Lina Thomsgård

Och Kurt Russell som jag är så pass svag för. The Madison är alltså ett nytt prestigedrama skapat av Taylor Sheridan som är skaparen bakom Yellowstone. Men The Madison är inte ännu en Yellowstone-berättelse.

Berättelsen följer en familj i New York vars strukturerade och högfungerande liv rasar samman efter en plötslig tragedi. Tidigt i serien förlorar familjen sitt känslomässiga ankare vilket tvingar de kvarlevande att konfrontera sorg. Inte som något man ska ta sig igenom utan som något man måste leva med faktiskt.

Ja, och det fina här är att Montana inte porträtteras som en flykt eller en lösning utan det blir en miljö där sorgen kommer upp till ytan. Relationer förändras och identiteter ifrågasätts. Genom stillhet, natur och en splittrad familjedynamik utforskade Madison hur förlustformar vilka vi är och hur nya former av närhet kan uppstå.

Vill vi säga någonting om att vi har gjort det här förr? Det här är inte vårt first rodeo. Nej, vi spelade in en pilot för ett år sedan. När vi skulle se om det här om det flög, om det funkar. Med just Josefin som blev svinbra. Men sen så hade du kärlekskris, Lina. Jag kan också säga att jag gjorde slut med personen vars relation jag pratade om i avsnittet. Så jag kände också bara, det här kan vi inte släppa.

Det är typiskt mig att vilja ha trösterik. Det är alltid en uppgradering. Jag tror att jag skulle behöva jobba lite med självbedrägeri. Om det var så att jag någonstans kände att det var en nedgradering så skulle jag ändå behöva intala mig själv med en massa olika argument. Att det här är helt rätt för mig just nu.

att det är fel, det är förbjudet, det är dåligt vad det nu kan tänkas vara då kan man få blomma ut i det här vi mot världen känslorna är så himla starka det där Romeo och Julia-grejen den har jag upplevt också i relationer som har blivit ganska ifrågasatta av omgivningen att då blir man såhär, vi ska fan visa er det blir lite så det är en jobbig motivation ju

den är jättejobbig och jag tycker inte att det är bra jag tycker bara att det har blivit så jag tycker vi är för vuxna för det nu jag vill bara säga en annan sak jag har gemensamt

Jaha, nej det tycker jag var Hur gammal tror du jag är? Jag tyckte det där var rena Saudi-siffrorna Va? Hur många har du haft? 20 kanske Vi är ju äldre i och för sig då 20? Men hur gammal är du?

Hur många blir det per år? Och då har jag ändå varit gift i tio år. Men gud! Har du haft något då när du bara bytte tjej en gång varannan månad? Jag vet inte. Kalla pojken och flickvän. Det är inte samma sak som att ha legat med. Men du räknar alltså relationer? Jo, jo. Nej men precis. Ja, exakt. Det var skönt att höra. Det beror väl på vad man räknar. Gud, det är ju något fel på mig. Nej men jag tyckte att du kanske skulle säga 110 eller något sånt där. Och då kände jag att 11 var liksom inte så mycket. Nej.

Alltså det är... Alla får fråga, det har vi visst gjort. Alltså man sätter sig i en stol och alla andra står i en ring runt. Och så får du ställa vilka frågor den vill och det brukar ju ganska snabbt gravitera mot sex. Och sen så typ måste man svara för annars sabbar man allting.

Men jag vill inte veta något om deras ex. Menar du då om personen, exet? Eller menar du om relationen? Jag frågar inte så mycket. Hur var det? Hur kändes det? Varför tog det slut?

Men är det också så att du liksom stänger ner att om din kille då skulle berätta för dig att jag var med om den här sjuka grejen. Ja, det var jag och person X. Som vi var på. Vi var i Mexiko och så hände det här och det här. Stänger du ner då? Nej, nej. Men det där känns inte så... Det är mer om det känns kladdigt. Som jag tycker är jobbigt. Eller jag inte vill veta. Okej. Men typ, ja men så här...

Det uppstod någon typ av avstånd då. Det vet jag fan. Du vet såhär någon gång när man verkligen har öppnat upp om någonting som är lite känsligt och svårt och sen så har man i en relation då. Var med om det någon gång. Och så mitt i min berättelse, det här har jag liksom aldrig sagt till någon nästan. Så bara, du, fan bara byta musik. Sådär. Alltså man fick den. Det var såhär, bara vänta nu liksom. Mm.

Det finns ju en formel för att relationer fördjupas eller blir intima som psykolognördar har tagit fram som kallas ABA som är att man tar en social risk, är sårbar på något vis person B tar emot på ett icke-dömande och fint sätt

Och betalar sig tillbaka med ett eget förtroende av något slag. Och sen så blir det där en sån positiv spiral som fördjupar relationen. Och tar man inte emot det på ett vettigt sätt så avbryter man den där intimiseringsprocessen. Om man hör det från dig och det här exemplet från Josefin, då kan man ju tänka att regeln är att dela alltid.

Vi har två olika strategier här. Dela, inte dela. Har du någon guidance kring det här? Det finns några saker man kan tänka på. Och en sån är väl att det är inte dåligt om det finns någon typ av jämlikhet i delandet.

att det är ett utbyte att man ger och tar eller ger och får lite så att man inte hamnar i en typkastad terapeut och patient i relationen. Just det, och att den man berättar för inte går runt och håller någon jättefasad och man själv är the fuck up. Men det är också lite att man får se proportion till hur stort lidandet är i en själv. För om man blir triggad av om man är i en dejtingsituation eller något så bara han svarar inte, nu har det gått ett dygn, jag har

Det har inte med dem att göra. Exakt. Det var också en nyckelgrej som min kille sa. Gud, det var bara skönt att veta att jag inte hade gjort något fel. Och att det inte var jag som gjorde det här. Det här ligger väldigt nära de här förväntansavställningarna som du brukar prata om. Att man ska bara berätta att jag funkar på det här sättet. Det kommer inte vara ditt fel om det här händer.

Jag satt i en TV4-panel någon gång. Den handlade om problem när man flyttar ihop. Och så tog jag upp det här ordet. Vi använde ordet förväntansavstända. Det kan vara bra att man bara snackar om hur man ska ha det. Och då var häxan surtant med i panelen. Hon bara tyckte att det var det sjukaste. Vad heter hon?

Det är så jävla enkelt, och ändå har man liksom inte gjort det så många gånger. Men häxan tyckte att det var o... Nej, hon tyckte att det var helt sinnessjukt att man ska liksom ha en avstämning om hur man ska ha det innan man flyttar upp. Jag tror hon hakade upp sig på ordet. Ja, det är ju inte... Men hur man vänder på det då, för det tycker jag också är... Jag kan känna lite så här...