Studio Allsvenskan finns även på Patreon, där du får ALLA våra avsnitt reklamfritt direkt efter inspelning. Dessutom får du tillgång till våra exklusiva poddserier där vi släpper avsnitt tisdag till fredag varje vecka. Bli medlem här!Malmö möter med ett nålfint regn som drar in från havet. Det är tio grader men känns kallare.Malmö är lika mycket ett tillstånd som en stad. Så många gånger jag anlänt hit med tåg. Under 90-talet var jag här ofta, av tusen anledningar. Jag åkte buss hit också ibland och de resorna tog aldrig slut. Jag klättrade ombord med mina kassar öl och var packad redan när vi lämnade Halmstad bakom oss.Vad resten av Sverige håller på med, och varför, skiter man fullständigt i här.En del tror att stadens store son, ambassadören för Malmö, är Zlatan. Det stämmer inte. Stadens Totti, den människa som kanske mer än någon annan personifierar själva kärnan i den här staden, det är Markus Rosenberg.Rosenberg är stöpt i den här staden. Rosenberg ÄR Malmö. När jag funderat på varför han blivit så stor här, så älskad, så har det givetvis med hans fotboll att göra. Men det har lika mycket med hans ledarskap och sätt att vara, att göra.Ibland är det svårt att se var Malmö slutar och Markus Rosenberg börjar.Ingen fotbollsspelare i Sverige har någonsin genomsyrats av själva staden som Markus Rosenberg.Ingen kan sätta en armbåge i ryggen på sin motståndare och sedan komma undan med det, som Markus Rosenberg.Jag tar en promenad genom det vassa regnet. Malmö City är verkligen vackert.Thåström sjunger om bluesen här, om containertågen, om träd som fryser, om billiga krogar, om allt det där som går hand i hand med regnet som faller.Men Malmö är också en vacker stad.Jag slinker in på Ica för att köpa med mig lite sallad till rummet.En kille kommer fram och undrar om jag är nervös över att träffa Markus Rosenberg.Jag ljuger inte utan svarar ja.Om Malmö är helt eget land så har ambassadör Rosenberg något annat. Han representerar inte bara klubben eller den här sporten vi älskar. Att möta Rosenberg är att möta Malmö. Och tvärtom.Så det är väl klart som fan att jag är nervös.Ibland undrar jag vem jag hade blivit om tåget hade gått som planerat, om allting som hade hänt hade hänt helt annorlunda. Vem hade jag blivit? Hur hade mitt liv i Malmö sett ut?Nu är jag här som tillfällig gäst och betraktare. Jag känner mig välkommen men Malmö fjäskar inte för någon. När jag reser härifrån kommer staden glömma mig i samma sekund som tåget lämnar perrongen.Kanske är det därför man vill återvända hit, gång på gång. Det är något med den här stadens ögon, både när hon slår ner och slår upp den där blicken, något som gör att man vill hit, igen och igen.Följ Studio Allsvenskan på sociala medier: Twitter!Facebook!Instagram!Youtube!TikTok! Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.

Ask this episode

“What did the council decide on item 42?” — answered with the speaker and the moment.

Transcript

Related