Anton Honkonen

Men det händer inte. Och när Philip Roth en sista gång får frågan om en återkomst så svarar han kort. Nej, jag är ingen Frank Sinatra. Philip Roth dör den 22 maj 2018 på Manhattan, 85 år gammal, till följd av hjärtsvikt. Om du nu vill läsa något om Philip Roth, jag rekommenderar dig att läsa hans mästerverk om Vietnamkriget, American Pastrole.

Vill du läsa någonting om Philip Roth? Ja, då kan du leta rätt på Claudia Roth Peerpoints Roth Unbound som är en introduktion till författarskapet och en bra orientering om alla böcker och deras sammanhang. Sen finns det också en tegelsten till biografi skriven av Blake Bailey med titeln Philip Roth Alive från 2021 som helt på eget bevåg blev så skandalomsusad när den kom ut att den drogs tillbaka av förlaget. Men det är en annan historia.

Välkommen ska du vara till denna veckas intervjuavsnitt av 100 döda författare. Idag möter jag författaren och dramatikern Maria Malmsbach. Hon besökte mig i Varberg slutet av 2025 för ett samtal om vardagens laddning och magi, om att växa in i sitt eget författarskap och hur man skriver sig fri i dialog med traditioner, trender och litterära förebilder.

Sen blir det ju också såklart Marias val av död författare som är ett av de riktigt stora namnen i den amerikanska efterkrigslitteraturen. Och som Maria läste under researcharbetet inför sin senaste roman En magisk man.

För den som blir nyfiken på Maria och vill höra mer så kan jag också passa på att tipsa om avsnittet från i höstas där hon tillsammans med Lina Wolf samtalar om hör och hörby och om skånsk litteratur. Ja, här har ni det. Samtalet med Maria Maunsbash. Nu startar vi vignetten.

Välkommen till 100 döda författare, Maria Maunsbash. Tack så mycket. Du skriver ofta i gränslandet mellan hyperrealism och det spektakulära i tillvaron. Vad är det som lockar dig i den kontrasten? Oh...

Så läser jag nu på rytm och... Autoritet. Ja, auktoritet och teknik och trygghet på något sätt. Dina första två böcker kom ju ut ganska tätt. Och du har sagt någon gång att du skrev dem så som du trodde att en roman skulle vara. Framförallt i buten då. Vilka trender eller tendenser fanns då för snart tio år sedan som du förhöll dig till? Det är ju roligt att jag har sagt det. Jag vet inte om det är sant. Men jag tror...

Du skildrar ju väldigt ofta en rörelse om att vilja placera sig själv i tillvaron. Alltså att sätta sig själv i en kontext. I debuten så finns det den här att gå in i en roll, in i en relation, att hitta sin roll där i. Och i Hit men inte längre så handlar det om att söka en tillvaro utanför den miljö man kommer ifrån. Lackilada handlar om kontrasten mot sin egen historia. Och sen då en magisk man att skapa en historia, att äga den.

I Hit men inte längre så skildrar du Margit som är en kvinna som är äldre än författaren och hon söker en relation utanför Skåne. Jag blir så nyfiken på den socialrealistiska utgångspunkten i den romanen. Är det ett sätt för dig att separera dig själv från romanen? Det är så roligt för den boken lärde mig att vad jag än skriver så kommer det att vara jag.

Om mig. Och då vill jag säga så här. På ett sätt så finns det mycket av mitt liv i Laki Lada. Och på ett sätt så finns det inte alls det. Det finns också ett kommenterande i just Laki Lada hela tiden. Det finns ett metakommenterande. Jag fick den här boken när jag var barn. Jag läste den då. Och så finns det den här viljan att slita sig loss från någonting. Och sen istället bestämma sig för att återvända och erövra.

I det så tänker jag på att det blir just fiktion för att det får tonen av den här skrönan som du pratar om, alltså piratens tradition. Om vi ska ta den skånska skrönan. Vad är tacksamt med just skröna som form? Vad är det för någonting?

Mikels berättelse i En magisk man- den breddar ju hela romanen. Romanen har ju sin utgångspunkt i ett berättar jag- som berättar om en plats- och sen så börjar romanen vibrera neråt i tid- och i hennes eget liv och i Mikels liv- och i Mikels familj och historien. Och så plötsligt så växer den här viljan- av att äga berättelsen och skriva om berättelsen-

Sen så utvecklade sig också den här stunden i lägenheten. Hur jobbade du dig fram till just den här? Det hade ju kunnat vara ganska lätt inom citationstecken att bara skriva här är ett älskande par i en lägenhet. Var kom ambitionen ifrån? Jag ville skriva någonting om en kille. Och det var så det började. För Laki Lada och jag är ju... Det är en bok om hörn.

det finns en konsumtion i den av mängd av viljan till att lägga erfarenhet bakom sig medans i en magisk man så finns rörelsen mot här är den definierande erfarenheten på något sätt

Jag älskar difftångar som kastas. Hur har din relation till Shakveri uppsett ut genom livet skulle du säga?

Han har ju en väldigt säregen mani i sitt språk som också fångar in en. Om man hakar in i den så är det nästan svårt att sluta läsa.

sticker upp, tränger sig fram som jag tycker är underbart. Amerikansk pastoral är ju en skildring av lugnen i den amerikanska drömmen. Alltså besvikelsen i det. Och Sabbatsteater är ju samma skildring av lugn och besvikelse fast i det mänskliga döendet helt enkelt.

Att ta bort alla filter, alla sociala koder. Ja, men på något sätt att älska smutsen och det som är sant i det mänskliga varandet. En karaktär i Sabbat Sirtus som får en biroll är ju Dränkas son. Som är polis, som vill upprätthålla ordning. Och det är så ironiskt att han också är polis. Att han vill bevara minnet av henne medan Sabbat har den här helt ofiltrerad, gränslösa kärleken och sökandet efter gemenskap på något sätt.

Välkommen ska du vara till 2026 års första intervjuavsnitt av 100 döda författare. Idag möter jag författaren Stiv Sem Samberg. Vi sågs i Stockholm strax före jul för ett samtal om psykologiska brännpunkter och rörelser, om språk och gestaltning och om vad avgränsade rum gör med ett drama.

och hur olika lager kan uppträda i en romantext. Sen blir det ju såklart också Stivs val av död författare- en författare som är något alldeles särskilt i den svenska litteraturen- som aldrig vände bort blicken och som tog sagan på allvar-