Lina Thomsgård

Har du en rigid livsregel som är att man måste vara lite flex? Kanske. Man får aldrig vara rigid för då är man oskön. Nej men det jag stör mig på är så här att din rigiditet ska nu gälla för tio personer. Så det är allas regel. Så det jag stör mig på är egentligen en egoism.

Då hade vi kunnat göra jättefint Vi hade kanske kunnat bygga en liten skulptur av kottar Som en gåva till stugans ägare Men nu hade vi sovit fyra timmar Och vi kanske kunde Cut ourselves some slack Och ta lite sovmorgon Och personen i fråga lekte istället Kejsare och bara Mitt sätt att se på saker gäller alla

Då är det väl bättre att försöka förhålla sig till någon typ av samhällsnorm som är vi lämnar det som där vi kom. Bra. Och nu en liten paus för hälsningar från våra samarbetspartners.

Är fel. Exakt, exakt. Gud, vilken bra formulering. Precis så är jag. Jag kommer att tänka på en som man stöter på ganska ofta. Apropå överföring från förälder till barn. Något som jag tycker mig se mycket och som är bra att tänka på. Och vi pratade om det nyligen i något avsnitt också. Det här med vikten av tillit. Ja, just det. Det här med fula gubbar i fredagsfrågan. Mm.

Att det är en gåva att ge sina barn tillit till omvärlden. Men ganska ofta sker det en överföring av omvänd typ som är... Lita inte på någon. Lita inte på någon, gå ut i världen med misstänksamhet. Alltså rigiditet där tycker jag man stöter på lite då och då. Och ibland kan man förstå varför. Till exempel att det här är en person som har växt upp under väldigt tuffa omständigheter kanske.

nära kriminalitet eller sådär att man kunde inte lita på någon det var en överlevnadsstrategi men att den regriteten verkligen verkligen blir ett hinder i det sociala, i arbetslivet man kommer inte vidare för att man går runt och är så misstänksam och också tycker jag att man ser mycket överföring när det handlar om oro alltså såhär

Jag såg någon sån studie också med gadde, generaliserat ångestsyndrom föräldrar som är såhär, gungan är farlig och rörskalan är farlig och förkylningen är farlig och bilen är farlig, allt är farligt bara. Det överföringen sker skoningslöst. Så det där får man hålla koll på.

Rädslan är också nyfikenhetens motsats. Istället för att det finns något spännande där så blir man så här, där finns något läskigt. Livet blir ett undvikande, en hinderbana som man kryssar mellan olika saker, mellan olika möjligheter och roligheter. Take away från oss och till alla lyssnare som är föräldrar, se till att inte...

skicka med, medvetet eller omedvetet, livsregeln rädsla, oro, eller oros- och rädsla-relaterade livsregler till barnen. Allt är farligt till motsatsen bevisats. Den som jag tycker man stöter på ibland. Eller liksom, ja, så. Den realiteten ska man också kunna addera till listan. Det finns en del sådana där vanliga teman helt enkelt. Hey! The rules are there ain't no rules.

Vad gör man då? Ja. För nu när alla bara lyssnar så bara pling. Så känner Jense i inte bara en utan kanske flera. Yes. Det finns ju en lösning som är pretty simple. Bryta mot henne. Den är lika enkel som den är svår kan man väl säga. Varför är den enkel? Jo för att den är lätt att formulera. Det handlar om att identifiera och sen bryta mot sina livsregler. Så att om min livsregel är man ska alltid lämna stugan finare än när man kom. Mm.

att det första steget är att många av dem där låter ju bra att folk ska inte vara ledsna jag ska muntra upp nej men hundra procent det har vi missat litegrann låt oss prata lite om det vi kan ta några lösryckta exempel här och så kan du och jag bolla hur ställer det här till dig för en i livet

Man berövar omgivningen, den otroliga möjligheten att få lära sig. Testa saker, misslyckas, göra om, lära sig, känna att man har kapacitet. Man kommer bli överbelamrad, man kommer bli jättestressad, man kommer säkert bli lite aggressiv i kontakterna. Och lite bässervisrig, backa jag löser det här. Jag parkerar bilen.

Och sen ändå ha en diffus känsla av orättvisa. Jag måste göra allt fastän man inte släpper in andra eller ger andra chansen. Man kommer isolera sig. Alltså det finns massor av problem med det här när det blir en rigiditet. Det är ofta bra att känna att jag...

Varför gjorde jag det? Om man är en person som har den här typen av livsregel och som alltid är den som fixar presenter till pedagogerna vid sommaravslutningen. Testa då att stå emot din puls. Stå emot din puls och se vad som händer. Det är ett beteendeexperiment. Det som alltid händer är att någon annan förälder kliver in fem i tolv.

Om man bara vågar ställa sig lite frågor så tror jag att man kan hitta de här. Hur tycker du att det är viktigt att vara i olika sammanhang? Socialt och lite så. Och så kan man skriva ner det som du säger. Och sen så kan man bara utmana de där tankarna. Måste jag alltid vara på det här sättet? Eller kan jag vara flexibel? Nej, jag måste nog alltid vara på det här sättet. Och precis som du säger, vilka blir konsekvenserna annars? Eller de tänkta konsekvenserna annars? Då kommer inte jag ha några kompisar. Okej, låt mig ge ett exempel.

Man har den rigida livsregeln. Det måste alltid vara välstädat hemma. Kompisarna Jocke och Lisa kommer till stan. Oanmält. Kling plång på dörren. Jajamensan. De har kört från Varberg långt. Vi är i stan. Det här är liksom ens bästisar från universitetstiden. Och man gillar verkligen dem.

Och de är så här, kan vi krascha hos er i natt? Och så ser det ut som att det har smält en klusterbomb hemma. Och man bara märker att hotsystemet drar igång och så är man så här, hittar man någon ursäkt.

Jag ligger faktiskt hemma krasslig. Vi får ta det nästa gång. På grund av den här rigiditeten så kan man inte träffa sina underbara vänner. Jag skriver i min bok Resilience. Jag har den här liknelsen med eken på omslaget. En resilient person, motståndskraftig eken, den stadiga stammen.

Det symboliserar att man har koll på sina viktigaste värderingar och sådana saker. Och de här grenarna, de flexibla grenarna, de är lika viktiga. Det här är två saker som gör att den här eken överlever en vinterstorm. Alltså en stadig stamm, ens viktigaste värderingar, man är rotad, man vet vad man...

vill, vad man har för syfte etc, etc och de här grenarna representerar beteendemässig flexibilitet, de kan liksom böja sig i stormen och klara sig därför och de här två sakerna, det kan verka såhär, man bara okej, hur hänger det ihop då? Jag kan ge ett exempel på hur det hänger ihop hur jag menar med det om vi tar här Jocke och Kajsa Jocke och Lisa vi brukar säga Jocke och Lisa det är så dålig fantasi