Lina Thomsgård

sitt specifika allvar runt sig för att medel och resurser ska fortsätta finnas för dem. Att det inte liksom får urvattnas. Nej, exakt. Språket blir så ospecifikt då också. Jag menar, diagnostik är ju i grund och botten det handlar ju om att folk i vården ska kunna prata med varandra för att ge rätt hjälp till rätt person. Men om allt är trauma, alltså då det blir bara, alltså det är så in språket blir så inexakt så att det blir inte användbart då. Nej.

Och då har det blivit ett förhållningssätt, en rigid livsregel som man inte får utmana. Nej, exakt. Alltså du kan bara inte be om hjälp, för då är det jättefarligt. Ja, exakt. Och den här inlärningen som sker i barndomen blir så jäkla stark. Så det här är ju jätteviktigt. Det är ju många behandlingar och mycket bra psykologi tar sitt avstamp i det här förstås. Vad spelar det för roll i det här familjesystemet och sådär? Mm.

Och nu en liten paus för hälsningar från våra samarbetspartners. Vet du vad Björn, jag tänker bara att vi gör en liten paus för jag skulle vilja tipsa om två avsnitt som vi nyligen har gjort. Ja, och det är avsnitt då som är ett samarbete med Flera sidor, ett initiativ från tidningsutgivarna för att fri och oberoende journalistik är en grundpelare i demokratin.

Utbyte. Det är ett litet arbete att ta reda på vad är det där hos mig? Vad gör jag alltid på samma sätt? Vad skulle för mig vara otänkbart? Vad kan jag inte rucka på? Finns det någon typ av problem jag ofta hamnar i för att jag gör på ett visst sätt jämt? Så det där brukar vara ett litet arbete att ta reda på.

Men det är kul när man drar exempel, som jag ska göra några fler längre fram. För då brukar man se, det har du också sett, att om man har en sån föreläsningspublik så brukar folk sitta och nicka. Ja, exakt. Men jag tänkte först att vi ska prata om lite olika riskfaktorer i barndom. Förälder med missbruksproblem. Mm.

Föräldrar med allvarliga psykiska problem kan vara likartat. Föräldrar som bråkar mycket. Föräldrar med kraftiga humörsvängningar. Syskon med beteendeproblem som kräver mycket uppmärksamhet. För då kan man bli väldigt ensam så att säga som det andra barnet eller tredje barnet eller vad det är.

exakt, men jag hade någon sån samtal med en god vän som var såhär blev alltid placerad på pedestal okej så att det finns en sån rigiditet kring det att jag ska inte behöva anpassa mig jag är speciell och hon berättade att det hade varit en struggle för henne hon fick lära sig det den hårda vägen så att säga du kan bli bäst på allt just det så att det kan verkligen slå åt alla håll

Mobbning som de vuxna inte åtgärdar. Föräldrar som ställer väldigt höga krav på sitt barn. Föräldrar som ställer väldigt höga krav på sig själv. Syskon som är sjukt och som kräver mycket uppmärksamhet. Att återkommande blir övergiven av sina föräldrar eller bortlämnad. Ett syskon med beteendeproblem som föräldrarna inte skyddar barnet ifrån. Allt det här är sånt som jag har sett på faktiskt. Jag tycker också att jag känner igen det. Jag skulle vilja highlighta den där med föräldrar som har väldigt höga krav på sig själv. Mm.

Det låter härligt på ett sätt. Ja, lite mer andra faktack och lite mindre barn med torrets. Och sen tänkte jag bara ta lite olika exempel på hur det konkret kan installera sig för sådana barn och ungdomar som ibland får ta väldigt tidigt ansvar för att balansera osunda situationer.

Trösta eller ta hand om en förälder, ta väldigt mycket ansvar för hemsysslor, ta ansvar för andra syskon och allt är på en hö, alltså mycket av det. Återigen, allt är väl saker som skulle kunna förekomma i någon sund dos, men här pratar vi om att det är rätt mycket.

vara extra duktig i skolan, lösa en förälders problem eller vara förälderns lyssnare, vara extra snäll och tillmötesgående, undvika att uttrycka egna behov, undvika att uttrycka egna känslor, hjälpa svaga eller utsatta, vara en förälders bästa vän, prioritera andras behov framför egna, alltid säga ja och följa andras vilja, ignorera egna naturliga behov som till exempel hunger, törst, sömn och vila. Lite olika exempel bara. Och...

Och det här är då strategier som oftast är väldigt uppskattade av omgivningen. Lätt att få mycket uppskattning av familj, vänner och andra för att man är en person som är lyhörd och känslig för andras behov då till exempel så att det blir också positivt förstärkt hela tiden och så upprepar man dem eftersom de fungerar och blir uppskattade.

Och så småningom blir de till vanor. Och man får allt större svårigheter att prioritera sig själv. Och så stel när man blir rigid. Och så betyder det i sin tur då att man inte flexibelt kan välja hur man vill agera. Till exempel kanske man blir en sån yes man eller yes woman. Har jag som standard svar att säga nej, känns ovant och obehagligt. Och också att den där gamla... Nu är jag väldigt inspirerad av tv-serien som jag har kollat på, men att den där...

Då tänkte jag att vi kan dra ett gängexempel. Och nu kommer vi till den här roliga igenkänningsgrejen då. Det är verkligen min erfarenhet att folk ofta brukar i så här högpresterande gäng. Ja, våra lyssnare. Våra lyssnare. Ja, visst är det så. Verkligen. Man intresserar sig för det här. Jag tror att många av våra lyssnare gör det för att de vill bli mindre dumma människor. Mm.

Några typiska. Naturligtvis ingen heltäckande lista. Rigiditet kan uppstå lite överallt. Till exempel, vi pratade om den här min piedestalkompis som har den rigiditeten. Alltså det finns så mycket olika varianter. Men här har vi några vanliga som jag också som kliniker ofta stöter på. Om inte jag tar i tur med det här kommer ingen annan göra det. Det är bäst att jag gör det för att det ska bli bra. Det är viktigt att alltid göra mitt bästa. Andra människor förstår mig inte. Jag måste ta hand om mig själv.

Det är bäst att jag sköter mig själv. Andra vill bara utnyttja mig. Det måste vara perfekt för att vara okej. Man får inte slarva eller vara lat. Andra tar inte ansvar. Det är jag som alltid måste ta ansvar och styra upp saker. Oavsett hur upptagen jag är måste jag alltid ge tid för andra. Jag är en bra människa eftersom jag tänker mer på andra än på mig själv. Jag klarar mig med väldigt lite eftersom mina behov inte är så stora-

Jag klarar mig bäst själv, jag är stark och behöver inte så mycket hjälp av andra. Det är viktigt att andra omkring mig är glada, annars kan inte jag vara glad och avslappnad. Det är viktigt att alltid lyssna, vara öppen och ge tid till andra när de behöver det. Det är viktigare att ge än att få. Det är jag som måste ta ansvaret i familjen.

Så här tycker jag att ett liv ska vara. Men det blir skevt och negativa konsekvenser för att det inte blir en rättvis spelplan. Alla gör inte samma likadant. Just det. Och det är då man har lust att sätta den tanken på rättegång. Ska man alltid, oavsett omständigheter, ställa upp för andra? Ja. Varför då då? Just det. Det bara är så, typ. Just det.

Men vad händer om man inte gör det? Nej, för då? Jag berättade om min ljuvliga, ljuvliga vän med regida livsregeln. Man ska alltid lämna ett... Alltså om man hyr ett ställe till exempel. Finare än vad det var när man kom? Ja, man ska alltid lämna det finare än det var när det kom, ja.

Min regel är att det ska se ut som när man kom. Men så var den personen. Vi hade något bråk om det där när hon skulle tvinga upp oss klockan åtta på morgonen bak i söndag. Jag bara, men varför i helvete då?