Alexandra Weilenmann

Ja, alltså jag skulle kanske inte kalla det för beroende och det beror lite på vad vi menar med beroende. Om vi menar beroende i klinisk bemärkelse eller mer som en allmän term att man fastnar eller att man har svårt att sluta med någonting. Men absolut, det är ju klart att de här plattformarna har ju utformats för att göra så att människor vill stanna mycket tid på dem. För att helt enkelt öka sina annonsintäkter så att det är ju...

Givetvis en medveten design som ligger bakom det eller ett tankeprocess bakom det så att man har försökt designa och fånga upp människor för att hålla dem mycket tid på plattformen. Men sen om syftet är att öka beroende eller inte, alltså hur man ser på det, det är ju en annan sak. Men däremot det här med tid och engagemang och att få mycket aktivitet kring det man ligger ut på sin plattform, det är ju såklart en väldigt viktig del av den här designen. Och vad är det i designen som gör då att man fastnar?

Det är ju flera inbyggda mekanismer som det här att det inte finns ett slut längre när man sitter och scrollar i flödet så finns det ju ingen naturlig slutpunkt längre. Och det kom ju då i och med att man införde det här algoritmiskt styrda flödet från det kronologiskt styrda flödet som var när man mer såg saker i den ordningen de lades ut så att säga.

Och där var det ju lite enklare att kanske känna att nu är jag färdig eller nu finns det inget nytt. Så nu gör jag något annat istället. Medan nu så har man ju byggt in massa olika funktionaliteter och sätt att personalisera flödet så att du får saker som är riktade mot dig. Och att varje gång du går in så ser det ut som att det har hänt massa nya saker och sådär. Och det gör ju såklart att då tar det ju inte slut på samma sätt. Så det är ju liksom en medveten designprocess som ligger bakom att det ser ut så. Kan du fastna i det man kallar doomscrolling?

Men är den här designen någon form av manipulation- eller är det bara en algoritm och en app- som förstår oss väldigt, väldigt, väldigt bra? Det handlar ju om vad man har för synsätt, tycker jag. Så jag kan inte svara på... Det är upp till individen, så att säga, och hur man ser på det. Men jag tänker att man kan ju titta på det som någon slags kontinuum- om man tänker på det som ett verktyg eller som...

Ett verktyg är någonting vi har kontroll över. Eller är det någonting som har kontroll över oss? Någonting vi blir utsatta för? Och lite beroende på hur man ser det där så tänker man ju olika kring det. För man kan ju också tänka att det här är ett verktyg som jag kan styra och som jag kan ta kontroll över. Jag kan lägga undan det och jag kan ställa in olika inställningar så jag inte blir störd och så vidare. Men i mycket av det här sättet att prata som vi har haft det senaste nu så tänker vi mycket på att vi blir översköljda på något sätt. Att vi inte riktigt kan värja oss.

Men det här begreppet skärmtid har ju ställt till det en del för oss skulle jag säga. För det gör ju att vi fokuserar på den tiden snarare än kanske kvalitet på innehåll och upplevelse. Hur man mår och hur man känner och sådär. Och jag menar det kan ju vara att man blir utsatt för någonting väldigt obehagligt. Det behöver ju inte ta många minuter så att säga för att man ska bli utsatt för någonting, någon kränkning eller någonting som man upplever väldigt...

problematiskt på sociala medier. Medan sen kan man ju ha många timmar- när man kanske sitter hemma i soffan- och får en ganska god känsla av det kanske. Så det handlar inte riktigt om tiden- utan det handlar om upplevelser och kvalitet- och sådana saker. Men vi har nu hamnat i ett sånt-

diskussion tycker jag på att vi mycket pratar om att vi måste få ner vår skärmtid, att vi mäter i form av tid och timmar och minuter och så vidare istället för att vi tänker mer värdering, hur ser jag på den här tiden vill jag göra någonting annat med den här tiden då kanske det var dumt att jag skrallade bort en timme, men jag kanske redan har jobbat hela dagen eller som om man hade varit i skolan till exempel hela dagen och man har tränat och så sitter man i soffan och vill titta på några roliga kattvideos eller bakvideos eller vad det nu kan vara

Det som jag tycker vore intressant, men det fungerar inte utifrån ett vinstdrivande koncept- men att man skulle kunna jobba mer med att personen får mer kontroll- över sina egna algoritmiska flöden och kunna förstå och finjustera dem lite grann. Inte bara genom att sitta och göra. Nu kan du mixa lite grann eller försöka trixa med din algoritm- genom att bara titta på en viss typ av saker. Men att du också skulle kunna gå in och justera och redigera- vilket typ av innehåll vill jag se-

Det skulle kunna finnas sätt för användaren att göra algoritmiska interventioner och testa olika saker. Det hade varit väldigt kul att man skulle kunna styra. Då skulle man kunna få ett mer positivt eller stöttande flöde till exempel. Men då är det frågan, det här är inte någonting som de här plattformarna är intresserade av att satsa på. För det kanske betyder att man inte får lika mycket reklam eller att man inte får lika mycket tid på plattformen och sådär.

Det handlar väl också, tänker jag, om att göra dem tillgängliga och synliga och användbara för slutanvändare när man sitter där. Så att även om de finns någonstans där bakom så är de ju ofta dolda eller som default så ligger det någonting annat. Och därför tror jag det är väldigt bra att vi har börjat prata om algoritmer och börjat tänka på det på det sättet. Så att vi också, alltså unga människor, alla människor, men behöver kanske den här digitala kompetensen eller algoritmisk kompetens. Vad betyder det och hur skulle jag kunna styra mitt flöde på ett annat sätt?

Alltså att fastna är ju lite negativt också. Det betyder kanske att man gör någonting längre än det man har tänkt sig att göra någonting. Men ibland så pratar man ju om det här med undanträngning. Alltså att om du gör någonting i väldigt lång tid så är det någonting annat som du inte kan göra istället. Och det är där det kanske blir problem om du fastnar för länge då. Så att om det är så att du skulle plugga och du istället sitter två timmar och tittar på Netflix till exempel. Då har det ju blivit ett problem så att säga.

Så det handlar egentligen om vid vilket tillfälle är det lämpligt att göra någonting eller inte. När vi pratar om att fastna då är det oftast att vi gör någonting. Att vi kanske prokrastinerar helt enkelt som jag tänker är ett väldigt mänskligt beteende. Och det är inte bara unga människor som prokrastinerar utan det gör ju alla människor tänker jag. Och det är klart att designen underlättar ju för oss att vi kan hamna i sådana loopar när vi inte riktigt kan ta oss ur absolut.

Ja, alltså det är utnyttjande att försöka göra någonting bättre såklart och någonting mer framgångsrikt. Jag tänker nu med de här chattbaserade funktionerna som vi har nu. Det är många unga människor, eller många i övrigt också, men att man just har en liten chattcompanion eller någon...

Som något stöd i fickan som man kan prata med kontinuerligt. Jag tänker att där har personaliseringen inga gränser så att säga. Att du hela tiden får feedback och kanske just fångar upp det som du är intresserad av och det som du är orolig för. Och där finns det ju både möjligheter och risker med det också tänker jag. Så där har vi nästa sak tror jag som redan är på gång såklart.

Oj, en kompott av allt det där, tänker jag. Jag tror att det blir en förenkling om vi bara väljer att säga att det här beror på företagen. Vi andra har liksom ingen del i detta. När det gäller unga människor så tror jag att vi ska prata om dem. Vad är det de vill lägga sin energi och sitt fokus på? För det handlar egentligen väldigt mycket om fokus och uppmärksamhet. Det finns så mycket som drar i oss nu. Hur vill man hantera den uppmärksamheten?

få sin uppmärksamhet och det är ingenting nytt egentligen tänker jag. Det har ju funnits sådana, men nu har det blivit extremt i och med att vi har telefonen med oss hela tiden och det är någonting som alltid finns tillgängligt. Förut så hade vi tv och den var slut på en viss tid på kvällen och då kunde du gå och lägga dig. Så då var det ingenting som konkurrerade med uppmärksamheten. Radion tog slut, nyhetssändningen, allting var nu är det läggdags.

Medan nu har vi dygnet runt någonting som är tillgängligt. Och då handlar det väldigt mycket om fokushantering och uppmärksamhetshantering. Så jag tror att det är de sakerna vi behöver prata med varandra och unga människor om. Och då ska vi göra det på ett sätt så att vi inte fastnar i det här med skuldbeläggandet. Att du måste minska någon tid. Utan det är snarare vad är det du vill göra? Vad känner du att du vill göra med din uppmärksamhet? Så tänker jag att...

Jag tycker att på något sätt så kan det inte sluta bra på något sätt det här ändå. Jag tänker att det är alldeles säkert så att hennes upplevelse är att sociala medier har haft en väldigt kraftig negativ inverkan i hennes liv.