Den kristna tron bygger på ett anspråk om att Gud har gett sig till känna eller "uppenbarat" sig själv. Men vad innebär uppenbarelse? Gunton tar fasta på att all kunskap om en verklighet som är utanför oss själva kräver en slags uppenbarelse: det är bara om världen "delar med sig" av sig själv som vi kan få kunskap om den. Vi kan bara få kunskap om varandra om vi "avslöjar" oss för varandra. Gud har avslöjat sig själv i historien på ett sätt som människor kunde förstå och ta till sig. Därför har uppenbarelsen alltid både en tidlös och en tidsbunden aspekt. Enligt kyrkan har uppenbarelsen sitt klimax i att Gud blir människa i Jesus. Där blir det tydligt att Gud i slutändan inte uppenbarar information om sig själv, utan sig själv. Syftet med uppenbarelsen är inte information om Gud utan gemenskap mellan Gud och människa. Uppenbarelsens syfte är ytterst att föra människor in i treenighetens inre liv. Colin Guntons bok A Brief Theology of Revelation är en systematisk reflektion kring vad kyrkan menar med uppenbarelse. Gunton försöker skriva fram en syn på uppenbarelse som både tar hänsyn till att den har sitt ursprung i Gud, men traderas, medieras och tolkas i den kristna gemenskapen. Samtidigt väcker anspråket om uppenbarelse fundamentalteologiska och religionsfilosofiska frågor, meta-teologiska frågor som Gunton ställer men inte egentligen besvarar. Kanske beror det på att Guntons verktyg är den systematiska teologins, medan frågorna är fundamentalteologiska eller religionsfilosofiska. (Fundamentalteologin beskrivs ibland som en filosofisk "hjälpdisciplin" till den systematiska teologin.)

Ask this episode

“What did the council decide on item 42?” — answered with the speaker and the moment.

Transcript

Related