Lina

Visst är det lustigt att man är så inkörd på det? Så att man måste ta det där lilla klivet utanför huvudfåra. Bara för att få syn på en massa annat. Jag var så glad inför arbetet med det här avsnittet när jag började vara lite extra uppmärksam på andra sätt att leva och bo på. Vi kommer att prata om idag...

Precis, och det man kan säga om det är ju att även om man är inom normen på massa olika sätt så tror jag att man har kört fast i lite gamla hjulspår. Fattar du vad jag menar? Absolut. Som en normis så finns det faktiskt också ganska många spännande spår som man skulle kunna utforska. Är inte det, Björn, en av de fanor vi håller högst med den här podden?

Hur bor du nu? Trivs du? Har du det bra i din bostadssituation? Ja, jag har det jättebra i min bostadssituation. Det som är så himla skönt och bra är att jag och min exfru vi bor typ såhär 150 meter från varandra i samma förening.

Ja, nästan vinkaläge. Ja, literally vinkaläge faktiskt. Ja, kanon. Ja, hon skulle kunna sticka ut huvudet genom ett fönster och jag genom mitt och skulle kunna vinka till varandra. Och det är bara väldigt, väldigt praktiskt med barn då som vi har varannan vecka som kan springa emellan. Ja, just det, just det. Enkelt sett. Ja, men jättenöjd. Du då? Ja, nu bor jag i en etta, korttidskontrakt. Måste flytta ut med ett par månader. Det känns inte som en etta.

Ska vi börja med att prata om hur familjer ser ut idag? Hur ser familjer ut idag? För vi har ju redan snullat vid det här med norm och sådär. Och det händer en del. Om man ska tala om någon slags generell trend och hur det ser ut i stort. Svenska hushåll domineras idag av enpersonshåll och par utan barn.

Medan den genomsnittliga hushållsstorleken har krympt något. Och traditionella barnfamiljer utgör en mindre andel än förr. Fortfarande en stor andel. Men något mindre. Utvecklingen de senaste decennierna går mot fler som bor ensamma. Fler separerade föräldrar och en större variation av familjeformer. Du kan få lite jättefärsk statistik då. Ja.

Knappt 5 miljoner hushåll i Sverige med en genomsnittlig storlek på drygt två personer. Och fördelningen av hushållstyper förra året ser ut ungefär så här. Ensamstående utan barn ungefär 4 av 10. Sammanboende utan barn ungefär 3 av 10.

Sammanboende med barn, ungefär två av tio. Hushåll alltså. Och ensamstående med barn, ungefär en av tio. Det är my people nu. Ja, just det. Och vi ligger väldigt högt i Europatopp när det gäller andel ensamhushåll. Men det kan vara skönt att ta den här chansen för dig och mig att bestrida den här bilden av...

Att det är ett bekymmer? Att det är ett bekymmer för svenskarna som är ensamma. Om man tittar på sådana mätningar så är svenskarna generellt mycket nöjda med närrelationer och har starka sociala nätverk.

Trångboddhet, om vi kan säga något generellt om det då. Vanligare bland unga vuxna. Det har man ju ibland det här med att det är svårt för folk att bara komma igång. Och det har du säkert också hört i nyheterna. Trångboddhet bland utrikesfödda. Och även i utsatta områden och så. Det är återkommande grejer som brukar komma upp när man diskuterar en av riskfaktorerna för gängbrottslighet och sådana saker. Just det.

Man har inget eget space och då blir det att man dräller ute på torget i den här problemförorten. Så blir man uppfångad av folk som vill tjäna pengar på en sårbarhet. Exakt så. Kanske något kort om ägarformer. Nästan 40% av alla hushåll bor i egen villa, så kallat småhus. Och 23% bor i bostadsrätt vilket gör att drygt 6 av 10 av hushållen äger sitt boende.

flexibelt boende, ska man säga någonting om. Kanske också att vi har en sån generell trend. Pandemin innebar en stor förändring. Folk började jobba hemifrån. Och det var ju ganska många som också passade på att flytta från dyr storstad till mindre dyr samhälle. Alltså fan, var det röck i Gröna Vågen-baguetten? Ja, du var ju inte alls långt ifrån att...

Stanna kvar i Östanvik, Furedal, Dalarna. Exakt. Jag är gladare med att jag inte gjorde det. Sen såg jag senast idag en rubrik i någon av de stora morgontidningarna om att arbetsgivare har nu börjat kräva fysisk närvaro. Ja, de vill ha folk tillbaka på platsen. På arbetsplatserna igen och då blir det ju rörigt för då är det ganska många som sitter uppe i typ i Östanvik och kodar sin kod och sådär och så uppstår en liten clash med arbetsgivaren. Vart det tar vägen får vi se.

Får vi se. Jag minns att du hade på ditt kontor som du hade där ett tag. Du hade en liten kontorslokal 500 meter hemifrån. Och där hade du en sån Virginia Woolf... A room of one's own...

Ja, du hade en sån liten vykort eller något som hängde där. Ja, det var en kopp. En kopp var det, ja. A room of one's own stod det där. Exakt. Och då minns jag att jag tänkte att Lina är nog en sån person som romantiserar det här med att ha ett eget space. Och hade jag fel där... Nej, du hade så otroligt, otroligt rätt. Och hade du precis som Virginia Woolf då någon slags feministisk take på det hela? Mm, med kontoret och det...

Men sen så, typ tjejen jag dejtar nu, hon var såhär, vad skulle du tycka om jag la en timme på att styra upp i dina köksskåp och sådär? Wow! Och då fick jag göra lite soul searching, vad ska jag tycka om det? Jag bara, jag tyckte att det var mysigt. Ja, alltså hon är så varm för att komma hem till mig.

Okej, jag läste en essä av en Sean Megan Byrne som handlar om vad det är som är viktigt med, jag läste den faktiskt och en annan text också, om vad det är som är viktigt med det här Room of One Zone, alltså vilka psykologiska funktioner. Hon är professor i psykologi vid California Polytechnic State University at San Luis Obispo. Hon har faktiskt varit med i något annat avsnitt alldeles nyligen. Ja, Obispo, jag kände igen Obispo.

Jag känner en biss på hon pratar om primära territorier primära territorier alltså för att vi går runt här i världen och det är mycket mycket få ställen där vi kan vara bossar fullt ut bestämma allt och där alla känslor och uttryck är okej eller hur du kan ju gråtskrika där i ditt nya hem det kan jag

Och det skulle du inte kunna göra till exempel på Ica-baronen. Nej, eller vet du vad? Det kan jag ha gjort, om vi ska vara helt ärliga. Men inte för att jag kunde utan för att jag bara gjorde. Du är mer bekväm kanske med att göra det hemma. Exakt så.

Och om vi då ska lite mer systematiskt bara sapla, vad är det vi får? Exakt, varför ska vi ha det? Varför ska vi inte alltid dela rum och spara pengar? I våra primära territorier så kan vi ägna oss, vi kan fritt ägna oss åt self-expression, alltså fria själv...