Häromdagen skrev hon vad som kan kallas för en avbön. “Under flera år var jag en stor del av en rörelse, en obehaglig mentalitet på nätet som drog fram vecka efter vecka. Det främsta syftet var att hitta saker och personer att känna sig illa berörd av. Allt och alla skulle problematiseras! Förtrycket fanns överallt!”Ett exempel hon tar upp är att hon hängde ut en helt okänd tatuerare som hade gjort vad som ansågs vara en opassande tatuering: “den föreställde ett kvinnoansikte som gav en anonym manslem en avsugning.” I dag ångrar hon det. Hon anser att hon lät sig svepas med. Att hon varit en del av något som kan liknas vid en sekt. I DN och GP har skribenter gjort klart att de inte godtar hennes avbön. Är ångern verkligen genuin? Försöker hon rentvå sig själv genom att skylla på gruppen, på tidsandan? Hur snabbt kan man bli förlåten? I hennes egna sociala kanaler undrar bundsförvanter om detta innebär ett svek mot den gemensamma rörelsen. Var står du nu, undrar de. Förklara dig!En reflektion är att detta tvivel alltid åtföljer människor som kapar banden till den de just varit. Kan man lita på förändringen? Avgör själva. I dagens avsnitt pratar jag med Cissi Wallin.Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you’d like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information. This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Ask this episode

“What did the council decide on item 42?” — answered with the speaker and the moment.

Transcript

Related