstickande nyckelben. Studenten som dyker upp och har varit med om en bilolycka och sen återvänder. Eller då Zelda. Frun syster. Och de scenerna i filmen är faktiskt det otäckligaste av alltihop. Som ligger där med sin ryggradsjukdom och...

Men det viktiga är också vad som händer. Jag kan inte påstå att jag minns speciellt många rollfigurer eller personer i Stephen King-berättelser. Han är ingen mästare på att snickra fram personligheter. Nej, inte såhär hjältar i någon situation, men skurkar tycker jag han har. Jo, absolut. Det är sant. Men det håller jag verkligen med om. De är ganska blanka.

På så vis påminner han om Kyl Wern som också skrev fantastiska berättelser om en världsomseglning under havet eller jorden runt båt i dagar. Men vem minns? Man kanske minns kapten Nemo.

skriven som ett blodigt äktenskap som handlar om en man som vill mörda sin fru och han väntar på att hon ska komma hem och så ringer det på dörren och han springer fram med yxan men av någon anledning så har han fått...

Jag vet inte om han har öppnat en läsk och fått läsk i ögonen så han ser inte riktigt. Så han bara vevar vilt i myxan och slår i huggrejäl en flickscout som ska sälja kakor. Det kan ni se det där. Det finns verkligen inga flickscouter som säljer kakor i Sverige. Jag skrev en som heter Köttfarsmonstret som handlar om min skola. Det var ett monster byggt av köttfars som hoppade upp

i matsalen och åt upp elever. Lite som The Raft, den novellen om den här oljefläckan. Ja, jag gillar verkligen den. Mina klasskamrater, framförallt de som jag tyckte illa om, sögs ner i den här köttfarsen och blev köttfars de också. Som The Blob, den idén. Så jag höll på med det där. Jag skickade blodigt äktenskap till