Jesper Kvarnofält

Det är ju deras affärsidé. Så det får jag hänga kvar. Ja, det får jag hänga kvar. Absolut. Fine dining i industrilokaler. Ni vet exakt vad jag menar. Det får jag hänga kvar. Det är också en affärsidé.

Kul för dem. De kommer kanske inte få oss som gäster. Ni vet ju också att det finns sådana som skapar en sån känsla. Fast det inte ens var en industri från början. Och det är ju något annat. Att köpa en ny lampa och sandpappra den och få den att se gammal ut. Det är något jag avskyr. Den platen går inte att få naturligt. Och det är många restauranger som har gjort det. Så jag tänkte inte säga det här. Men det klarar jag inte. Låt det vara nytt och så slits det med åren.

Sharing food som inte riktigt går att dela. Tack och hej. Ni vet ju också vad jag menar med det. Det är ju fel från början. Tack och hej. QR-kodsmenyer. Tack och hej. Har det sig plats ändå på något ställe? Det är bara förenkling.

Då släpper man typ ansvaret för att få en befäljare. Det är så fånigt som när man ska lämna namnet på vissa café slash restauranger när man har beställt en macka en kaffe. När man är helt ensam. Micke? Jo, jo. Jag pratade ju med George på Amida där han frågade mig vad jag tyckte om de där puckarna. Jag tycker att att ha en skylt med sitt nummer på bordet är jävligt mycket trevligare. Det känns lite mer legit också. Än att liksom ha det där vibrerandet stör momentet. Går ju på lite råvarukänslor. Triffer på allt.

Menyer som byts varje dag? Det får jag hänga kvar. Men jag ser ingen anledning för det längre. Nej, det får jag hänga kvar. Gäster som fotograferar varje rätt? Den är jobbig. Jag upptäcker att jag fotar mindre och mindre faktiskt. Det är ju bra för minnet. Det får jag hänga kvar. Ändra rätter på grund av preferenser?

För de som äter det regelbundet. Jag kan ju nämna att hon visat. Folk vet inte ens vad det är.

Känner du dig mycket när du sätter upp grejer att du kan veta att det här kommer bli en social media hit? Nej, jag lagar väl kanske tyvärr inte riktigt den maten. Grisfot är ju ganska smalt. Men kan ni prata om det i köket då? Den här rätten är nog för ful. Vi pratar ju ofta om att vi vet att det här kommer bli signatur. Alltså att det kommer slå.

Jag älskar ju det där. Det där är ju mitt liv och det där vill jag leva. Fy fan vad härligt. Det är ju så jävla härligt. Och man kan laga middag till sin era parter hemma också. Man behöver inte gå ut. Man kan bara hitta på något. Det är jättebra. Har man ändå tagit halvdagen så kan man ses hemma. Det behöver inte vara 15 rätter avsnackningsmidag. Det finns många bra sådana krogar också runt om i Sverige. Men

Det där tror jag är skitviktigt. Inte tappa bort sig själv. Och det är ju en jävligt bra tips till dig där. Ja, för rent jobbmässigt är ju också att ta en halv dag en fredag. Ja, men fan vad jobbigt. Tjäna på det också. Lyckliga anställda. Lägg ägg. Det där är skitbra.

Jag smällde ju två kistorras. Jag köpte med alla möjliga korvar. Och pilsner har vi ibland. Men det är ju när vi ska ut i skogen. Men alltid det fryser. Det tänkte jag. För jag köpte ju massa. Alla de här billiga, goda korvarna. Bostongurka, räksallad. Oj, oj, oj. Mycket senap.

Åländsk senap. Men det kommer bli mycket... Det var så jävla gott. På helgerna, varför äter man inte bara korv med bröd hemma? Jag letade efter den här pepparketchupen på Åland när jag var där. Den gjorde ju succé hemma. Jag behöver den åländska senapen också. Jag var ju där. Jag stod vid hyllan. Jag glömde nästan. Hitta en anledning. Åka över.