Jonas Strandberg

Ja, nej men absolut. Men det jag tycker om med den här boken väldigt mycket är just planerandet inför angreppet. Jag gillar det där som jag förstår att du känner att det känns lite stillasittande.

Men jag uppskattar att man blir mer och mer på helspänn. Vad är det för gäng som kommer att angripa Kala? Vilka är de? Varför har man inte lyckats besegra dem tidigare? Och de lägger upp en strategi. När de till slut bestämmer sig för att slå tillbaka- då börjar det gå rykten om-

om förra gången som vargarna angrep Kalla att då kanske någon invånare lyckades besegra en av de här varelserna. Och då kanske man har nyckeln till någon sorts motstånd i den historien.

Det är snyggt och samtidigt så det som gör att jag inte tycker att den här känns så långsam eller stillastående är en annan tickande bomb som planteras ganska tidigt också och det är i form av Susanna som...

Jag blir tyvärr mer och mer gravid efter sitt möte med den här demonen för några böcker sedan. Och det som växer i henne, för det verkar inte vara en klassisk graviditet utan det här i magen får mer och mer en egen personlighet som börjar styra Susanna.

Och den förvandlingen Inom Gruppen tycker jag jättemycket om Jag tycker det är jättespännande För hon är ju Kanske den mest komplexa Karaktären i gänget tycker jag Nog Hon är ju en stor tillgång När hon funkar Men när hon inte funkar Inom situationstecken så Är hon ju kanske det största hotet mot dem Ja

Det måste också finnas inre utmaningar. Annars blir det kanske lite platt att det hela tiden är vi mot världen. Just det. Gud vad intressant. Jag fastnar lite för den tanken. Jättespännande. Jag gillar gruppdynamiken väldigt mycket just nu. Det känns som att vi känner dem nu verkligen. Till och med Susanna som hela tiden ändrar personligt och lägger till flera till...

Men så här, till slut så kommer vargarna till Kalla och angriper staden. Den uppmärksamma lyssnaren kanske kommer ihåg den där roboten Andy som jag nämnde tidigt i summeringen. Det visar sig att han är lite av en hal-typ.

Råttig jävel. Ja, verkligen. Han har ju jobbat för vargarna hela tiden och infiltrerat Kala. Vargarna visar sig också inte vara människor, inte heller vargar utan robotar.

Är du ingen fan? Nej, men det är kul. Det är inte vårt första möte med någon typ av teknologiska eller liksom ond teknologi i King eller robotar i Dark Tower. Jag tycker inte det. Det gör ingenting att det är de som är hotade. Jag tycker det är lite skumt bara. Men... Ja, alltså...

Jag hade gillat om det var vampyrer. Det hade känts som att Callen, hans cirkel hade fått knytas och mötas på något sätt. Jag håller med. Det hade varit riktigt fett faktiskt. Det hade kunnat vara lite vad som helst. Det är lite skumt att det är robotar. Det stör inte allt för mycket. Men de lyckas besegra dem i alla fall. Och med nästan inga förluster.

några enstaka liksom men de står på sig bra och vinner den här vinner den här striden men segern Sötma är inte så långvarig för Susanna har vid det här laget helt tagits över av den här växande nya personligheten Mia och flyr med hjälp av den här magiska kulan då som kallar han

kallan hade fått av Mannen i svart. Hon flyr med den till New York och hennes vänner försöker knäcka upp henne men för sent. Bara en liten detalj där och i den här grottan då som hon använde som en portal för att kunna resa till New York

Där har också Roland och gänget, de har liksom gömt Calvin Tower, den här bokhandlaren, alla hans böcker där. För att skydda dem vid ett eventuellt nytt angrepp från den här gangsterligan. Och då börjar fader Callan bläddra lite i den här enorma boksamlingen. Och då hittar han en bok som heter Salem Slott, skriven av Stephen King. Hahaha.

Det känns som att han färgar så mycket King av vad han är lite nyfiken och taggad på just nu. För det finns lite referenser till Harry Potter-böckerna här. Och den här The Golden Snitch, den här gyllene kvicken från Quidditch-spelen. Ja, men de hade väl typ... Varje av dem använder väl typ kvickar som vapen fast de är typ exploderande liksom.

Ja, men precis. Och även ljussablar tror jag förekommer en del. Och den här artiga, lite hala roboten ekar ju C-3PO förstås. Så det är ju en del, det känns som att Harry Potter tyckte han om när han skrev det här.

Och det var ju precis när prequel-filmerna i Star Wars kom ut också, va? Typ när den här tredje kom ut, tror jag. Den andra tredje. Mixat lite med Kurosawa och Leone. Så det är en kul blandning. Det är inte bara en smak, det är en stuvning, den här boken.

Ja, och det visar sig att vi faktiskt begärs till styrning även här i den här världen. Och kan uppskatta det. Verkligen. Jag gillar hur den lämnar oss på en plats som gör att det känns angeläget att fortsätta. Den slutar superbra tyckte jag. Verkligen att Susanna har försvunnit. Något växer i henne. De vet inte var hon har tagit vägen och de behöver få tag i henne. Det är verkligen cliffhanger.

Alltså det är ju lite så Supertydligt Nu är vi färdiga här Och nu har vi detta problemet Att hugga tag i Som en väcka Jag älskar det Och det känns som att han hade också Han hade nog en plan för de här sista När han satte sig 5, 6, 7 De har jag lite koll på Det är tydligt Det känns som att de tydligare är Nästan en bok, de tre

Mina intryck av den här var generellt nu när jag kom tillbaka till den att den håller bra, den står sig fortfarande som min favorit i serien fram till den här punkten sen så kan vi revidera det lite senare kanske men jag gillar verkligen västensättningen, gillar att Callahan får ett avslut eller en fortsättning.