Johanna

Men du fick ju din drömprins till slut Ja Det är faktiskt orättvist Du får låna lite om du vill Jag tror jag och han har roligare än vad ni har Ja Nej det tror jag inte Vi delar Vi har ju samma humor Ja Det har vi ju Förlåt Vad sa du Vad sa du

Vad fan sa du felakt? Inget. Jag måste sluta ta den här kameran. Ja. Alltså jag tar den hela tiden. Jag kollar in på ett jävla sätt. Tycker du... Ja. 10. Jag går på en annan grej som jag har ljugit om i båda. Vad? En gång sa jag att jag beställde hem en Batplug och gick med den på Ica.

Absolut inte Och när det kom fram med typ ett sådär Moget par som var i 35-årsåldern Och sa såhär, på Ica Och var så, vi lyssnade på podden Och vi har ju hört att vi gick runt De pratar inte så, men vi har hört att vi gick runt med Backplugger och skärtan, har du det nu eller? Och jag var så, nej Det var innan jag förstod att folk tog till sig det man sa

Men grejerna är ju så här, nu har vi ändå lyssnat på lite. Alltså grejer. Det känns inte så farligt ändå. Alltså, det var inte lika illa. Det enda som känns det är, fan vad det känns som att vi var yngre. Exakt. Alltså att vi var omogna bara. Yngre, oerfarna. Och det får man ju tänka på alla de här yngre som idag håller på med sociala medier och grejer. Att så här, om några år hörni då kommer ni titta tillbaka

Inte skämmas, men att bara känna vad höll jag på med? Och vad har jag sagt? Och varför gjorde jag så?

Exakt så Alltså som fan Som vi sa för några veckor sedan Det är bara positivt Att bli äldre Rent Månsmässigt såklart Men liksom i såna här grejer Men får jag säga Alltså att innehållsmässigt Så är vi bättre idag Än det här Att folk klagar på att vi har blivit sämre Innehållsmässigt eller tråkigare

Det här är ju fruktansvärt dåligt Det här är ju ett innehåll som är Katastrof Vi sitter och säger så Bajskiss Bajskiss med sås Nej men alltså så Sen beställde vi en dryck och det var jättekul Och vi var ute hela kvällen Det är inga detaljer Ingenting som händer, ingen punch på någonting Ingen slutkläm Vi gick här, sen var vi på cirkus Personalen tog min dryck Han bara ja

Nu är vi ju klockrena Ja, verkligen Vi är ju jätteroliga nu Ja

Sluta klaga Jag får lite mer självförtroende När folk har varit så När jag har blivit tråkigare Så lyssnar jag på det Och jag tror att folk när de lyssnar på det här Hör bara nej Fan vad roliga de var Men också hur kunde de bli roligare Verkligen We're pushing the envelope We're trailblazers På ett jävla sätt

Tack för att ni lyssnade på veckans extra avsnitt Tack snälla för att ni lyssnade på Ursäkta att vi finns Vi ses nästa vecka Puss och kram, hejdå

Du har lyssnat på ett avsnitt från Podmi. För att få tillgång till fler avsnitt av den här podden och Podmis alla premiumpoddar helt utan reklam. Prova premium. Kostnadsfritt i 14 dagar. Och du vet väl att du som är student kan lyssna för endast 49 kronor i månaden. Perfekt för plugg och tentapauserna. Gå till podmi.com-student och hitta din nya favoritpodd redan idag.

Draußen eilt die Welt, doch bei Johanna und ihrem alten Kater Moritz herrscht wohlige Ruhe.

Zwischen dampfendem Tee, weichen Kissen und dem leisen Rieseln des Schnees

entdeckt Johanna, dass der Rückzug kein Mangel ist, sondern eine Heimkehr zu sich selbst.

Eine Geschichte wie eine warme Wolldecke, sanft, tröstlich und wunderbar entschleunigend.

Der Regen trommelte mit sanften und rhythmischen Fingern gegen die hohe Scheibe des Wohnzimmerfensters.

Es war ein gleichmäßiges Geräusch, das die Welt draußen in einen dunstigen Schleier aus Grau und Silber hüllte, während es drinnen nur die Behaglichkeit verstärkte.

Johanna stand vor dem Glas und legte ihre Handfläche flach dagegen.

Die Kühle des Novembers drang durch das Material, aber sie fröstelte nicht.

In ihrem Rücken summte die Heizung leise vor sich hin und der Duft von frisch aufgebrühtem Salbei-Tee hing schwer und beruhigend in der Luft.