Anton Honkonen

De hemliga gångarna, de labyrintiska källaren och de dolda skrymslorna visar sig vara ett sorts yttre gestaltande av huvudpersonens inre och hans förträngda trauman, hans skuld och hans splittrade jag. På så sätt förvandlar Ljungstedt ett hemsagt hus till en psykologisk scen där det förflutna bokstavligen ligger instängt bakom väggarna.

Det är detta som gör henne till en pionjär. Skräcken blir inte en fråga om spöken utan om undermedvetnas makt. Och det är det som forskningen med Yvonne Leffler i spetsen pekar på som särskilt intressant med hennes hundes hus och varför det blivit en nyckeltext i svensk gotik. Ja, det är just detta.

att det europeiska gotiska motivet vävs samman med svensk miljö. För till skillnad från den brittiska gotiken som återvänder till medeltida ruiner blickar den nordiska gotiken bakåt mot hedendom och förkristnandets lagar av kulturen. Men Ljungstedts skräck är därför inte feodal.

utan både psykologisk och arkaisk på samma gång. Hör här till en passage tidigt i just Hinondes hus. Citat Inkommen i min kammare var det bleka återskenet på väggen ifrån fönstret mittemot det första jag såg.

Som vanligt intog mig en underlig och hemsk känsla. Om man vänjer sig att fästa en sorglig eller obehaglig vikt vid vissa saker har man ganska svårt att resonera bort denna känsla förutom att säga vad de vill däremot. Jag kunde icke vända mina blickar ifrån dessa fönster som jag mot min vilja och mot allt sånt förnuft fanns så hemlighetsfulla.

Jag kände mig underligt till sinnes. Sömnen fyllde mig helt och hållet och alldeles klädd slog jag mig ner vid fönstret.

Hur länge jag satt där, om jag somnade eller verkligen var vaken, kan jag omöjligt bestämma. Tyckte jag mig plötsligt märka något mörkt som rörde sig fram och åter förbi fönstret mittemot. Jag ansträngde min syn och tyckte mig se två gestalter, den ena förföljande den andra, sväva förbi allt hastigare.

Och hastigare. Skenet försvann i ett ögonblick. Det blev alldeles mörkt. Jag kunde ingenting se. Men mitt öra träffades av samma ohyggliga brakande som kvällen förut förskräckt och skakat Herbert och mig. Då porten mitt emot slogs igen.

Knappt hade detta buller som tyckte mig så förfärligt bortutt innan hastiga och starka slag på min dörr kom mig att sprita till och vakna upp ur mitt vallika tillstånd. Jag trodde mig då ha somnat och drömt allt sammans men ännu ett slag på dörren, ett hest och dovt skrik utanför och fallet av någon tung kropp däremot övertygade mig att detta var

Åtminstone var verklighet. Slutsitat. Under 1860- och 70-talet skriver Aurora flera av sina mest kända verk. I En jägares historier från 1861 finns Haralds skugga, en dubbelgångare historia där en människas inre konflikt får skräckens form.

Och i moderna typer från 1872 använder hon identitet och könsbyten på ett sätt som är mycket ovanligt i hennes samtid.

I Psykologiska gåtor som hon publicerar mellan 1868 och 1873 undersöker Aurora gränsen mellan liv och död, minnesförlust och förfrängda perceptioner samtidigt som berättelserna rymmer kriminaltrådar och kriminalberättelserna.

Ja, de rymmer också. Ett tydligt socialt perspektiv. Brott är sällan uttryck för ond natur utan föds ur fattigdom, utsatthet och brist på möjligheter. Alltså inte helt olikt det vi idag kallar för Nordic.

Så nås också piken när Albert Bonniers förlag mellan åren 1872 till 1882 ger ut Auroras samlade berättelser i nio band. Ett imponerande monument över hennes produktion och ett tydligt tecken på hur stor hennes läskrets var.

För det är väldigt få svenska författare på 1800-talet, särskilt inom populärlitteraturen, som får sina samlade verk utgivna under just sin livstid. Vilket säger mycket om hennes status, trots att hon idag är i det närmaste totalt bortglömd.

Men mot slutet av 1880-talet minskade Auroras produktion. Dels för att hennes hälsa försämrades, dels för att litteraturen rörde sig mot realism och samhällsskildringar. Och det som vi kallar för det moderna genombrottet.

Och så, den 21 februari 1908, ja då dör Aurora Ljungstedt efter ett liv som paradoxalt nog kombinerats av anonymitet och en stor berömmelse. Hennes böcker, de står hem i hela landet och översätts och sprids.

Men hon själv förblir för de flesta bara ett namn och då är det Claude Girard. Samtidigt som hennes verk som sagt ges ut i nio band under hennes livstid. Ja, på sitt sätt kan alltså även detta sägas vara en gåta.

Om du nu vill läsa något av Aurora Ljungstedt, ja då tycker jag att du ska gå in på litteraturbanken.se och leta upp just Hinondes hus. För det är där som mötet mellan skräck och psykologi och bron mellan europeisk, brittisk och svensk gotik byggs på riktigt.

Vill du sedan gå vidare? Ja då tycker jag att du ska närma dig hennes psykologiska gåtor. För här möter du minnesförluster, hallucinationer, kriminalgåtor och identitetsförskjutningar. Ungefär på samma sätt som vi ser dem idag i kriminalserier eller böcker. Vill du läsa mer om Aurora Ljungstedt och den nordiska gotikens historia? Ja då finns det ingen bättre väg in än att läsa just professor Yvonne Lefflers forskning.