Lina Thomsgård

Varmt välkomna till Dumma människor med mig, psykolog Björn Hedensjö och programledare mitt emot mig, Lina Thomsgård. För er som är nytillkomna lyssnare så är det här en podd om mänskligt beteende och allt dumt vi gör. Varje onsdag och fredag så kommer vi med obstantbara livsråd.

De människor har ett betalt samarbete med Vattenfall. Jag vet inte om ni noterade att vår jingle var vackrare än vanligt. Den var lite mer symfoni. Och symfonier ska vi prata mer om nu och fossilfrihet. Men vi kan väl börja med att berätta lite om Vattenfall.

Det Vattenfall gjort är att de tagit hjälp av kompositören Jakob Muldrad för att göra en symfoni av sina egna fossilfria ljud. Ett musikaliskt verk byggt av riktiga ljud från Vattenfalls arbete för fossilfrihet som vindkraft, vattenkraft, produktion av fossilfritt stål eller hur man arbetar med att stödja och främja biologisk mångfald vid sina olika kraftstationer.

Du bidrar i arbetet mot fossilfrihet bara genom att välja ditt elavtal. Den här kampanjen handlar inte bara om musik. Den handlar om att visa att du som privatperson faktiskt kan bidra till omställningen genom något så enkelt som att just välja rätt elavtal. Genom musik vill Vattenfall tolka ljud kopplade till elavtal sprunget ur deras arbete för fossilfrihet. Lyssna på den fossilfria symfonin på vattenfall.se Tack så mycket Vattenfall!

Vi ska ju alltså prata om rigida livsregler. Exakt, och uppmärksamma lyssnare känner säkert igen att vi har tagit upp så här några gånger. Vi pratade om det i vårt avsnitt om perfektionism en del. Och sen så nämnde vi det för några veckor sedan i vårt avsnitt om samvetsgrannhet, det magiska personlighetsdraget. Ja, åh det var så bra.

Ja, för där pratar vi om hur det här personligt draget samhällsgrannhet då är väldigt, väldigt bra på massa olika sätt. Men att det finns en liten sån dark side som ibland är att det blir för mycket av det här med rigida livsregler. Mm.

Och vad är det då? Jo, det är idéer man har om hur saker och ting funkar här i världen. Om hur man själv ska vara här i världen. Som är så djupt rotade. De är inte så mycket en del av en själv. Man agerar så mycket på vana och automatik utifrån dem. Mm.

Alltså de är helt oreflekterade. Man kan typ inte svara på frågan, okej Lina, men varför ska det vara på det sättet? Mm, jag fattar. Utan... Det är bara så det är. Det är bara så det är, blir ditt svar då. Och det här är sånt som man ofta brukar ha med sig från barndomen. Mm.

Wow! Ja, exakt. Och det brukar verkligen vara en sån, alltså man ser att det tänds något i ögonen när man pratar med folk om det här. Det är verkligen en så högintressegrej. Och jag tänker att vi är ofta ute och träffar jävligt duktiga professionals på olika ställen, alltså lite så högpresterare. Och de är riskgrupp nummer ett.

Ja, de har mycket rigida livsregler som lät dem rätt många gånger. Men där det finns baksidor. Exakt. Och det var ingen slump att vi tog upp det här tidigare i vårt avsnitt om perfektionism till exempel. Men det kan ställa till mig väldigt mycket problem av skäl som jag kommer att komma in på. Både för en själv och i relationer och på alla möjliga sätt.

Man ska alltid se andras behov för ens egna. Ja, tolka allt i välvilligt. Så bra, bra, bra. Och sen baksida. Just det. Problemet är inte livsregeln i sig då, utan problemet är rigiditeten. Det vill säga att man i varje given situation agerar likadant. Att man inte kan göra annorlunda. Att man är inflexibel. Det är ju just det här med psykologisk och beteendemässig flexibilitet. Det är många psykologer och forskare som lyfter fram det som är det viktigaste som finns för att man ska funka bra här i världen.

Själv är bäst dräng. Ja, själv är bäst dräng. Antingen gör man saker ordentligt eller inte alls. Man ska alltid vara glad och trevlig. Det måste alltid vara välställat hemma. Är det rätt så känns det lätt. Ja, exakt. Sådana saker. Och var kan sånt här komma ifrån? Barndomen, sa du. Vad är det då? Är det mammi och pappi?

Ja, och jag ska också säga att jag kommer att bygga det här avsnittet, innehållet i det här avsnittet, på två böcker som jag själv har medverkat i. Dels Tid att leva, en stressanterisk bok som jag skrev med Fredrik Livheim och Daniel Ek, inte Spotify-grundaren utan psykologen Daniel Ek. Och sen så min egen Resilience då. Nyutkommen. Spring och köp.

Ja, spring och köp tycker jag. Det är en bra, rigid livsregel. Köp alltid Björns böcker. Just det. Jo, när vi då som barn växer upp så har vi behov av att vara barn och göra saker som tillhör barndomen. Att leka, vara med vänner, upptäcka saker, ägna oss åt intressen och sådana grejer.

Men säg om en förälder inte fullt ut kan axla föräldrarollen då och barnet upplever att det behöver ta mycket ansvar och prioritera bort sina egna behov för att hjälpa familjen att hålla ihop. Då lär sig barnet tidigt att det är viktigt att i första hand se och ta ansvar för andras behov. Kanske har det till och med blivit allvarliga konsekvenser i familjen de gånger barnet sett till sina egna behov för att gå in och styra upp

Och har man som barn eller ungdom brottsats med svåra situationer som de här så är det inte ovanligt att man som vuxen blir väldigt lyhörd och känslig för andras behov, eller hur? Man har lärt sig att det är så jag behöver vara mood manager till exempel. Och det här är ju förstås så många av de här grejerna en otrolig tillgång

Man har blivit expert på något. Man är superskillad inom mood management. Exakt. Jag minns att jag pratade med Edvard någon gång. Jag hade en samtal om min förra bok om tyckte av människor med någon kollega. Och så sa hon att...

typ såhär ångestpatienter kan ibland vara oerhört eller är ofta oerhört nice to be around alltså det kan vara lite olika i och för sig det kan vara att man har så mycket ångest så att man inte ser andra överhuvudtaget att man bara vänder sig inåt men om man är någon typ högfungerande ångestperson då är man ofta så radarn är så känslig man är så på tå och sådär

Otroligt mån om att inte göra fel och inte vara störd och inte ta för sig för mycket. Jag ser jättemånga människor framför mig i detta nu som är sådana. Visst, visst. Och då blir den personen ganska härlig att vara runt omkring. Åtminstone på kort sikt kan det vara jobbigt att jämt vara med en sån person. Men bara för att återknyta till den här poängen att det kan på många sätt vara en superkraft så att säga. Men som också blir väldigt problematisk. Mm.

Exakt, och det här är hela min teoretiska bas. Alla beteenden är inlärda och man kan lära om och lära nytt. Och det är sannolikt inte ofta du använder uttrycket till trauma. Nej, jag tillhör de som använder det för lite såhär, jag vet, våld, sexuellt våld. Christian Ryck sa så bra om det i en artikel i det måste ha varit Svenska Dagbladet att för personer som är utsatta av den typen av trauma som du pratar om nu