Lina Thomsgård

Vem är jag då? Det skulle vara så jobbigt och svårt för mig. Jag är ju pappa. Jag har ju några olika identiteter. Och det är de andra identiteterna som skulle vara mina livbojar i ett sådant sammanhang.

Medan du och jag nog skulle i grunden känna att vi var en ballong som bara puff. Ja, precis. Nu är jag ingenting. Vem är jag utan det här? Och jag misstänker då att det är mycket samma för brevskrivaren. Och en lösning där är att utvidga sin identitet. Alltså fler ben på den här pallen så att den kan stå upp även om ett ben är lite svajigt. Mm.

Och ja, det kan ju vara väldigt många olika saker. Det kan ju vara mamman, vännen, paddelspelaren, cellisten och så vidare. Man kanske kan ha någon liten...

olika hobbies men också kanske någon extra liten affärsverksamhet eller en rolig liten e-handel. Man har bara många olika saker i sitt identitetsbygge som kan staga upp lite.

Och sen tänkte jag på en sak till som jag tror är kopplat till det här. Eller som om brevskrivaren tar sig an projektet Utvidga identiteten med fler tårtbitar. Så då har du den ytterligare fördelen att den här personen kommer att lägga mindre tid på grubbel och ältande. Ja.

Jag tänker mig att det finns ett sånt lösning mellan raderna. Ja, just det. Att försäljningen i oktober... Just det, man är ju aldrig klar heller när man är egenföretagare. Man kan aldrig lämna jobbet så är man klar. Man kan alltid göra något mer. Så det blir bara en sån beteendeaktivering. Jag har faktiskt en kompis som var verkligen så himla mycket i linje med det. Som är egenföretagare. Har en egen firma som...

Den går så bra så det är ingen oro för mat på bordet. Men det har varit ett lite tungt, trögt år. Och så träffade jag den här personen för ett tag sedan och hon gick och sjöng på gatan. När går man och sjunger på gatan? När man är så glad, så glad. Det är det bästa jag vet när jag hör mina ungar sjunga i duschen. För då vet jag att jag har lyckliga barn.

när man går och sjunger för sig själv då är man på en bra plats och jag frågade såhär, gud vad härligt vad mysigt att du går runt och sjunger där vad står på? då hade den här personen fått någon typ av stort uppdrag i sin firma och så frågade jag lite om det det viktiga var inte att det blev mer pengar in i företaget utan det viktiga var, sa hon

att nu blir det inte så jävla mycket grubbel. Nej, just det. Nu behöver jag inte gå runt och fundera. Jag har inte så mycket luft i min arbetsdag längre så att jag kan sitta och älta försäljningssiffror. Nej, just det. Ja, ja, ja. Inte att det frier tid, utan det ockuperar tid som annars går till grubbel. Yes.

Alltså det blir, man bara fyller på det där ångestkärlet med meningsfull aktivitet. En vanlig beteendeaktivering på psykologspråk då. Så att om den här personen tar sig an projekt utvidga identiteten så kommer det också bli mindre tid för ältande och sådär. Och det är ju ett annat verktyg att ta till det här med att identifiera och avbryta ältande grubbel. Ja.

Verkligen. Jättebra, jättebra. Och så tänkte jag på en sak till och det är ju att om man är egen, som du, jag och brevskrivaren. Och då menar vi inte egen som är speciell utan egenföretagare. Du är väl lite egen du? Nej, exakt. Om man är egenföretagare så kommer man kanske inte alltid att få en större identitet hos en än för en person som är anställd. För att personer som är anställda kan också ha jättemycket jobbidentitet. Liksom jag är polis eller...

Jag är präst eller vad det nu är. Men chansen är stor att det är en större del av din identitet än vad det är för snittpersonen. Och det ingår. Just det. It comes with the territory. Det finns massa härliga saker med det också. Och en del som är jobbigt med det. Verkligen. Ja, vi säger tack där. Tack brevskrivaren, tack Björn. Och tack Peter Malmqvist som klipper vår podd. Och tack till Ejkasta. Vi spelar in. Vi hörs mer mycket snart. Nej, men vi stämmer redan på onsdag. Hejdå!

Du lyssnar på en podd från Acast. Att älska någon i nöd och lust, oavsett om det är en partner eller en förälder eller ditt barn. Vad innebär det egentligen? Och vad händer när den du lever med skadar sig själv? Ska man fortsätta älska? Ska man stå kvar? Och när går det för långt? I dagens avsnitt ska vi prata om medberoende.

Du är så varmt välkommen till Dumma människor med Björn Hedensjö och jag heter Lina Tomsgård. Björn är psykolog och författare, jag den som sitter mitt emot. Och i den här podden djupdyker vi ner i mänskligt beteende och frågar forskningen varför vi gör som vi gör.

Idag Björn, ett avsnitt som är otroligt efterfrågat. Jag vet inte hur många mejl vi har fått om att vi borde göra ett avsnitt om det här. Jag tror att jag har velat också, men som det ibland blir, det tar ett tag. Vi ska prata om medberoende. Först ska vi framföra några hälsningar. Och då åter till vårt avsnitt.

Medberoende. Hur associerar du? Jag tänker missbruk. Medberoende till missbruk. Men har under livets långa lopp fått förstå att samma mekanismer kan dyka upp även i en massa andra typer av relationer och...

Syftet med en sån sak skulle vara att man kunde äska mer pengar för behandling och standardisera. Det skulle finnas mer på karta. Men det har mött starkt motstånd och jag kan faktiskt förstå varför. Får du några tankar på det? Det här är ingenting som nödvändigtvis ligger i personligheten utan det kan vara ett mönster man hamnar i under en viss period.

vägar framåt, där man stannar men så att det gränser typ. Vi ska prata lite om det också. Ja, kommer vi ge någon annan definition än just den där där en ger och en tar? För annars kan jag stanna upp redan lite här och börja obstruera. Ja, visst, visst. Nämligen att så kan ju vissa relationer se ut utan att det behöver handla om medberoende. Ja, att det är mer som måste till. Ja, att en gillar att vara den som...

bjuder och fixar och hör av sig och den andra liksom tar emot. Att det är lite som hand i handske för vissa. Och att det kanske inte nödvändigtvis behöver betyda att man är beroende utan att det passar

Jag har brottats med det här i...