Lina Thomsgård

Jag tror jag har en liten lösning där möjligen. Åh gud vad bra. Kanske. Får se vad ni säger. Jo, alltså när man pratar om sharing och oversharing och skillnaden däremellan så brukar det... En av de här definitionerna då eller en av de här punkterna man brukar ha upp då är att...

Den som delar, till skillnad från den som oversharar, äger det eller tar ansvar för det. Bara så du vet, jag har den här tendensen när det här händer. Jag känner mig övergiven om du gör sig eller så, och då kan jag reagera på ett sätt som jag inte riktigt...

Står för. Men bara så att du vet, jag har koll på det här. Jag jobbar med det. Alltså att man är lite så vuxen. Istället för att bara så här... Lös det här åt mig. Det är mer liksom oversharing. Men det finns en grej som alla slänger sig med. Man vill bara ha en kille som är trygg i sig själv. Men jag är inte en tjej som är trygg i mig själv. Nej, men vet du vad? Jag är inte helt säker på att du... Alltså så här...

De är hundra procent ljus. Alltså så här, ni vet, de har en riktigt frikyrklig aura. Bara lyckade, snygga. Vi har ett namn, Björn. Lyckade, snygga och liksom lätta. Och sen så efter ett tag så upptäcker man att det typ, det finns typ ingen svärta här. Alltså inte som någonsin kommer att visas upp i alla fall. Och det är ju någonting, kanske dels att det blir lite platt, men jag kan också tycka att det uppstår någon typ av kontrast då man själv

har verkligen låst flyttbussen. Alltså där flyttbussen är liksom... Gud, det finns ju forskning på det där till och med. Ja, berätta. Det var en dansk studie till exempel med folk som har varit med när man tittar på så här svåra livshändelser. Då ser man att de som har varit med om en hel del grejer

Är mer stresståliga, mer resilienta, bättre psykologisk motståndskraft. Alltså på ett sätt lite bättre rustade och kanske lite helare på något sätt. Än de som har varit med om för lite. Och sen så finns det också de som har varit med om för mycket. Alltså som är så nedtrampade att de inte...

Att de inte lyckas ta sig upp. Men minns du den här boken The Sweet Spot som vi gjorde ett avsnitt om? Den handlade mycket om det. Att det finns ett gyllene medelväg där. Man ska vara lagom traumatiserad. Lite kantstött. Och det tror jag är en generellt personer som har tolerans för andras kantstötthet. Gillar man ju. Verkligen.

De och människor sponsras av Barncancerfonden.

Målet är att alla barn som drabbas av cancer ska överleva och kunna få leva ett gott liv med så få biverkningar och sena komplikationer som möjligt. Sju av tio barn som överlever sin behandling får komplikationer senare i livet. Varav en tredjedel får svåra och potentiellt livshotande besvär. Men forskningen går framåt tack vare arbetet från aktörer som Barncancerfonden och era gåvor. Så vi känner gåva till 90 20 900 och stöd forskningen.

Hur vet vi skillnaden nu? Jag har lite tankar om det där. Jag tänkte att vi skulle prata om det här med... Det var liksom en tvåstegsraket. Dels var det ju själva din reaktion när det här hände. Och sen så pratade vi ju om det du gjorde efteråt då. Och det du gjorde efteråt tyckte jag lät ju svinbra. Och sen så reaktionen när man är mitt i det då. Där tänker jag att...

Du sa att du hade gått i terapi och jobbat med den här grejen och det har du säkert hört där förut. Men att man får börja med att träna sig på att känna igen situationer, känna igen triggers. Det alla psykologer vill att jag ska göra är att stanna i känslan.

jag kan försöka för känslan känns farlig men då känns det som att jag ska få en hjärtinfarkt när du vaknar på morgonen och han är borta då är det såhär, det är liv och fucking död tyvärr det låter så jävla sjukt men om man liksom tränar sig lite då kanske på, alltså idealiskt på att känna igen situationer där det här lätt händer och sånt där

Så kanske man kan vara lite mer... Alltså att man får ett litet, litet, litet avstånd till den här reflexen så att säga. Eller impulsen. Fattar du vad jag menar? Men flykten är ju heller inte från... Flykten är ju inte från... Ska jag visa? Även fast jag förstår i mitt huvud typ så här. Det här är helt orimligt. Jag förstår ju...

Blir du lugnare då? För nu har du drag. Du blir inte över. Det blir en omedelbar ångestreduktion förstås. Men det gör ångesten värre nästa gång. Enligt våra modeller så att säga. Fuck Björn. Eftersom då har du berättat för kroppen att den hade rätt. Det har jag verkligen gjort. Det var farligt. Jag drog därifrån. Och då blev jag lugnare. Det här var bra gjort. Det här ska vi göra mer av. Så då blir jag i konflikt också. Förr i tiden. Eller kanske inte i supersuppe längesen.

om. Gör det som känns absolut svårast och värst. Man kan ju ta hjälp av den här DBT. Många härliga trebokstavslösningar. Har gott. Det är mycket fokus på impulskontroll och sånt där. Vad är det för något? Svårt med DBT när man har ADHD kan jag säga. Vad är DBT Björn? Dialektisk beteendeterapi. Och det är svinbra faktiskt. Jag jobbar ganska mycket med det. Men då finns det en sån liten ramsa som är stopp.

stanna upp, ta ett steg tillbaka, observera och sen så proceed mindfully på engelska då. Jag har inte kommit på någon riktigt bra översättning där. Lösning för det problemet. Men att man kan ibland ha jobbat med klienter tänk dig att jag sitter som en liten jävla tomte på din axel med en sån stoppskylt. När du känner det här i kroppen. Titta på din vänstra axel så sitter jag där med den nära skylten. Det gäller bara att...

Ofta har man ju inte tillgång till den här typen av, precis som du säger, man är ju i någon slags lejon på savannen läge. Exakt. Men man behöver bara hitta den här lilla marginalen som gör att man kan stanna upp och så. Och i det här fallet kanske proceed mindfully skulle vara att mässa till Jonathan eller ringa till Jonathan eller...

Kommer Justfin att bli bättre på det här? Justfin, du har säkert någon sån i ditt liv. Jag kommer på ett par äldre som jag har träffat genom åren som har kommit dit. Som kan vara i ovisshet. Som inte hetsar upp sig. Som inte hetsar upp sig. Det kommer du. Precis som förra gången du var här. Gåshud av graden av insikt. Amazing.

Det var en fråga som uppe som aldrig besvarades. Nämligen, vet man vad som är rimlig gränssättning då? Ja, exakt. Ska just Finn resa sig och dra för att han inte är där på morgonen? Var det så jävla osoft och han behöver lära sig en läxa? Eller är hon urspårad? Hur vet man? Så, hur kan jag få det här att handla om mig? Nej, jag tänkte bara berätta lite grann om, jättekart. Vad har jag för övergivenhetstrigger, Lina? Ska vi se hur du känner mig? Det är när folk ställer in. Exakt.

Om folk ställer in, inte kommer. En gång, and you're out. Ja, exakt. Det är ju min impuls då. Det är min motsvarighet till att dra hem. Då behöver du och jag aldrig mer ses. För du kommer inte på den här festen som du sa att du skulle komma till. Var nu det kommer ifrån. Men så är det i alla fall. Då har jag lärt mig att jag funkar på det sättet. Att det brukar bli en våldsam överreaktion.