(Detta är en repris av ett avsnitt som publicerades den 11 december 2024.)Som några av er kanske redan vet är jag en hängiven läsare av Cormac McCarthy. Hans böcker har betytt – och betyder fortfarande – oerhört mycket för mig, inte bara ur ett estetiskt perspektiv utan på ett djupare, existentiellt plan. Därför är det i dag en ära för mig att få tala med en av de främsta forskarna på McCarthys verk: Steven Frye, professor i amerikansk litteratur och prefekt för engelska vid California State University, Bakersfield.Vårt samtal kretsar kring två av McCarthys mest monumentala verk: Blood Meridian, med dess mörka och våldsamma värld, och The Road, en avskalad postapokalyptisk berättelse centrerad kring bandet mellan en far och hans son. Även om dessa romaner kan framstå som mycket olika, ställer de påfallande likartade frågor: Kan anständigheten överleva i en värld där makt, förstörelse och förlust tycks oundvikliga?Vi utforskade också begreppet ”svag teologi” i McCarthys verk – hur kan en Gud tillåta att så mycket ondska sker? I The Road tycks McCarthy fråga om den mänskliga medkänslans ”eld” kan bestå i ett universum som inte erbjuder någonting tillbaka.McCarthys skildring av den amerikanska västern omdefinierar själva genren och rör sig bortom mytiskt hjältemod in i en existentiell kamp. Blood Meridian tvingar oss att konfrontera upplysningens mörka baksida, medan The Road antyder att något som liknar hopp kanske kan bestå även i en gudlös, ödelagd värld – inte genom gudomlig intervention, utan genom mänsklig kärlek och uppoffring.Steven Frye låter inte McCarthys gestalter vila i enkla arketyper. Han undersöker hur figurer som Judge Holden i Blood Meridian gestaltar en destruktiv kraft av total dominans och kunskap utan etik. Samtidigt visar Frye hur McCarthy också skapar utrymme för motstånd – även inför oundviklig undergång. Är the kid:s trots mot Holden ett dömt uppror – eller ett glimtvis uttryck för mänsklig anständighet som vägrar dö?Vårt samtal berörde också McCarthys mer romantiska vision av vilda västern i All the Pretty Horses och The Crossing. Vi reflekterade över omöjligheten i att återvända till ett föreställt förflutet präglat av renhet och tillhörighet, när McCarthys gestalter brottas med modernitetens hårda realiteter.If you enjoy today’s conversation, I highly recommend visiting Steven Frye’s website at stevenfrye.org, where you’ll find his writings. I also suggest checking out his novel, Dogwood Crossing.Tidigare avsnitt på tematOberoende endast tack vare erVi är nu över 25 000 prenumeranter här – och antalet växer stadigt. Rak höger med Ivar Arpi och Under all kritik ligger båda konsekvent på topp-20 bland nyhetspoddar i Sverige. Det är helt och hållet er förtjänst – tack för det!Skillnaden mot de flesta andra på topplistan är tydlig: medan de har public service-miljarder eller stora tidningshus med presstöd och annonsintäkter i ryggen, så har vi bara er. Konkurrensen är snedvriden, men ni har visat att det går att bygga något nytt. Vi är helt självständiga – tack vare er.Som ni märkt har vi nu tagit nästa steg med en videosatsning, som kommer ge ännu mer innehåll för betalande prenumeranter framöver. Redan i dag får du flera poddavsnitt i veckan – ofta med video – och minst en text, ibland fler.Vill du vara med och bygga vidare? Bli betalande prenumerant genom att klicka på den gröna knappen.Den som vill stötta oss på andra sätt än genom en prenumeration får gärna göra det med Swish, Plusgiro, Bankgiro, Paypal eller Donorbox.Swishnummer: 123-027 60 89Plusgiro: 198 08 62-5Bankgiro: 5808-1837Utgivaren ansvarar inte för kommentarsfältet. (Myndigheten för press, radio och tv (MPRT) vill att jag skriver ovanstående för att visa att det inte är jag, utan den som kommenterar, som ansvarar för innehållet i det som skrivs i kommentarsfältet.) This is a public episode. If you'd like to discuss this with other subscribers or get access to bonus episodes, visit www.enrakhoger.se/subscribe

Ask this episode

“What did the council decide on item 42?” — answered with the speaker and the moment.

Transcript

Related