Jonas Strandberg

Ja, verkligen. Men det är så kul att King återanvänder vissa grepp och konstellationer i dynamiken i en liten stad, att det är ett min i USA och den kristna fundamentalisten och huvudpersonen med sunt förnuft, sådana typer av personligheter. Men där känns det så nytt och fräscht på något sätt när det sätts i det sammanhanget.

Jag älskar verkligen den filmen. Jag tycker att den är helt otrolig. Det finns en svartvit version också som jag får känna som en monsterfilm från 60-talet. En svartvit version av The Mist? Ja, den måste du säga. Jag tror att han gav ut en Frank Darabont på en DVD-utgåva. Men den finns nog i stream också. Det är märkligt när filmer som först var färg dyker upp i svartvit. Även Mad Max Fury Road finns i en svartvit version.

Som jag inte heller har sett faktiskt Och det borde jag titta på för det är en av mina absoluta favoritfilmer Ja men vissa tycker jag ändå Det funkar väldigt bra med så Typ som Logan tror jag också kom i svartviten Med Wolverine-filmen Den är lite såhär western Inravning så den passar rätt bra

Men Gud vad Vilket spretigt härligt avsnitt det blev Fantastiskt roligt Vilken är din Mest underskattade Kingberättelse Du kan ta en film eller en bok

Ja, den är riktigt hård. Den är stenhård. Den skulle nog passa skitbra som film, känns det som. Som en väldigt dyster version av Castaway med Tom Hanks. Det är inte ens en Wilson att få vara med. Jag älskar den här Hur man slutar röka, en annan novell. Ja, den gillar jag jättemycket också.

Jag älskar det här omslaget. Det är en svartvit bild på en småflinande Stephen King. Det är något med bilder på män med glasögon från den här perioden. När det glimtar sådär mycket. Han ser yngre ut nu. När han är 80. Men vilka...

The Long Walk tycker jag är helt otrolig förstås. Jag har inte sett filmen än. Jag väntade i evigheten på att den skulle filmas. Den är precis som man tror att den ska vara. Gillar du boken så kommer du nog att gilla den tror jag. Den var Philip Zimmermanns son i huvudrollen. Han är jätteduktig. Men...

svårt att välja. Ja, det är jättesvårt. Jag tycker det är så mycket humörstyrt också, verkligen, att man ibland vill man bara ha en rå skräckis, liksom. Och ibland vill man ha något så här standby-me-sniftigt. Ganska ofta för mig. Standby-me-mode, faktiskt. Standby-me är ju fantastiskt.

Just det, det är sant. Jo, jag kom på. Jag sa ju att Henrik Delacour-avsnittet var det mest kontroversiella. Jag kom på att jag gjorde detta också med Mikael Yvesand, författaren, bakom Heng City. Där vi skulle prata om, för hans Heng City har lite jämförts med Stand By Me och sådär.

Då skulle vi ha ett scensamtal som vi spelade in som podd och det visade sig att han inte alls tyckte om den och tyckte att han kan få tala för sig själv i det avsnittet men det blev en vattendelare faktiskt bland fansen.

Men bland fansen, vilka böcker är mest populära? Bland hardcore-fansen, vilka är deep cuts man ska gilla? Det känns som att folk som har växt upp med honom... De böckerna man gillar kanske när man var 19, tror jag. Folk brukar gilla ganska mycket.

Oavsett om man började läsa Stephen King när han var helt debuterad. Jag började inte läsa honom på riktigt förrän jag var typ 20 någonting i samband med ett break-up och kastade min i honom väldigt mycket då.

Så jag tänker att det är de som gjorde avtryck när man var i den där perfekta åldern du vet. Det är samma som med musik ibland. Bortsett från dig då som aktivt lyssnar på väldigt mycket nya grejer också. Men att musik och kultur gör avtryck. Men jag tror att it brukar väl oftast sägas vara en sån och the stand, pestens tid.

Såklart. Men jag försöker alltid när jag har lyssnat på ett band jag gillar, om ni fattar det, eller en filmskapare, då försöker jag gå in med inställningen att den nya grejen kan vara den bästa någonsin. Alltså jag vill verkligen... Det är en väldigt hälsosam attityd tror jag.

Jag hörde någon säga att Green Day-sångaren Billy Joe Armstrong han lyste på gamla klassiska rockband och han säger att Rolling Stones släppte nytt album. Det kanske inte kommer att vara det bästa men jag kommer att lyssna efter hitsen. Jag kommer att leta efter guldklimparna. Om man tittar på klassisk litteratur eller klassisk konst så de flesta stora verk

De mest kreativa faserna När en Skapande person är Mellan sig 30 och 35 Just det, det känns ju rimligt Jag tycker inte så mycket om Kanske såhär eldfödd till exempel Men sen skrev han en bok 2019 som hette Institutet Som är typ, alltså inte exakt Men det är en liten cover på eldfödd En ny, modernare version Och då är det något såhär statligt institut Som drogar personer för att de ska få superkraft Ja typ

Och kidnappa dem till ett hemligt institut och forska på dem och sådär. Och den tycker jag är helt överlägsen välfärd. Jag tycker det är samma grundbits och sådär. Men den är så jävla bra. Och så tycker jag generellt när han gör en cover på sig själv att den nya versionen oftast är som att han har skruvat ner aggressionen lite och kanske hittat empatin på alla plan. Även för skurkarna typ.

Det blir en annan typ av berättelser. Det är kanske lite mer energi i de tidigare grejerna. Men de andra är ofta mer välskurna tycker jag. Jag tyckte Dr. Sleep var bra. Både boken och filmen. Så himla bra. Som jävla våghalsprojekt. Det här mordet på en lilla pojke i filmversionen är bland det läskigaste jag har sett.

Fy fan vad man mår piss Jag har sett den filmen tre gånger Varje gång den scenen går Det är som att man bara Jag faller typ inte i det här Tycker du den är värdig? Men att våga göra en uppföljare på The Shining Det är ju sinnessjukt Verkligen Jag fattar inte hur han vågade göra det Men jag tycker också att den är otroligt lyckad Vad tycker du om Kubricks The Shining?

Klassiska kritiken är väl att Jack Nicholson verkar helt tokig redan från början. Att det inte sker någon större karaktärsutveckling. Men jag tycker inte det gör någonting. Nej, och sen så också i boken så en av de första scenerna som jag minns är att vi får reda på att Jack Torrance har i ett raseriutbrott på fyllan har han brutit armen på sin lilla tvååriga son typ.