Anton Honkonen

I början går en liten skobutik i konkurs, därefter följer arbetet som försäkringsagent på Metropolitan Life och familjen rör sig långsamt uppåt men bär hela tiden med sig minnet av hur allt snabbt kan rasa samman.

I skolan är den unge Philip en begåvad student så pass att han får hoppa över en årskurs och under barndomen så tillbringar han långa perioder isolerad på grund av sjukdom. Han läser, först äventyrsberättelser och sen politisk färgad litteratur. Och efter high school så börjar Roth studera juridik vid Newark College of Rutgers.

Men litteraturen, den tar snabbt över. Han byter bana och läser engelska vid Bucknell University och senare vid University of Chicago. Där möter han Saul Bellow och The Adventures of Augie March från 1953. Och detta möte, det blir avgörande.

För efter en ryggskada under militärtjänstgöringen år 1955 följer en lång sjukhusvistelse och medicinsk frisedel. Kroppen sviker tidigt och det är nu som han får tid och utrymme att på allvar börja skriva.

Det blir noveller först och främst som publiceras i The Commentary och The Paris Review och Roth han väcker omedelbart uppmärksamhet, fast ofta negativ då, eftersom skildringarna av judiskt liv uppfattas som respektlösa och till och med farliga. Vilket å andra sidan varken hindrar den unge Philip eller ett förlag att år 1959 publicera novellsamlingen Goodbye Columbus.

Boken belönas med The National Book Award och hyllas av kritiker, men fördöms av rabbiner som kallar honom för The Self-Hating Jew. Ja, ni hör själva, det är ingen mjuk start för den 26-årige Philip. Men det är så här författarskapet börjar.

För att få lite ris för sin debutroman, det klarar nog de flesta, men att få The National Book Award, alltså USAs största litterära utmärkelse, toppad av, säg medalj från presidenten, det är inte heller en helt lätt börda att bära. För nu står Philip inför utmaningen med att skriva en andra roman.

den svåra. Roth försöker förnya sig själv. Han flyttar till Iowa City- och hoppas bli den författare- som han tror att han borde vara. Resultatet blir Letting Go från 1962- och When She Was Good från 1967. Två romaner som, om vi ska vara ärliga- tyngs av lite överbearbetning- intellektualism och moralisk ansträngdhet. Det finns liksom ambition, disciplin-

och intelligens, men språket det är spänt och romanerna vill kort sagt lite för mycket. Privat så är Roth vid denna tidpunkt gift i sitt första äktenskap med Margaret Roth och han undervisar i skrivande. Och här hade ju historien mycket väl kunnat sluta och han hade kunnat försvinna ut i marginalen och fastnat i den där krampaktiga föreställningen om vad han trodde sig att bok nummer fyra skulle vara.

Men ett par år senare så ska allting förändras när privatlivet minst sagt imploderar. Skrivandet har kört fast, romanprojektet påbörjas överges i snabbfuld, ryggen har börjat krångla igen och psyket svikta. Alltsammans gör det toppas av att Margaret dör i en bilolycka.

Vad ska han nu göra? Han, underbarnet som för snart tio år sedan vann The National Book Award för sin debut. Jo, efter hustruns död så packar Philip väskorna och drar sig tillbaka till Yaddo i Upstate New York. Isolerad, utmattad och pressad skriver han på mycket kort tid den skandalomsusade kultbok som ska komma att skjuta upp honom i stratosfären vad gäller kändiskap för författare.

Romanen gör den heter Portnoy's Complaint och publiceras år 1969 och det är ett totalt brott från Letting Go, When She Was Good. Den intellektuella fasad som Philip har försökt upprätthålla i snart ett årtionde den har bytts ut mot en enda lång monolog riktad till en psykoanalytiker från en väluppfostrad judisk pojke.

Innehållet är skoningslöst och rör sig mellan sexualitet, skam, onani med bland annat en scen som innehåller en lever, raseri, familj, juridik och identitet. Och allt som han har burit på och hållit tillbaka släpps fritt. Reaktionerna blir explosiva och Portnoy's Complaint förbjuds, fördöms och säljer i enorma upplagor.

Roth anklagas för obscenitet, misogyni och självhat. Men skillnaden mot tidigare är avgörande. För han försöker inte längre visa att han är en seriös författare. Han har förstått att anklagelsen är en del av författarrollen.

Och ni vet den här pappan som var så försynt i början. Han börjar nu att bära med sig ett par pocketar av Portnoy's Complaint i innefickan som han går runt och signerar hemma i Newark med dedikationen från Philip Roths pappa. Så den där mentala islossningen den verkar också drabba resten av familjen. Så 1960-talet det innebär både ett sammanbrott men också ett genombrott för Philip Roth.

Och när 1970-talet börjar så är han ett kulturellt fenomen. Nu blir han en konsekvent ironiker och angriper både politik och kropp i satiriska romaner som Our Gang från 1971, The Breast från 1972 som är en, kort sagt, omskrivning av Franz Kafka's förvandlingen fast istället för skalbagge så förvandlas huvudpersonen till... Ja, ni förstår...

Sen har vi också The Great American Novel från 1973 vars titel anspelar på det där stora eposet som ska fånga den amerikanska själen och som i Roths fall handlar om kanske det mest amerikanska som finns.

Nämligen baseball. Det är också nu som Roth flyttar med sin andra hustru till England, skådespelerskan Claire Bloom. Avståndet till USA ger perspektiv, men anklagelserna följer efter. Och det är under denna tid, i slutet på 1970-talet, som Roth kommer in i sin nästa fas. Och han gör det tillsammans med alter egot Nathan Zuckerman.

Sviten om Suckerman inleds med The Ghostwriter från 1979, fullt av Suckerman Unbound 1981, The Autonomy Lesson 1983 och The Prague Orgy från 1985. Och här bryts både kroppen och rusten ner och författarrollen problematiseras igen och igen och igen.

Vid 1980-talets slut- så släpper Roth- böckerna The Counterlife- där Nathan Zuckerman är huvudperson- och sen släpper han The Facts- där Philip Roth är huvudperson- och skriver om Philip Roth. Piken för denna fas-