Fredrik Strage

Bertil Thorikull som var chefredaktör på Åskota Korrespondenten som fick den här horribla... Han valde väl mellan att kontakta BUP eller göra en orosanmälan. Men då hörde faktiskt Åskota Korrespondentens ung redaktion av sig. Och sen några år senare fick jag börja skriva för dem. Men...

Jag älskade Stephen King. Och sen kom It. Jag var på konformationsläger när den precis hade släppts. Så jag hade den första inbundna utgåvan. Omslaget är ett hus med ett clownansikte på. Pennywise ungefär, men det är på ett hus. Och den läste jag på konformationslägret. Från parm till parm.

Och det var fortfarande en av mitt livsstora läsupplevelser, verkligen. Jag slukade allt av Stephen King. Fram till och med...

Det började mattas av lite kring Lida som jag gillade. Den sista som jag egentligen läste var The Dark Half. Och då bodde jag i Frankrike. Det var hösten 90 och den läste jag. Och sen gick jag in i någon sorts gymnasial intellektuell fas. Jag skulle läsa riktig litteratur.

Jag skulle läsa Hemingway och jag läste Dostoyevsky och jag läste klassiker. Stephen King var något som jag tyckte hörde till tonåren. Lite som att jag hade läst serietidningar tidigare. Och sen släppte jag King. Jag läste honom inte på många, många, många år. Mm.

Inte förrän jag blev kompis med Henrik Delacour och han blev helt chockad när jag nämnde att jag inte hade läst Det Mörka Tornet. Jag hade läst den första. Och tyckte att det här var en tunn liten historia. Och sen slukade jag hela serien.

Och jag gillar alltihop. Jag gillar hur han skrev in sig själv i berättelsen mot slutet också. Jag tyckte den var fantastisk. Och nu har jag då, framförallt sen du listade dina favorit- Stephen King-böcker, då inser jag liksom, herregud vad jag har missat. Jag har inte ens läst hans bok om tidsresor och Kennedy-mordet. Som tydligen är hans bästa. Ja, verkligen. Vad heter den? 1963? Den måste du läsa. Den är så jävla bra. Det är den jag tänker börja läsa härnäst.

Ja men kul, fan vad roligt Jag tänkte läsa om den ganska snart Jag har några sådana som man bara Vill komma tillbaka till Som trygghetsgrejer Jag gick på en Stephen King Maskerad När Henrik Delacour fyllde år Jag överraskade honom med King Maskerad Och jag gick som den förskräckliga apan Novellsamlingen Jag hittade en apdräkt På Buttricks tror jag

Och sen tog jag två grytlock istället för symboler. Och jag sminkade mig själv. Jag kollade på apornas planetfilmer och lyckades göra en ap-make utan lösnäsa. Och sen satt jag in kontaktlinser. Och jag hade även ap-huva på huvudet med två ap-öron. Och jag skulle gå på Bodyfest, syntfestivalen samma kväll. Jag var såhär, hej Fredrik Strager plus en. Och de är såhär, okej du måste faktiskt visa lägg.

Ingen känner igen mig. Det kom massor av Carries i blodiga klänningar förstås. Jag tror Henrik var präst. De gav honom en prästkåpa. Det var många Carries. Det var någon Pennywise. Vår nya gemensamma vän Helena Dahlgren har gjort en väldigt bra Annie Wilkes från Lida. Jag får be henne visa en bild.

Den tillhör den kategorin filmer som inte har åldrats ett dugg. Till och med om jag ser om Exorcisten nu så tycker jag att den har kanske tappat lite i intensitet. Chockvärdet kanske inte är riktigt...

Jag tittade på det sjätte sinnet med min dotter och tänkte att det här är otäckt. Hon tyckte inte att det var något läskigt alls. Hon tyckte att det var tråkigt. Jag fick en yngre vän som är född 1995 att titta på Alla helgons blodiga natt. Första Halloween av John Carpenter. Han sa att det enda som är otäckt här är soundtracket.

Det skräcker ju en farskvara. Det bygger ju på spänningar och tabun och vad som är otäckt i en viss tid. Och sen när de här spänningarna förändras och andra saker blir tabubelagda så

Tycker man andra saker är otäcka. Lite som humor också. Jag tror humor och skräcken och färskvaror. Så tittar jag på Nosferatu nu från 1923 eller när den är ifrån. Den har ju en otäck stämning. Mm.

Och den är så kall. Den är filmad på ett ganska strilt, enkelt och kallt vis. Och David Cronenberg som har regisserat den hade ju gjort, eller etablerat sig själv som en typ av body horror regissör med Scanners, Rabid,

Flugan va? Ja, flugan kom senare. Den kom först 1986. Men han var känd för extremt blodiga filmer. Och hade just gjort Videodrome. Som också är en helt utflippad... Är det här hans mest normala film? Jo, men det var ju en chock när den kom. Folk kunde inte tänka att, vänta, är det här David Cronenberg? Har han sålt ut? Men han återkom ju till den typen av berättande senare också. När han gjorde Crash till exempel. Baserat på J.J. Ballard-roman om folk som tänder på bilolyckor.

Den utspelar sig på flygplatsmiljöer, på motorleder nära flygplatser, väldigt sterila kalla miljöer där också. Jag älskar den här vintriga viben i Dödson.

kylan. Man fryser när man tittar på den. Och även att han är med om en olycka när han spelar hockey i början. Då får han en liten hjärnskada som sedan leder till att han kan förutse framtiden efter bilolyckan efter att ha legat i koma. Och det är också en fruktansvärt gripande scen där han...

Han är privatlärare åt en liten pojke och kan inse att den här lilla pojken vars pappa tvingar honom att spela hockey han kommer att spela en hockeymatch och då kommer massa barn att drunkna för att isen kommer att brista. The ice is going to break skriker Christopher Walken och slår med sin käpp som han måste ha för att gå. Han slår sönder en kruka tror jag och blir utkastad. Det är också något med Christopher Walken hur han

Han ser ju alltid lite utomjordisk ut. Han har något udda över sitt utseende och det är så perfekt i den här filmen. Men den är så lugnt berättad. Det är märkligt att jag uppskattade det när jag var så liten.