Lina

Själv, uttryck. Nu vill jag måla, nu vill jag sjunga. Jag vill sjunga mig till Chess. Jag såg Tommy Körberg på Höttojts tunnelbana när jag gick hit. I know him so well, kände jag att jag ville sjunga för honom. Ja, okej. Men höll tillbaka. Höll tillbaka. Men det hade jag kunnat göra om jag hade varit i mitt eget rum. Det hade du kunnat göra om du var i ditt eget rum och såg Tommy Körberg på tvn kanske. Då hade du kunnat brista ut i den, ja. Och jag tänker mig att... Är det därför kanske som det känns så himla viktigt med...

Om någon skulle säga till mig att jag inte skulle vara snyggare med en sån tavla där istället för den du har. Någonstans tror jag att jag skulle kunna hålla med om det men jag skulle fortfarande inte vilja byta. Det är därför man har kvar sin gamla öronlapsfotölj för den är min och den är jag och du ska inte...

Och tillbaka till det här med knapphetseffekten. När vi upplever att frihet är en begränsad resurs så blir friheten mer värd och så blir vi trotsiga. Jag kan tänka mig att det är ganska många lyssnare som upplever att konflikter finns kring just det där.

Varför har vi så många skålar? Att klaga på mitt antal skålar är att klaga på mitt livsutrymme. Ja, exakt. Jag körde länge den här normbrytande besticklådan och det var mycket bara ett fuck you till alla andra som tycker att man faktiskt ska ha ordning där. Det jag gjorde var att jag...

Ja, det var mitt lilla uppror. Men en dag så växte jag upp. Och nu har jag en mer tradd lösning då. Det vill säga fack för knivar, skedar och sådär. Och det är ju bättre. Det är objektivt sett bättre faktiskt. Vem har dina bestick och tillhörande bestickorganisering? Det är jag.

har jag tänkt på, alltså hemmet en viktig psykologisk funktion i hemmet och jag tror att det är därför det finns ju en sån här populär ett populärt säg som är att liksom tre pelare brukar man jobb, relation hem, är det det man brukar prata om? Ja det tror jag, eller om det är så här familj, vän, jo ja men hemmet är absolut en av dem eller typ om det är bostad rakt av ja bostad är det kanske ja så att en av dem här kan svaja åt gången

Men blir det fler så rasar hela pallen så att säga. Jag vet inte om det är tre eller fyra pelare eller vad man brukar säga. Men hemmet brukar vara en av dem i alla fall. Och det där relaterar. Vi har en kompis nu till exempel som är relativt nyseparerad i ny svajig relation mellan jobb och typ bostad...

Oklar. Oklar. Och den personen har uttryckt att det vore nice att åtminstone en eller två av dem hade varit i ordning så att säga. Just det, just det. Och det där kan kännas så väl och där hemmet alltid har varit nästan, det kanske blir hårt att säga att det är nummer ett men att det är så jävla viktigt. Mm.

Att det är bara den biten på plats. Jag vet att jag har den här ytan. Jag vet att jag har den under en överskådlig tid. Och jag bestämmer över hur det ska vara här. Har man det, då kan man ta mycket av det där andra svajet. Alltså just hemmet som någon typ av kontrollpelare. Helt enig. Och vi gjorde faktiskt ett avsnitt om städning.

Precis, och det är därför jag upplever hemmet som så enormt stabiliserande och trösterikt och en bra plats att dras tillbaka till. Och det är också därför som jag brukar tycka att det är så fruktansvärt när jag hör om så här dåliga relationer och så där. Du vet när hemmet inte längre blir en plats för lugn och ro. Eller för den delen att växa upp i en dysfunktionell familj och så.

Sen har vi faktiskt en punkt som är att den skapar relationer. Den tyckte jag var kul för att den är lite kontraintuitiv. Det egna rummet skapar relationer för att det blir en plats där man till exempel, precis som du beskrev, kan bjuda hem vem man vill på middag. Tänk dig motsatsen.

I know him so well. Exakt, hade jag velat brassa på på högsta bollin. Och det sker ju helt utan att man tänker på det. Man är bara så här, man älskar någon och så anpassar man sig. Och att sen plötsligt bara, jag behöver inte anpassa mig till någon. Nej, just det. Och man bygger ju identitet, eller hur? Genom sin konst, genom sina böcker, genom den musik man spelar, sådana saker. Så otroligt viktigt i identitetsbygget egentligen. Och, sluta, vi har väl snuddat vid det. Men en känsla av trygghet, säkerhet.

Allt detta, god argument för det egna rummet, den privata sfären, men... Precis, och jag tror att mycket av det här, och jag är också en utpräglad ultra-individualist på ett sätt som nästan blir problematiskt, har vi pratat om i många avsnitt, att jag kör mitt race och sådär. Plus en.

Jag har ju alltid tänkt att för mig är olika typer av kollektiva upplägg. Bara ordet kollektiv har dykt upp så har jag reagerat med motsvilja. Men där har jag med åren förändrats.

Dels för att jag har testat lite olika varianter. Det sommarhus som jag och min exfru hade. Det delade vi med en annan familj. På ett så väldigt fint sätt. Om man tänker sig ett mjölkpaket som man lägger ner. Så ena änden sover de för ena gänget. Andra änden sover de för andra gänget. Och så i mitten det här allrummet. Så himla fint ordnat. Precis. Så då fick jag den här insikten att man kan ha a room of one's own. Men också de här sociala ytorna. Och det är ju bara fantastiskt. För att då...

Man får ju mer. Man får mer liv, mer människor, mer kul. Och det egna rummet behöver kanske inte vara så himmelen stort. Det behöver inte vara det, nej. Utan det är mer förekomsten av ett eget rum. Precis så. Och i det exempel som jag tog så var de sociala ytorna större än de privata. Just det.

Men de privata fanns, så man kunde alltid gå dit. Och det är ju så de flesta kollektivboenden är organiserade. Jag har till exempel, jag sitter i en styrelse och där är det en annan styrelseledamot som bor i något sådant stort kollektivboende på söder i Stockholm. Som är ganska avancerat där de håller på och de har matlag och sådana här prylar. Åh, älsk! Ja, men...

Även det bygger på frivillighet. Man kan välja om man ska vara med i det där eller inte. Man kan välja hur privat man ska vara i det här kollektivet. För det här tänker jag är intressant. Nu har vi pratat lite kort om vad forskningen säger om varför det är bra med den privata sfären. Ja.

Och det starkaste argumentet kan vi bara dra med en gång och det är ju att sociala nätverk, det finns ingenting som är viktigare för hälsan än sociala nätverk. Alltså helt kort, världens längsta studie på ämnet, longitudinellen Harvard-studie där man har följt människor sedan 1930-talet där man har konstaterat att

Sociala nätverk är viktigare än sånt som kolesterolvärde och rökning till och med. Om man tittar på livslängd och sådär. Det är en sån oerhört viktig hälsofaktor. Var det här den studien som när de delade det så var det så att relationer är det som mest avgör om du är lycklig. Mest för hälsan. För där vet jag att det var många som tolkade det som att