Maria Maunsbach

För all del att det var explicit och fritt och njutningsfullt. Men fantasin hos dem är ofta följande. Den om den helt kravlösa kvinnan. Alltså att hon finns till men hon vill inte vara ihop. Hon vill inte ha något av mannen i fråga. Hon är liksom helt så...

Bara kat och vilja utan krav på motprestation. Men det jag har skrivit i En magisk man är ju direkt det motsatta. Alltså att den här stora njutningen och lusten och katheten och fraseriet kommer med en så innerlig önskan om kärlek och tillhörighet.

Precis, och samtidigt så är han ju inte helt lätt att läsa för att den här manin och strömmen är ju inte alltid logisk och det är inte helt lätt att följa med. Och det tycker jag är intressant, för han kräver just det att man måste åka med och acceptera och på något sätt underkasta sig i rytmen. Men jag tycker att det finns genuint...

vackra partier där han faktiskt jobbar med ömhet. Och i synnerhet då till den här älskarinnan Dränka tycker jag att det finns någonting i

Hur han skildrar henne och deras relation, deras sexuella relation. Som bryter mot till exempel tonen i Amerikansk Pastoral. Jag tycker att det inte finns ömhet på det sättet. Men där i skildringen av den där totala dekadensen och att de pissar varandra i ansiktet. Där plötsligt så är det som att det verkligen är lite ljus och kärlek. Liksom...

Ja, precis. Det är ju en bok som man... Det handlar ju verkligen om en man som står både inför döden men också inför impotensen. Och att viriliteten ska gå ur honom. Men han älskar ju verkligen den smutsiga sanningen. Och där uppstår skönheten. Och det tycker jag verkligen att jag nog har tagit med mig in i en magisk mann.

Det som är fint där i slutet, för då står ju ändå Matthew liksom mot Sabbat och det är dränka i mitten på något sätt. Och vad ska minnet av den här kvinnan vara? Och frågan är ju på något sätt så här, är det...

Är det vackrast att vara den goda modern eller är det genuint vackert att vara den underbara horan på något sätt? Det är också så sjukt för när jag läste den första gången så är det ju en scen i slutet där Dränka dör.

Men det de pratar om i slutet är ungefär hur underbart det var när de pissade varandra i ansiktet och när de knullade och sådär. Och jag vet att jag började gråta när jag läste det för att det var så fint. Och så är det ändå så, vad ska man säga, smutsigt. Skulle du vilja läsa lite? Ja, och då är vi liksom... En sak ska man ju veta om Roth är att det är mycket snack. De pratar väldigt mycket i långa repliker. Och här är vi...

I det här absolut sista samtalet som Ike Sabat har med Dränka på hennes dödsbädd. De har diskuterat den här gången när de kissade på varandra. De är mitt i det. Och då säger Dränka så här. Eller det börjar med att hon pratar.

Och Micke, det var underbart. Det var roligt. Hela rasket och patrasket. Det var som att leva. Och att bli förnekad. Hela den delen skulle vara en stor förlust. Du gav det till mig. Du gav mig ett dubbelt liv. Jag skulle inte ha stått ut med bara ett. Jag är stolt över dig och ditt dubbla liv.

Det enda jag beklagar, sa hon, och nu grät hon igen. Grät tillsammans med honom, båda i tårar. Men han hade vant sig vid det. Vi kan leva med spridit sig och vi kan leva med tårar. Kväll efter kväll kan vi leva med allt det där, bara det inte upphör. Är att vi inte kunde sova tillsammans så många nätter. Att blandas ihop med dig, blandas ihop. Varför inte? Jag önskar att du kunde vara här i natt. Det gör jag också, men jag kommer tillbaka imorgon kväll.

Jag menade det där uppe vid grottan. Jag vill inte knulla med fler män, inte ens utan cancern. Jag skulle inte göra det ens om jag var levande. Du är levande, det är här och nu, det är kväll du lever. Jag skulle inte göra det. Det är bara dig jag alltid älskar att knulla med.

Men jag ångrar inte att jag har knullat med många. Det skulle ha varit en stor förlust annars. Några av dem, de var liksom bortkastad tid. Du måste också ha det så, eller hur? Med kvinnor som du inte gillade, ja. Ja, jag hade erfarenheter där män bara ville knulla med en antingen de brydde sig om en eller inte. Det var alltid svårare för mig. Jag ger mitt hjärta, jag ger mig själv när jag knullar. Det gör du verkligen.

Och sedan, efter att ha flutit iväg en liten smula somnade hon och då åkte han hem. Jag lämnar dig nu. Och två timmar senare drabbades hon av en propp och dog. Så de där orden var hennes sista. På engelska i varje fall. Jag ger mitt hjärta. Jag ger mig själv när jag knullar. Svårt att toppa det. Att blandas ihop med dig, Dränka. Att blandas ihop med dig nu. Otroligt vackert. Alltså det är faktiskt otroligt vackert.

Maria, jag har tre små barn hemma. Ja. Vilka böcker ska de läsa och när i livet ska de läsa dem, enligt Maria Maunsbash? Alltså grejen är att jag har själv nästan inte någon relation till barnlitteratur. För jag läste inte så när jag var liten, utan jag... Alltså så som att vissa fick bra barnlitteratur rekommenderad till sig. Jag var en vilde som bara plöjde biblioteket, så jag var väldigt ung när jag började läsa...

Alltså urskiljningslöst läsa vad som helst. Men... Så jag vet inte riktigt om barnböcker. Jag har inga sådana. Men jag tycker att när man är tonåring så ska man läsa poesi. Och jag tycker att när man är tonåring så ska man läsa om kärlek. Och då...

funderade jag på vad jag läste då som drabbade mig. Och det kanske är någonting helt annan för någon idag, men jag minns att jag, när jag gick på musikskolan i Hör, då hade de som ett ställ med böcker. Och där hittade jag Eva Kilpi, sånger om kärlek.

Och det är den här klassiken Ursäkta om jag stör. Nej, du rubbar hela min existens. Och det tyckte jag var så starkt. Så jag tycker att man ska läsa kärlekspoesi. Och kanske då Eva Kilpiks sång om kärlek eller något annat. Och sen tycker jag att man... Kiki och Lasse av Peter Kiel går också en bra kärleksroman. Den kan man ta när man kanske är 22. Kan man börja med den, eventuellt.

Men sen också i den 20-årsåldern så tycker jag att man ska hitta någon bok som förklarar för en